Dagen innan tidningen kommer ut…

Vårt gamla posthus och en vårdag med sommartemperatur kring +20 grader.

… är det ofta full fräs. Upp före klockan åtta, ett pressinfo klockan 10, skriva ut texten, sedan ännu skriva om stadsstyrelsens möte som var i går kväll.

Följa med layouten på distans, vi har jubileumsnummer i morgon. Nya Östis fyller fyra år på söndag! Många telefonsamtal och Messenger-meddelanden och sms blir det!

Men det här med att jobba på distans blir allt mer populärt och även tillåtet. På Nya Östis har vi ju aldrig gjort annat än jobbat hemifrån. Vi har ingen fysisk redaktion, endast ett utrymme där tidningen layas. Och redaktionsmöten har vi en eller två gånger i veckan.

I Co-Works utrymmen i Lovisa hölls ett pressinfo i dag om en ny webbtjänst som handlar om distansarbete i Pyttis och i Lovisa. I Co-Work kan också vem som helst hyra in sig för att göra distansjobb.

Att jobba på distans och oftast hemifrån kan kännas ensamt. Men det ger också en enorm frihetskänsla. Disciplin ska man ha i jobbet, men jag skulle nog inte längre vilja ha fasta redaktionstider från 8.30–17. Betald semester skulle jag gärna ha, men man kan inte få allt i livet.
Ibland morrar jag lite men för det mesta är jag tacksam för livet jag haft som företagare sedan sommaren 2016.

Ett semesterminne

En natt drömde jag att vi befann oss en bit in i augusti månad. Då tänkte jag åter en gång ”vart tog sommaren vägen?” … ”hur gick tiden så fort?”

Tiden rusar faktiskt och jag försöker ta in allt som sker i naturen just nu. Vi har +20 grader varmt och vissa träd har fått knoppar där löven snart spricker ut. Det kanske ändå krävs lite regn för att lövsprickningen ska komma igång på allvar, och då den sker, då går det fort!

Jag tycker ändå att det inte finns så mycket att fotografera i omgivningen. Här och där ligger snöfläckar (täckta av sand) kvar, och bruna fjolårslöv virvlar runt.

Därför får det bli ett semesterminne istället!

Där hänger Jesus på korset. Bilden är tagen i Sevilla, Spanien, i oktober 2018.

Jesu lidande på korset är över. Han har uppstått och jag hörde på andakten i radion i morse att vi ska glädjas den här veckan, och att vi ska fortsätta vattna påskgräset och äta chokladägg 😀

Jag har mest jobbat hela påsken. På långfredagen höll jag helt ledigt, men efter det har det blivit nån timme här och nån timme där. Tidningen ska ut varje vecka året om så det går inte att slå dank. Håller på att lära en tjej en del av mitt jobb för med tanke på tidningens framtid behövs inhoppare och lite nya krafter.

Glad måndag! 22-04-2019

Jag försöker vara tacksam och glad över livet och att jag har ett jobb.
Fastän jobbet krävt insatser också under påsken, och fastän Facebook gör livet surt för mig genom att inte tillåta delning av mina blogginlägg där…

Men den här bilden av en prunkande äng av tulpaner i Holland gör mig ändå glad då jag vet att våren är här och snart även sommaren 🙂

Bilden tog jag på vårmässan i Helsingfors. En hel vägg var fylld av de här tulpanerna där som lökar såldes.

Och OBS! Jag har en ny tävling där jag lottar ut en penna med Muminmotiv. Till tävlingen kommer du genom att klicka på bilden uppe till höger på bloggens startsida.

Den utlovade bilden!

Med en Carita som inte bara är klädd i svart 😀

Men lite mörk i sinnet är hon tyvärr och ilskan riktas mot Facebook.
FB har åter valt att blocka mig, så att jag inte kan dela mina inlägg på min egen vägg. Jag bryter mot deras communityregler, men får aldrig svar på vad som hänt och varför jag gör det, då jag ställer frågor till dem.

Helt klart har FB inte resurser nog att svara på användarnas frågor 😦

Någon kan ha anmält min blogg och på pin kiv sagt att den innehåller stötande texter. Men nu tippar jag på att hackers är i farten, för någon hade försökt komma in på mitt konto och FB bad mig byta lösenord och vidta vissa andra säkerhetsåtgärder.

Så på DET sättet funkar FB:s försök att hjälpa, men en förklaring till varför dom då och då blockerar oss bloggare (för jag är inte den enda som råkat ut för det) får vi aldrig.

Jag klipper gräset…

… och det doftar så gott! Det är ju riktigt gräs, och det måste friseras, annars ser det lika vilt ut som mitt huvud då jag väntat på frissa i sex veckor 😀

Gräset växer fort och det är inte så lätt att hålla jämnt men man gör så gott man kan 🙂

Den här kvisten med fjädrarna fick jag av en liten påskgumma som ringde på dörren med sin mamma i går. Inget godis hade jag hemma, så jag frågade om jag fick lägga några slantar i påskgummans kaffepanna och det fick jag.

Jag hoppas att jag inte skrämde den lilla häxan för jag hade hårrullar i håret då jag öppnade dörren 😀 Jag har inte fått besök av små påskhäxor på många år, och mest bor det äldre personer i det här huset. Men nu även en familj med barn och det är roligt!

Otippat! Men bilden kommer senare…

Blev ett besök i grannstaden Kotka i dag. Mycket hittar man i Lovisa, men såsom tidigare sagt, inte precis allt man behöver. Då kan det bli en sväng till ett köpcentrum, modell mindre – om man jämför med Östra Centrum i Helsingfors och med Täby centrum i Stockholm. Men Pasaati i Kotka är något större än vår Galleria i Lovisa ändå 🙂

En av ingångarna till köpcentret Pasaati i Kotka. En fin och solig dag, men än står träden kala. Tror att det kan gå snabbt snart då många soliga dagar är att vänta.

I östra grannstaden finns en fin park med många skulpturer och en buss som barnen kan leka i.

Här har jag till och med lyckats få några människor med på bild!
Text på finska, engelska och på ryska. Inget på svenska. Kotka ligger ännu närmare Ryssland än Lovisa gör och det är inget ovanligt att man hör kunder tala ryska i affärerna.

Jag råkade hitta en ny vårjacka, jag har känt mig så slarvig i dem jag har. Men det otippade var att jag köpte en scarf! Kan ni tänka er… JAG… en scarf! Och hade jag valt själv hade den blivit svart som jackan 😀 … eller svartvit. Men försäljaren tyckte jag klädde i rostfärgat, lite rödbrunt… och jag trodde på henne. Men bilden får bli till senare!