Halvt år sedan flytten

Otroligt så tiden går. För exakt ett halvt år sedan, den fjärde september, gick sista flyttlasset från det hem som hade varit gemensamt för mig och min dåvarande man.

Flyttbestyr i somras.
Flyttbestyr i somras.

Sommaren 2014 var otroligt tung. Mest psykiskt på grund av skilsmässan förstås men också fysiskt då det gällde att packa lådor och bära ut skräp i sommarvärmen.

Drygt tio månader efter att mitt äktenskap slogs i spillror och sex månader efter den definitiva flytten ser det ut så här där jag bor.

Rummet där jag tillbringar den mesta av min vakna tid.
Rummet där jag tillbringar den mesta av min vakna tid.

Det har varit en turbulent tid. Med många svackor och vågdalar. Så sent som igår grät jag eftersom det ännu finns krafter som motarbetar mig. Som försöker trycka ner mig, tysta mig, som tycker det är fel att jag talar öppet om mina känslor.

Jag hade ändå tänkt fortsätta med det. Berätta hur jag känner, både då jag är glad och då jag är ledsen. Och varför jag känner som jag gör.

 

Konstnärsliv, utan pain riche

Jag var nedstämd ännu då jag lämnade jobbet (vilket jag skrev om i förra inlägget).
Hade behövt en tid hos terapeuten i dag men hörde i morse att den första lediga tiden privat var halv sex på kvällen. Då beslöt jag mig för att den här gången satsa på min konstterapi i stället.

Hade 45 minuter ledig tid mellan jobbet och kursen. Medan jag väntade på min väninna på Hotel Degerby tänkte jag några sura tankar till. Klottrade ner dem i ett häfte.
Det är säkert mission impossible att hitta en man på nätet. Jag som är extrovert söker en utåtriktad, spontan och social person. Men på nätet finns bara introverta, blyga och asociala personer. Som finlandssvensk pratglad och öppen är jag en minoritet i minoriteten. Usch, i dag vill jag vara arg och missnöjd. I morgon kan jag ångra allt det jag tänkt och skrivit!

Konstnärens inspirationskälla?
Konstnärens inspirationskälla?

Nåja, se det hjälpte att skriva av sig. Väninnan kom och vi fick en värdefull pratstund. Jag skickade också den här bilden till M och han svarade ”En konstnärs liv. Pussar.”
Och genast mådde jag bättre. Det var bara baskern, paletten och pain richen som fattades.

Detaljstudie av "Känsloinfernot".
Detaljstudie av ”Känsloinfernot”.

På kursen klottrade jag åter min vana trogen en massa. Vill måla nakna människor men inte något pornografiskt. Den här gången var jag nöjd bara med nedre delen av tavlan som jag döpte till ”Känsloinfernot”.
För jag kom på att jag antagligen varit extra känslig i dag för att Anne Hietanen och jag diskuterade så djupa saker då tv:n var här i går.

Jag tror jag ska lufta mina känslor lite mer här på bloggen. Vara mindre tillrättalagd. Släppa min knäppa humor loss kanske.

Ingen bra dag…

… och det har inte ens med slasket att göra. Men det gråa och blöta gjorde att mitt sinne kändes ännu tyngre…
Jag brukar inte klaga över småsaker. Har så mycket att vara tacksam över. Men jag brukar inte heller på bloggen ge sken av att vara glättig då jag inte är det.

Vi fick mer snö i dag, men mest i form av slask. Så vi hoppas det här blöta äter upp allt gammalt som blivit på hög. Både sådär bildligt talat och på riktigt.
Vi fick mer snö i dag, men mest i form av slask. Så vi hoppas det här blöta äter upp allt gammalt som blivit på hög.

På jobbet fick jag inte mycket gjort. Ibland är det bara sådana dagar. Ingen svarar i telefon eller på mejl. Antar att alla de personer jag försökte få tag på i dag ringer eller mejlar mig i morgon då jag inte har tid med dem :-(

Tung i sinnet känner jag mig också för att jag under tio månaders tid haft dubbla boendekostnader. De äter månatligen upp över hälften av min lön. Ska väl vara glad för att jag HAR en lön … ja, ja… men just nu grämer det mig att jag betalar hyra, betar av på ett bostadslån och lägger ut nästan 200 euro på vederlag för en bostad som står tom…

Härligt ljus lägenhet med fönster mot tre väderstreck till salu!
Härligt ljus lägenhet med fönster mot tre väderstreck till salu!

Så nu slår jag åter på trumman för vår bostad som är till salu. Mer info hittas HÄR.
Staden har låtit avverka en hel del i skogen på åsområdet utanför. Utsikten är fin och ljuset kommer ännu bättre in i rummen än den gjorde då vi bodde där. Fönster finns mot tre väderstreck. Noll insyn av grannar.
Fågelvägen cirka tvåhundra meter till närmaste strand. En dryg halvkilometer till badstranden. Två kilometer till stadens centrum.
Slå till – köp och vill du inte bo där själv så hyr ut :-)

Hemligheter

Alla bär på hemligheter, så har jag också gjort för er bloggläsare ett par veckor. Hemligheter är en av rubrikerna i programserien Lasso som börjar sändas nu på onsdag.

Avsnittet där jag intervjuas går ut den 25 mars. I huvudsak handlar det om min blogg. Varför började jag skriva om min skilsmässa till exempel? Vad tror jag det beror på att antalet visningar ökade från 35 000 år 2013 till 140 000 följande år?

Jag tackar Anne Hietanen som intervjuade mig för att jag fick frågorna på förhand. Det gav mig tid att reflektera över svaren.

För vem vill att allt man säger blir ett evigt svammel, harklande och ursäktande av grodor som hoppar ut ur munnen? Det var också viktigt för mig att känna att jag kan stå för det jag säger och veta att jag inte sårar andra, tredje eller fjärde part.

Möbler flyttas och lampor riggas upp.
Möbler flyttas och lampor riggas upp.

Så det var inför tv-teamets ankomst jag hade stajlat bostaden med en orkidé, tänt levande ljus, städat hyllorna i arbetsrummet… Och så går kameramannen och flyttar på allt :-D

Tack, ni var härliga! Anne till vänster, Eero till höger :-)
Tack, ni var härliga! Anne till vänster, Eero till höger :-)

Craig sade som vanligt inte mycket och slutligen flyttade Eero på honom. Pappgubben ställdes i en vrå, med ansiktet bortvänt :-)

Ja, vad ska jag säga? Annat än att det var härligt att ha med avslappnade proffs att göra då jag själv var så nervös att jag blev hes av anspänningen. Tack och lov var det inte direktsändning. Och jag litar på att Ylegänget klipper och photoshoppar så det härliga står till.

Det var en gång…

…en brud på cirka trettio år. Hon blonderade håret och jobbade på lokaltidningen i Lovisa. En kväll gick hon på en konsert för att skriva om den.
Det kan ha varit 1995, Remu plays Hurriganes, special guest Andy McCoy.

Tack vare en bekant som kände Remu och Andy fick jag en intervju med dem på sommarrestaurangens vindsvåning. Minns att Remu bar mig upp dit för trapporna. Jag vägde mindre på den tiden och han var också i fysiskt bra skick – säger jag så är jag väl diplomatisk :-)

Det var ett tag sedan, på restaurang Kapellets andra våning.
Det var ett tag sedan, på restaurang Kapellets andra våning.

Kanske jag har visat den här bilden förr – minns inte. Men den kom åter fram då jag städar mina hyllor i dag :-)

På slutrakan

… är vi nu vad gäller matcher i innebandyns division ett.
Två hemmamatcher återstår i grundserien och vi kirrade playoffplatsen redan för en vecka sedan.
Att vi besegrade Blue Fox i går saknade nästan betydelse med tanke på slutspelet. Lovisa Tor kan komma fyra om precis allt går vår väg i de två sista omgångarna, och då får vi hemmaplansfavör. Men huvudsaken är att vi är bland de åtta bästa, efter det kan vi ta oss hur långt som helst.

Lappar hade placerats ut på några bänkrader där vi från Lovisa skulle sitta.
Lappar hade placerats ut på några bänkrader där vi från Lovisa skulle sitta.

I går hade vi platser reserverade på läktaren så att vi alla från Lovisa kunde sitta tillsammans. Vi är kända vida omkring för att vi reser runt i hela Finland för att stöda vårt lag. Ofta har vi en brandsirén och två trummor med oss. Ibland blir sirénen förbjuden… av någon anledning fick vi ha vårt oljud i två perioder i går men sedan fick någon nog och man bad oss ta det lite lugnare.
På våra hemmamatcher har det delats ut öronskydd åt dem som tycker ljudet stör. Kloka föräldrar brukar också sätta ordentliga skydd på barnens öron.

På tal om slutraka …. så har jag sådan också här hemma. Städar och stajlar och förbereder mig för vad som komma ska i morgon. Spännande också för mig, fastän jag vet vad som är på G :-)