Dagens utmaning

Detta är dagens utmaning. Statsminister Jyrki Katainen samt förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen är några av de höjdare som besöker Lovisa. Det är Samlingspartiets sommarmöte som arrangeras i Lovisa, Borgå och Esbo.
Få se vad gänget har att berätta. Ska klura ut några frågor själv också, inte kan man ju låta dem komma så lätt undan att de bara själva väljer vad de säger.

Återvinning till heders!

Denna härliga, unika väska köpte jag på producentmarknaden i Lovisa i dag. Nu är evenemanget Lovisa Historiska Hus igen ett minne blott. Hoppas dock att arrangörerna också nästa år orkar arrangera LHH, och att evenemanget får allt tänkbart stöd.

Väskan jag köpte är alltså unik. NeaDesign heter företaget som gör dem. Tyget till den här kommer från en spetskjol och fodret från ett par gamla byxbuntar. Ingen väska som NeaDesign gör är en annan lik.
Kierrätys kunniaan skriver hantverkaren på lappen som följer med väskan och som berättar dess historia, det vill säga varifrån tygstyckena kommer.
På svenska: låt oss ta återvinningen till heders!

Se hit alla mykologer!

Hittade en så här stor svamp på släktens ägor i dag.
Den mätte cirka 20 cm i diameter. Där stod den i ensam majestät och förkunnade att den härskade över gården.
Vid en närmare titt hittade jag en massa små uppstickare. Allt från något vitt som klängde på en trädrot till dessa små rödvita flugsvampar.
Den där stora svampen skulle jag gärna vilja ha namn på. Är den ätlig?
Undanber mig amatörers gissningar eller recept på vad den lilla rödvita använts till i experimentsyften på ravepartyn i storstadsskogarna.

Moln är fascinerande

Faktiskt så pass att jag en gång övervägde att starta en MOLN-blogg. Nu stjäl kanske någon idén av mig, eller också finns det redan någonstans en molnblogg. Är det så, då är det så – av min blev intet. Men jag kanske då och då i alla fall kommer att presentera dagens molnbild 🙂

Det här molnet fick mig att tänka på ”hotfulla utsikter”. Världsekonomin mår dåligt. Kommunernas ekonomi blir bara sämre och sämre, med arbetslöshet, mentalt illamående etc. etc. som följd.

Tänk om man i stället för att se allt det sorgsna och dystra kommande eländet skulle göra så som man gjorde förr. Då man spådde i kaffesump. Men nu skulle man i stället spå i moln.

Och vad ser du i molnbilden? Ett kommande spöregn? Annalkande höst?
Eller Gubben Gud som står på huvet och tycker vi ska ha lite kul?
JAG kan se honom sätta in en liten volt. Kan du?

Glida runt och peta på en trissa

Karaktären i mina romaner, Adrian Debutsky, har åter börjat dyka upp i min vardag. Då jag allra minst anar det är han där med sina åsikter. Men det är egentligen riktigt roligt. Och jag har förhoppningar om att vi ska kunna vara tillsammans ett par veckor i oktober.

Under helgen kollade Adrian sportnyheterna på TV. Där hörde han att det finländska hockeyproffset Sean Bergenheim går från Tampa Bay Lightning till Florida Panthers i NHL. För ett fyra års kontrakt får han 11 miljoner dollar.
Vilket får Adrian att konstatera att han nog också för den anspråkslösa summan skulle kunna tänka sig att glida runt med en sticka i händerna och peta på en svart trissa.

Vilse i ryggsäcken

Den här fina Fat Pipe-ryggsäcken vann jag på lotteriet då Lovisa Tors innebandy firade 20-års jubileum. Jag vann inte en Skoda för en helg, inte heller en platt-TV att hänga på väggen. Men vad gör det – jag vann en ryggsäck och ni ska veta att den är enorm.
Jag har inte lyckats räkna antal fack. Men det största sväljer utan svårighet en kameraväska och en påse med fyra halvliters flaskor. Och då är facket inte ens halvfullt.
I går hade jag med ryggsäcken på utfärden till Ekenäs. Jag hittade aldrig med första försöket rätt då jag letade efter något. Vare sig det var nycklar, papper, penna, pocketkamera, batteri, systemkamera, dryck eller något annat intressant.

Och vet ni vad ryggsäcken också har? Jo, ett fack för en iPhone. I facket finns ett hål varifrån sladden till hörlurarna ska gå in och ut.
Så nu är det bara iPhonen och hörlurarna som fattas.

Interrail för 25 år sedan, del 6

Måndag 16 juni 1986
Storslagen natur
med berg och dalar
i Österrike. Vi funderade om palmer och sandstränder var bättre eller om vi ännu skulle ta en sväng till Monaco innan interrail-
månaden var slut.
München kändes som en okay stad men vi stannade bara för att köpa chips och choklad (åt vi aldrig nån mat?). Klockan 15.33 packade vi oss in i ett InterCity-tåg och betalade 6 tyska mark för sittplatserna. Åkte genom Ingolst, såg Donaufloden. – – – När jag läser dagböckerna nu 25 år senare tycker jag att vi bara åkte hit och dit, tillbringade massor av tid på tågen. Förutom tiden
i Monaco då vi stannade upp.
  – – –

En medpassagerare tyckte vi spelade musik för högt, fastän vi hade hörlurar. Es ist zu laut, sa han. Vi tyckte han hade en skruv lös.
I Hannover hittade vi en pub där vi fick billig vodka. Vi försökte hitta en hamburgerbar men inga matställen var öppna.

Tisdag 17 juni 1986
Vi hade försökt sova bland annat på en bänk vid tågbanorna och i en väntesal. Siktade på att ta 5.16-tåget till Bielefeld men det kom aldrig. Anne dagdrömde om hamburgare, vi hade ju inte fått i oss annat än lite kex och Coca-Cola.
Vi hade som mål att nå Detmold för att få träffa Moly som var på en militärförläggning där. Vi blev aldrig kloka på systemet med engelsmän ”i armén” i Tyskland.
7.07-tåget till Minden och vidare mot Herfurt och till Detmold kom vi, men där var inga matställen öppna. Det var nåt slags helgdag. Det enda vi hittade att äta och dricka var glass och en Martini!

Lyckades på något sätt komma in på militärförläggningen och sov där tre timmar. Sedan blev vi utslängda. – – – Helt sorglös, för att inte säga totalt tanklös var man väl som ung. Överlag tänker jag i dag att skyddsänglarna nog jobbade övertid i min ungdom. – – –

Kvällen tillbringades på olika pubar. ”Brösel” var en skojig plats med toalettstol och en såg i taket samt flaggor, skyltar och t-shirts som inredning. Men få nu tyskar att blanda ordentliga drinkar… dom vet ju bara vad öl är…

Onsdag 18 juni 1986
Borde ha vaknat klockan 6 för att lämna militärförläggningen dit vi likt terrorister i nattens mörker hade smugit oss in. Men vi vaknade först 8.30. Dock hade vi tur och ingen av killarnas chefer visste att två damer hade sovit över på förläggningen.
Morgonmål på Mc Donalds. Sedan hoppade vi på ett tåg som skulle föra oss tillbaka söderut. Engelsmännen skulle nämligen hem till England och vi tog oss via Herford och Münster mot Frankfurt. Där köpte vi lite mat, faktiskt salami och bröd, samt skickade vykort till vänner.

Vi var precis hela tiden på resande fot, för 23.34 avgick följande tåg på vår resa, med destination Ancona, Italien. Vi ockuperade en hel vagn, fällde ner sätena så de blev som sängar. Planerade stiga av i Verona följande dag klockan 11.30.

Torsdag 19 juni 1986
Trodde att vi hoppade på ett expresståg från Verona till Milano. Men i stället för en 25 minuter kort resa blev det en två timmar lång resa med ståplats vi en toalett där det var tryckande hett. Bredvid oss stod en tjock gubbe som luktade svett. Vi visste inte om det var svett eller snor han hade under näsan.
Vi hittade inga platser där vi kunde växla till italienska pengar. Anne hade 40 frang som vi fick lov att klara oss med.
16.05-tåget till Ventimiglia i Italien, fortfarande tryckande hett. Framme 20.33, ringde och gratulerade mor på hennes 52-års dag.

Sedan tog vi oss ännu till Monaco. Sista bussen hade gått så vi promenerade genom hela det lilla landet till stranden vi kände igen. Smutsiga, svettiga och trötta var vi – men vi välkomnades ändå av alla våra vänner.