Bilder – våren är här!

Avnjöt den riktigt första, soliga och varma vårdagen på K16 i dag. Fick rätt snart syn på en skalbagge. Har lite obehag för dem, men tänkte att Gubben Gud har inte skapat baggen utan orsak. I fjol krossade jag i misstag en bagge och jag kan än i dag höra hur det lät då hans liv slutade under ett av fyra stolsben. Jag tänkte att den här baggen nog hade kommit för att hämnas sin mördade släkting, men han anföll mig ändå inte.

Ett annat av Gubben Guds underverk är rabarbern. Från denna färgglada knöl växer det snart fram saftiga stänglar och stora gröna blad. Med hjälp av de stora fina bladen och cement kan man göra praktiska trädgårdsprydnader. Men vill ni veta hur det går till måste jag vända mig till min svägerska för att få exakta råd.

K16 med anor från 1800-talets slut. Makens farmors farmor och farfar byggde den här oasen som många, många släktingar efter det fått njuta av.

Som små solar välkomnar minipåskliljorna oss till bakgården.
Och jag tänker att jag aldrig någonsin mer vill ha bråttom. Man kan inte rusa förbi det här. Man kan inte rusa genom våren och maj månad. Jag vill inte missa den skira grönskan, igen en gång fråga mig ”när hände allt detta, vart tog våren vägen”. Jag kräver att få tid att utforska Gubben Guds ALLA underverk.

Jag hade rätt – männen dominerar i Hbl

I dag publicerade Hufvudstadsbladet en undersökning som tidningen hade gjort om sitt eget innehåll. Jag tycker det var strongt av vår koncernkompis att granska sig själv! APPLÅDER!

Undersökningen visade att också jag hade rätt då jag i fjol bloggade om männens dominans i tidningen. Jag gjorde dock inte riktigt samma slags statistik och jag följde inte upp den flera gånger i veckan. Jag kollade inte heller enbart de första nyhetssidorna så som tidningen gjort i en del av sin undersökning. Men jag räknade antal bilder av kvinnor och antal bilder av män.

Om min lilla ickevetenskapliga forskning kan ni läsa om här  (första inlägget) och här (andra inlägget).

Ful låda på vackert torg

Att någon ens kan komma på idén! Alltså att bygga en så här ful låda på ett vackert torg. Det är i sig inget fel på företagen Hesburger, S-Market och de andra som agerar här. Men lådan på Kaserntorget i Helsingfors är ju helt ryslig.
Jag var i storstaden i dag på ett årsmöte och personen som skulle kuska mig tillbaka till Lovisa hade bilen på P-platsen under torget. I annat fall hade jag förmodligen aldrig kommit till just det här torget, som ligger på ett par hundra meters avstånd från Esplanadparken. Utsikten söderut är helt slående vacker. Tittar man norrut är den en katastrof. Om arkitektur vet jag inte mycket, ej heller vem som ritat kvarteret. Är det empire eller jugend eller nåt annat? Det enda jag vet är att de gamla byggnaderna är vackra och att den låga betonglådan på torget är så ful att man kunde sätta en bomb under den.
Men sådant får man ju inte säga högt, kanske inte ens ironisera om i en blogg. Månne man får fråga vem som bär ansvaret för förstörelsen?

Survivalkit för valborgshelgen

Tusen tack Inge för överlevnadspaketet jag fick i dag. Tanken var att min vän bara skulle ge mig en tia för en bok hon köpte av mig. Men vad hittar jag på bordet då jag kommer till jobbet? Jo, en vacker liten kasse som innehöll allt det här!
Jag blev så glad – presenten kom precis då jag behövde muntras upp. Mina pityriasis rosea-utslag fick mig i dag att deppa lite extra mycket. Förutom att dom kliar från och till är dom inte så vackra heller. Oron för att det kanske också ändå är något farligare än fjällros gnager från och till.
Men som sagt – i The Survivalkit for Vappen fanns mitt favoritpåskägg Fazers Mignon, en burk tranbärslongdrink, en serpentin, snacks, klisterbilder, två ballonger och PLÅSTER 😀
Och händig som Inge är tror jag att hon också virkat de små dukarna själv!
Tusen tack – gåvan värmde mitt hjärta.

Bilder från helgen

Det är härligt med cirkus, jag är lika barnsligt förtjust varje gång. Alla nummer var på sitt sätt bra, men då buktalaren kom i gång skrattade jag så tårarna rann. Knappt så jag kunde sluta skratta.
Tänk om jag hade kallats in i manegen för att göra numret som den Hysteriske Tanten. Med de utslag jag dessutom fått på kroppen hade jag också kunnat göra ett extra nummer som Fläckiga Damen.

På lördagen firade vi Torfansens säsongsavslutning. Så här fina servetter i Lovisa Tors färger hade Pirjo fixat. Maten var också jättegod, ihopsvängd av samma Pirjo. Tusen tack åt henne och Tomppa och alla andra som var med på festen!

Annorlunda vårtecken

Snön har ännu inte smultit bort från Lovisa. Men det är ändå just den här tiden som många bongar vårtecken.

Krokusar, vitsippor och tussilago i all ära. Men nog är alla de vantar som gömts i snö och som kommer upp i tö tydliga vårtecken de också. I vintras hittade jag en ensam liten babysocka  som lagts upp på en pinne. Hoppas både den och vantarna hittar sina ägare!

Nu är det Zlatan och jag

Finns det något bättre som kan vänta i brevinkastet då man kommer hem än ett paket? Det skulle väl vara ett hederligt gammaldags brev eller ett postkort i så fall. Eller att jag har så hederliga grannar att ingen hade stulit paketet där det låg ledigt för vem som helst att ta eftersom det inte hade fått plats genom inkastet.

I går hade jag läst slut Merete Mazzarellas ”Det enda som egentligen händer oss”. Den var mycket speciell och annorlunda än jag hade väntat mig, men jag gillade den. Allt måste inte vara förutsägbart. Köpte boken för 30 euro, inbunden, från lokala bokhandeln. Om någon som jag känner är intresserad av att köpa boken och kan hämta den från ÖN:s redaktion säljer jag den för en tia. Först till kvarn får mala.

Zlatan kommer jag däremot inte att sälja. Jag formligen slet upp paketet och kastade mig över boken. Den inleds med flera sidor svartvita bilder. Och efter första sidan är jag på kroken… nu är det bara Zlatan och jag några dagar framöver.