Kilopris på bröd, tack!

För det här Fazers jästbrödet har jag betalt styckepris. Det var väldigt gott men nog känner jag mig lite lurad allt. Brödet var extremt luftigt, fyllt av hål om man kan säga så.
Hade jag blivit mindre lurad om jag hade betalt kilopris för bröd, eller funkar det inte så? Nån som förstår sig på konsistens, vikt, luft i bröd?

Och den bara blommar…

Den här blomman fick jag av min syster och mor i slutet av januari. Nog för att jag i vissa fall vågar påstå mig ha gröna fingrar, men ändå överraskar den här blomman mig. Mina gröna fingrar = att jag inte gör så mycket. Byter till exempel mull för sällan osv.
Hur som helst har den här blomman inte tappat ett enda blad. Bladen till höst- och våreldar jag ägt förut har ganska fort torkat eller mjuknat, åtminstone de som ligger närmast mullen.
Växten har inte heller tappat en enda blomma… och nu skjuter fina knoppar upp. Hurrayhurray!
Och blomman är INTE av plast. Fy på den som ens tänkte tanken…

Finfinaste kycklingsoppan

Tyvärr framträder inte rätt färg på soppan på den här bilden. Varannan torsdag serveras nämligen denna finfina kycklingsoppa på Café Vaherkylä i Lovisa. Konstistensen är krämig, len, mjuk. Jag kan inte beskriva den så att det skulle ge rätt åt rätten. Soppan innehåller rejäla kycklingbitar, varken för stora eller för små. Rotsaker har också mixats ner.
Jag tror alltid att jag ska ta två tallrikar, men efter en brukar jag vara mätt.
Till efterrätt blev det en punschrulle för maken och en havreflarnsrulle för mig.

Snart måste jag börja packa – för i morgon bär det av mot Stockholm. Jihuu! Där lär våren vara längre kommen än här hemma 😀

+ 18 grader och snödrivor

I köket visade temperaturmätaren att det var +18 grader ute. Solen sken från en nästan molnfri himmel. Jag packade väskan och pallrade i väg till sommarstugan. Lyfte ut en stol från förrådet och slog mig ner i den. Rakt framför mig såg jag det ni ser på bilden högst uppe.

Nedanför trappan, där jag (iklädd dunjacka) hade min stol (försedd med tjock filt) hade jag den här utsikten. Mycket snö har vi än men det smälter fort. Inte ens hotet om mera snö till helgen knäcker mig. Jag litar på gammelfarmor Gun-Lis visdomsord ”Det Herren hämtar för han nog också bort”.

Efter en dryg timme i solen med veckotidningar och frisk luft tar jag mig den här vägen hem tillbaka. Skogsstigen ser lättforcerad ut på bild, men ställvis är snön djup och vips har man snö upp till knät. Att då ta sig vidare uppåt krävde en del akrobatiska övningar. Lyckligtvis, eller kanske tråkigt nog, hade jag ingen publik såvitt jag själv vet 😀

Svensson hos doktorn

I dag var jag med Svensson hos doktorn. Det var inget större fel på honom, men det lät som hos tandläkaren. Mekanikern var tvungen att borra i plåten för att få ena stänkskyddet fäst. Jag tyckte så synd om honom, alltså om Svensson – inte mekanikern. Även bilar har en själ.
Varför jag som jobbat på en bensinstation med verkstad inte gjorde jobbet själv? För att jag inte har möjlighet att hissa upp bilen och för att jag tyckte det var så jobbigt då också däcket skulle bort.
Och varför bilen heter Svensson? Jo, han är uppkallad efter Anders Gunnar Svensson, den svenske fotbollsspelaren som gjorde ett fantastiskt frisparksmål i VM 2002 då Sverige mötte Argentina. Så namnet har egentligen inte bara med Sverige-Svenssons och Volvon att göra 🙂

Festförberedelser

Nu är festförbere-
delserna i full gång. Det ni ser på bilden är ändå inget inbjudningskort. Jag tänker inte skicka sådana. Det är ju så fruktansvärt lätt att glömma bort någon.
Det här är bara en pytteliten del av ett första utkast till ett kort som gästerna ska få vid dörren till festlokalen. Man lever i spännande tider!

Ute i Herrens hage

En vanlig måndag hade jag suttit på redaktionen och knackat ner texter. Kanske haft turen att få ett uppdrag som fört mig utomhus för en stund. Men fördelen med semester är ju att man själv bestämmer över sin tid. Under promenaden som förde mig längs Lovisavikens strand till staden såg jag de här vinterbadande skönheterna. Tänk att de kommit redan!
Lite längre fram under promenaden träffade jag tre hundar och deras ägare.
Solen skiner, snön smälter, dripp dropp det är vår!
I kväll ska jag bjuda min hårt arbetande make på rostat bröd med ishavsröra och dill.