Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare

Robert Wells, dags att se upp!

Carita Liljendahl — Fri, 27 Jan 2012 17:50:17 +0000

Någon lektion måste ju ha varit den första också för Chopin och för Robert Wells. Alla är vi barn i början. Vi börjar med att lära oss vad helnoter och halvnoter är, fjärdedelsnoter, åttondedelsnoter, taktslag och pauser. Vi spelar skalan och Gubben Noak och snart är bägge händerna med och vi tänker hurraaa, det är inte alls svårt det här!
Jag ser ju framför mig hur jag snart spelar Für Elise, med slutna ögon, låtsas att jag är Ray Charles eller Stevie Wonder. Siktar jag mot stjärnorna kanske jag landar i en trädtopp.

Min kära nalle

Carita Liljendahl — Tue, 24 Jan 2012 17:56:30 +0000

I tidningen Kodin Kuvalehti 2/2012 fanns den här underbara grejen. Jag hade missat det där med att man fick skicka in bilder på sina favoritnallar. Kanske min inte hade kommit med ändå, men här på bloggen får den förstås paradplats! Jag tror jag var fyra år då jag fick honom. Pälsen är tilltufsad och nosen sned för att jag alltid höll honom tryckt mot samma axel då jag kramade honom. Han har gett tröst åt mig också i vuxen ålder och har nu sin givna plats på bordet intill sängen.

Jag – en dinosaurie?

Carita Liljendahl — Mon, 23 Jan 2012 13:35:27 +0000

Döm om min förvåning då jag tittade på Buu-klubben förra veckan. Tyrannosaurus Kex hade tydligen vunnit något slags tävling där. Han utropades också till president och kallades Smulan.

Smulan kallas även jag – särskilt på hemmafronten. Också jag gillar kex, speciellt salta med olika ostar på.
Nu är det ju för sent att ställa upp i presidentvalet. Men kanske om sex år?

I väntan på valvakan…

Carita Liljendahl — Sun, 22 Jan 2012 15:08:26 +0000

… har jag städat. Inte så mycket men åtminstone lite. Det ser kanske inte så organiserat ut det här heller, men ni vet ju inte hur det såg ut innan.

Annars har jag roat mig med att läsa andras bloggar. Det nöjet tar ju aldrig slut för det måste ju finnas miljoner och åter miljoner av dem. Mest gillar jag vardagsbloggar, med ganska korta texter och en eller fler bilder. Det behöver alltså inte vara något märkvärdigt och flashigt. Ibland berörs jag mer, till exempel om någon berättar om sjukdom eller olyckor de råkat ut för. Då påminns vi om hur skört livet är, hur viktig varje sekund och vardagen är.

Ibland bjuder bloggarna på mycket humor, ironi och skratt. I livet behövs ju alla ingredienser.
I kväll blir det valvaka vid tv:n och säkert lite på webben också. Ska bli riktigt spännande att se hur Eva klarar sig!

Först skotta, sedan rita åtta

Carita Liljendahl — Sun, 22 Jan 2012 11:34:02 +0000

Det är presidentval i Finland i dag. Första omgången, och det lär nog bli en andra om ett par veckor. Inledde valdagen med att skotta snö på sommarstället, som kommer att vara i viss användning också nu på vintern. Sedan traskade vi till vallokalen. Den svenske medborgaren väntade dock utanför, han får inte vara med och bestämma vem vi ska ha som president. Jag ritade en åtta i cirkeln för kandidatnumret. Det blev en röst både för Svenska folkpartiet och för den duktiga kvinnan Eva Biaudet.
I kväll blir det spännande framför tv:n. Min gissning är att Sauli Niinistö och Pekka Haavisto får mest röster.

Snabbt, enkelt, gott – och ser lyxigt ut!

Carita Liljendahl — Sat, 21 Jan 2012 12:03:42 +0000

Blev kvar med en upptinad smördegsplatta. Skar den i åtta små kvadrater, utan att kavla ut den innan. Lät dem stå på smörpapper på plåt i ugnen i 225 grader cirka 12 minuter. De reste sig och blev fantastiskt fina. När de hade svalnat kunde jag dela dem i två, tre eller fyra delar. Vissa delar passade bäst som tak och andra som bottnar. Fyllde dem med små bitar av ost, sedan rucolasallad och överst en skiva ihopvikt rysk medwurst. Fäste taket vid bottnen med en cocktailpinne i trä. Vilka fyllningar som helst passar ju här, låt din fantasi spela fritt!

Hemlagat ska se hemlagat ut!

Carita Liljendahl — Sat, 21 Jan 2012 10:46:34 +0000

Rubriken är ett citat av maken, och det kändes nog som en liten kärleksförklaring. En tröst åt kocken som vill så mycket och kan ganska lite Det var inte lätt att jobba med smördegen i dag heller. Antingen blir bitarna för tunna och klibbar fast i skärbrädet. Eller också blir de för tjocka och korvgömman kommer att se ut som en minifotboll. Ibland klämde korven ut sig själv, en annan gång såg gömman ut som ett hjärta.

Men om de här korvgömmorna kan man åtminstone inte säga
”Oj, är de hembakta, de är ju så fina att de nästan ser ut som om du köpt dem”. Man ser minsann att jag knådat ihop dem själv!
Smördegsbitarna är penslade på insidan (och en del även på utsidan) med en blandning av ett ägg och två matskedar senap.

På sista minipajen fick jag in snitsen!

Carita Liljendahl — Fri, 20 Jan 2012 18:24:46 +0000

Jag kastar mig alltid fördomsfritt in i det mesta. Hittar recept och tänker jamen, det där ser ju lättlagat och gott ut. Sedan visar det sig att det, åtminstone för mig, krävs tre gånger längre tid än det stod i receptet att få allt färdigt. Det kanske i sin tur beror på att jag ofta beter mig som Svenska Kocken i The Muppet Show. Hippidippiduu säger jag och slänger i lite av det ena och lite av det andra. Inte är det så noga med måtten.

Att få smördegsbitarna att bli lagom tunna, breda eller runda var inte så lätt. När jag gjorde den 26:e biten hade jag dock fått in snitsen så pass att jag skulle våga be om prövoanställning på bageri. Bäst gick det då jag delade smördegsplattan i sex lika stora bitar och först efter det kavlade ut var och en skilt för sig. Fyllningen består av köttfärs, stekt lök, röd paprika och äggstanning, samt extra ost och halv körsbärstomat som topping.

Två timmar utan vatten

Carita Liljendahl — Fri, 20 Jan 2012 09:16:53 +0000

Den här lappen mötte mig på väggen mellan toaletten och köket
i morse. Den skulle fungera som påminnelse, men redan två minuter senare då jag ville tvätta händerna efter toalettbesöket var jag där och försökte få vatten från kranen. I köket kom jag
i håg att jag kunde ta vatten från tillbringaren vi alltid har
i kylskåpet. Men fem minuter senare försökte jag spola bort några brödsmulor från vasken…

Att vi kan få obegränsade mängder vatten från våra kranar är ju på något sätt helt självklart. Testade nyss att vattnet faktiskt kommer, för jag måste duscha. Jag har fyra lediga dagar framför mig och har tänkt dokumentera dem i bloggen. Den första började så här och ska fortsätta i köket där jag bland annat gör minipajer och sedan ska jag till frisören. Så om inte internet slutar funka, det vore väl nästan lika fasligt som att vattnet stängs av, visar jag bilder här senare i dag.

Viidenkympin villitys?

Carita Liljendahl — Wed, 18 Jan 2012 18:09:53 +0000

Vad månne Viidenkympin villitys skulle kunna heta på svenska? Jag har inte drabbats av de grå tinningarnas charm, för det är väl bara karlar förunnat att drabbas av det? Och jag vill absolut inte påstå att det är frågan om någon ålderskris – någon noja jag drabbats av för att jag snart ska fylla femtio.
Det var på en begravning i början av december som en ung släkting spelade så vackert på piano. Han hade lärt sig stycket via internet, och jag har själv kollat på Youtube, det finns hyfsade kurser / tips / vägledning där.
Jag har alltid tyckt det låter fint då människor spelar piano. Jag skulle också så gärna vilja… kunna…
Nå men då så! Om jag vill lära mig spela piano finns det väl bara ett sätt att ta till? Privatlektioner. Sagt och gjort – jag kontaktade stadens nya musikskola och i dag ringde läraren upp mig. Passar det med en första lektion fredag 27.2 klockan 17.15?
Javisst! Och lite mer än det – jeeee jeee jeeee!!!