Glada vappen!

Studentmössa, kokta korvar, senap.
Lite senare hockey-VM, grundserien startar för Finlands del mot Danmark.
Tapas och mousserat.
Det har regnat och haglat i dag, men solen har också kommit fram då och då. Det doftar härligt på vår ås.
Snart är det sommar. Jag längtar redan till Playan och kiosken.

Önskar alla en trevlig helg!

Efter kraschen

En av mina datorer kraschade för ett tag sedan. Nu är den
i gång igen men massor av gamla jobb försvann. Bland annat början på mitt bidrag till tidningens 130-års historik. Inte mer än två timmars jobb, men ändå.
Min tredje roman, ungefär en tredjedel av den var klar, försvann också. Men jag har den nästan sista versionen på pinne.
Man får skylla sig själv då man inte har externa hårddiskar och säkerhetssystemens säkerhetssystem.

Nu har jag frågat mig. Finns det ett liv efter datorkraschen? Och med gott samvete kan jag svara, ja – det finns det.
Livet efter datorkraschen blir lite annorlunda bara. Man kommer på att det finns det-och-det-och-det som man saknar. Men man inser också att man kan leva utan allt det där. Egentligen är det ganska skönt att systemet städades upp. Jag kom ju aldrig för mig att rensa bland alla dokument, hur ofta jag än planerade göra det.
Och så ska man se det positiva i allt. Det här var ingen börskrasch, ingen flygplanskrasch, inget kärnkraftshaveri.
Det bästa av allt var att en del av mina gamla kära datorspel, som inte funkade innan datorn kraschade, nu går att spela igen.
Hurraaaa! Korsordsspelet ni ser på bilden till exempel. Hurrraaaaa! Kanske den där gamla datorn får bli min speldator.

Bananen som åkte snålskjuts

Har du någonsin glömt något på biltaket? Din portmonnä eller din mobiltelefon kanske? Sedan undrar du var du lagt dem, tills du minns… på biltaket! Och såväl pengarna som telefonen är för evigt försvunna.
Men detta händer inte om du råkar glömma en banan på taket! Här har vi en banan som åkt snålskjuts ända från Kristinestad till Lovisa. Den har susat fram på taket i 100 kilometer i timmen och bara SUGIT sig fast. Brunbränd blev den också på färden. Folk som har sett den bilburne bananen har vinkat, pekat och skrattat. Bananen har tyckt om uppmärksamheten.

Men okay. Det där vara bara en rolig historia. Bananen har inte åkt från Österbotten till Nyland, men en halv dag har den nog åkt runt i Lovisa. Och den roade såväl mig som ÖN:s sommarpraktikant från 2009, Ida, jättemycket då vi fick syn på den i dag. Så till den grad att den här storyn föddes.

Dagens bild – pulkabacke

Än finns det snö kvar. Än har man barnasinnet i behåll.
Men tror ni Gubben Gud, Grannen och Arbetsgivaren förlåter mig om jag
i backen ropar ”Nä nu bär de åt helvete”… efter att jag stulit en pulka och testat sista snön som finns kvar. Och jag menar, det blir ju en notis
i tidningen också, så det var liksom det där med arbetsgivaren… alltså att dom får veta hur barnslig nyhetschefen är och att hon behöver sjukledigt. Bland annat för att långfingret bröts.
Men det är egentligen inget HELT nytt, för det finns en chefredaktör som lär ska ha brutit ett finger då han flitigt knackade på en gammal Remington. Det var olycksfall i arbetet, vilket man inte kan säga att mitt äventyr i backen på påskannandag är.

Ukrainsk bildtext?

Man ska inte kasta sten då man bor
i glashus, men…
Det tröstar mig att även de stora drakarna kan slarva ibland.
Med stort intresse läste jag Anna-Lena Lauréns reportage
i lördagens Hufvudstadsbladet. Det handlade om följderna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Tillsammans med fotografen Karl Vilhjálmsson har hon besökt Ukraina och staden Pripjat nästan på dagen tjugofem år efter olyckan.
Då jag började läsa bildtexterna trodde jag först att det var ukrainska, något ett barn skrivit om teckningen som fanns till vänster om bildtextrutan. Teckningen syns tyvärr inte på bilden, men bildtexten löd så här:
ASDA. ukrasdasdaina. asdasd. asdasd.
Tror att det bara är mallen till en bildtext, så jag ska inte skratta högt nu. För då kanske jag snart får länken till ett annat blogginlägg, skriven av en journalist på en annan tidning. Ett inlägg som handlar om något tokigt vi skrivit i ÖN…
Dessutom – då jag korrekturläste det här inlägget hittade jag sju fel. Erkänner också att det krävdes fem rättelser innan jag, förhoppningsvis, fick fotografens namn att bli rätt.

Bilder av nakna människor

Ganska tidigt i går kväll besökte vi Deja Vu på gatan Sauna 1
i centrala Tallinn. Stället var mysigt med stämnings-
belysning och lugna, jazziga toner. Så gott som tomt då vi anlände. Snabb och trevlig service, god mat och flera sidor fulla med cocktailalternativ på menyn.
För vår del blev det öl, vatten, skumvin och Vanatallinn. Hela kalaset gick på 30,01 euro. Tillbaka fick vi 19,99 – diskret i den vackra lådan som ses på bilden.
För esterna använder det vi också skulle vilja ha i Finland, en- och tvåcentsmynt. Det blir mycket pillande med gruset, men vad gör det, för om det inte finns något mellan 0 och 5 cent är den minsta slanten vi har i Finland värd våra gamla 30 pennin eller cirka 50 öre.

Senare då jag googlade restaurangen Deja Vu fick vi förklaringen till de humoristska och erotiska bilderna på toalettdörrarna. Vi hade helt enkelt besökt en showbar där det bland annat fanns lättklädda damer bland de uppträdande. Någon porrklubb var det inte, men hade vi kommit några timmar senare till baren hade vi säkert inte suttit ensamma där med personalen.

Har checkat in här!

Solen lyser från en nästan klarblå himmel, vi har vår i luften – var har ni er? Hahaaa!
Vi har nyss checkat in på Merchant´s House på Dunkir bara ett stenkast från rådhusplatsen i gamla stan i Tallinn
Härligt! På det måste skålas i Vana Tallinn.
Vi har inga planer än. Ut och äta ska vi och i morgon kanske vi hoppar på en spårvagn som för oss till Nånstans.
Har ni några tips om vad vi ska se, var vi ska äta? Vi stannar två nätter.
GLAD PÅSK till alla våra vänner!