Bilder från skärgården

I går var jag på ett skärgårdsställe där en yrkesfiskare berättade om sitt jobb för politiker och riksdagsledamöternas assistenter. Skarven utgör ett problem, sälarna ett annat. Arbetsdagarna är långa och semestern kort. Men jobbet ger en viss frihet och närheten till naturen tror jag en fiskare älskar.

Gillar motljuset i den här bilden.
Gillar motljuset i den här bilden.
Oj då, jag fick inte horisonten riktigt rak.
Oj då, jag fick inte horisonten riktigt rak.

Det blåste en hel del i går och ute vid det rätt öppna havet kände man fukten och kylan som påminde om att hösten är i antågande.

Den här veckan har jag kört 310 kilometer, alltså dryga trettio mil, i jobbet. Har besökt Liljendal, Strömfors och Borgå. Senast i dag var jag i Horslök på Sarvsalö och vägen dit är nästan fem mil i en riktning.
Körde dit och tillbaka i ösregn. Hoppas vi får bättre väder till veckoslutet då vi har Lovisa Historiska Hus. Min artikel om Päivi Storgårds hem hittar du här.

Det finns alltid datum…

… som man av olika anledningar minns.
Man kan minnas dem med glädje, ha något att fira. Men datum kan också innebära sorg eller vemod.

Med det här inlägget vill jag visa att det finns en allvarligare sida hos mig än den jag av olika orsaker visat upp här på bloggen under de senaste veckorna.

Den här datummanicken är mig kär. Har köpt den, eller fått den, minns faktiskt inte riktigt hur det var - från Sverige för många många år sedan. När jag var barn eller tonåring.
Den här datummanicken är mig kär. Har köpt den, eller fått den, minns faktiskt inte riktigt hur det var – från Sverige för många många år sedan. När jag var barn eller tonåring.

Den här våren och sommaren har några personer jag känt gått bort. Med mitt utpräglade sifferminne minns jag säkert deras dödsdatum rätt länge.
Och jag tänker på deras anhöriga. Säger inte att jag förstår vad de känner och går igenom, för varje sorg är unik. Men vet att också de för evigt kommer att ha vissa datum ristade i sina minnen.

I sorgen gäller det att ta en sekund i taget, sedan tar man en minut i taget, sedan en timme och så småningom klarar man en dag, en vecka, en månad.

Snart har det för min del gått sexton månader sedan jag fick veta att min man hade bedragit mig. Den första dagen i varje månad räknar jag fortfarande som en månadsdag, men jag gråter inte alls lika mycket som förra sommaren. Månadsdagen har på något sätt också blivit en segerdag som visar att livet har gått vidare, trots allt.

Det första sorgeåret ligger bakom mig. Och det är väl något sådant jag önskade jag kunde förmedla till dem som får sorg i dag, vare sig det är en skilsmässa eller någon kär som avlidit… att det är så viktigt att tillåta sig sörja en stor förlust.

Våga tala om den du mist, eller skriv ner dina känslor.
Det kan finnas stunder då du av olika anledningar bara måste bita ihop för att klara vardagen. Men försök inte sopa sorgen och de ledsna känslor under mattan. De försvinner ingenstans innan du bearbetat varje molekyl av dem.
Processen med att ”fejsa eländet” är sällan lätt, men det lönar sig att ta fajten.
Våga gå i terapi, du har allt att vinna på det.

Det här inlägget skrev jag för att ni som läser min blogg inte ska tro att varje dag är en tjohejsan-dag för mig även om livet är lättare nu än för ett drygt år sedan.

Jag har ju lovat att vara ärlig och mig själv här. Så långt det är möjligt, utan att såra utomstående.

Efter den första september som är månadsdag sedan dagen-då-jag-fick-veta-allt kommer den 3 september som är bloggens 6-års dag! Och den 4 september är det ett år sedan jag flyttade till mitt nya hem inne i stan. De dagarna ska firas <3 :-)

Fina fasader i Tallinn

Tyckte att jag hade nio fasadbilder kvar från resan så jag tänkte att jag visar tre nu och tre inom en snar framtid och de tre sista också innan snön faller :-)

På något sätt vackert i sin enkelhet, symmetriskt också.
På något sätt vackert i sin enkelhet, symmetriskt också.
Här har vi ett mer färggrannt inslag, granne med ett grått. Pampigt bredvid enkelt.
Här har vi ett mer färggrannt inslag, granne med ett grått. Pampigt bredvid enkelt.
Har svårt att välja mina favoriter bland alla fasader och vill inte bränna av alla i ett enda inlägg så därför blir det en blandad kompott.
Har svårt att välja mina favoriter bland alla fasader och vill inte bränna av alla i ett enda inlägg så därför blir det en blandad kompott.

Har helt glömt att visa…

… lådan eller ska vi kalla den väskan, en liten koffert, i trä som jag köpte från en antikaffär i Nystad/Uusikaupunki.
Försäljaren sa att den innehållit något slag av manick, för det finns små hål i ena kortsidan, troligen gjorda för elektriska kopplingar.

Jag vet ännu inte hur jag ska använda lådan/väskan. Men den var bara så fin att jag ville erbjuda den ett hem hos mig. Den luktar lite konstigt inuti, hoppas vädring hjälper.

Tips på vad prylen kan användas till om jag inte vill ha den som extra resväska? Den är cirka 35 x 30 cm och djupet är cirka 12 cm.

En liten resväska? :-)
En liten resväska? :-)
Insidan, till höger finns de små hålen som går genom kanten och också finns på utsidan.
Invändigt ser lådan/väskan ut så här. Till höger, ungefär vid skruven, finns de små hålen som går genom kanten och också finns på utsidan.
Oemotståndliga detaljer.
Oemotståndliga detaljer.

Murar och jag

Har ännu många bilder kvar från Tallinn. Visar några murar i dag. Sedan får jag väl ta och visa flera fasader på en gång så att jag inte har sommarbilder kvar ännu då vintern är här :-)

Vilken plats kan vara bättre att exponera konst på än en gammal mur då vädret tillåter.
Vilken plats kan vara bättre att exponera konst på än en gammal mur då vädret tillåter.
En av de många otroligt vackra murarna i Tallinn.
En av de många otroligt vackra murarna i Tallinn.

Vill minnas att den här gatan heter Pikk Jalg och leder upp mot Alexander Nevski Katedraal.

En miljö vi inte tröttnade på i första taget.
En miljö vi inte tröttnade på i första taget.
Mitt i allt fanns det en öppning i muren och en ingång till ett konstcafé.
Mitt i allt fanns det en öppning i muren och en ingång till ett konstcafé.
Här vi kom vi ner då vi hade varit uppe på utsiktsplatsen. Gediget så det förslår.
Här vi kom vi ner då vi hade varit uppe på utsiktsplatsen.

Fina fönster, del 87

Ett fönster fotograferat från hallen inne i Rudom gård i Lappträsk.
Ett fönster fotograferat från hallen inne i Rudom gård i Lappträsk.

Har ännu många fönsterbilder kvar från Tallinn men tänkte visa ett fönster från Lappträsk så här mellan varven. Vi var med Lovisa lärdomsskolas elevförbund där på sommarfest för en dryg vecka sedan och då tog jag den här bilden.

Här är fönstret i sig kanske inte så speciellt, men gardinerna, insynsskyddet (?) och blomman i motljus gjorde att jag fastnade för motivet.

Del 86 i serien.