Vår snöfattiga sommar

Suomen kesä on lyhyt ja vähäluminen – Finlands sommar är kort och snöfattig.
Då man inte kan göra något åt vädret får man bara lov att fightas mot det på bästa möjliga sätt. Då solen kom fram igår var det varmt men då molnen lade sig framför den blev det kallt, speciellt då det blåste från havet där vattnet inte är mer än femton grader.
Kände mig som en gammal tant på ett ålderdomshem. Kanske bra att börja öva redan nu?

Väderlekssudoku

Av olika anledningar är jag intresserad av vädret. Dels gäller det kiosken, ska det beställas mer glass eller inte? Dels gäller det mitt författarskap. Kommer det att regna små stenar, eller kan jag satsa på att skriva hela dagen?
I augusti reser vi till Nice i Frankrike och därför har jag varit intresserad av hur vädret utvecklar sig där också.

Men döm om min förvåning då jag kollade Hufvudstadsbladets väderprognos i dag. Det hade förvandlats till något slags sudoku.
Men det är förstås inte så lätt att förutspå vädret, så kanske vi ska ha lite överseende med meteorologiska institutet och andra inblandade i alla fall.

Äntligen i topp!

Så gammal som jag är gillar jag att spela olika spel, bland annat på Facebook. Men inga sådana där man skjuter huvudet av någon medspelare on-line, spränger hus eller fajtas som en värsta kung-fu-mästare.
Nä, jag spelar allt sådant där tämligen harmlöst som HotShot (låter för övrigt rätt pornografiskt) och Candy Crush Saga.

Jag är en tävlingsmänniska, i alla fall ibland – och Annika som jag kämpar mot tror att jag hatar att förlora. Riktigt så illa är det inte, men då jag nu äntligen gick om henne i HotShot – där hon toppat rankingen i veckor, för att inte säga månader – så kunde jag inte låta bli att skriva det här inlägget.

Fler presenter – och bilder!

Efter några regniga, ganska blåsiga och mulna dagar sken solen i dag. Vattnets temperatur var ändå bara femton. Fritidspaddlarna hade våtdräkter och är här på väg upp mot land.

Ännu är det inte mycket folk i rörelse på stranden men det blev en trevlig dag i kiosken, som finns i den här servicebyggnaden.

Som sagt, ganska tomt på stranden men det lär nog bli mer livat då värmeböljan kommer. Algbommen lades ut i dag och stranden fick i början av månaden en ny brygga.

Satte utanför kioskens dörr och hade den här utsikten uppåt.

Den här blomman är mitt skötebarn, det är terapeutiskt att plocka bort vissna blommor fastän man egentligen inte måste göra det.

Och så blev jag uppvaktad ännu en månad efter födelsedagsfesten. Marja-Leena och Paula gav en pelargon och en ampel åt mig, och min ”gamla” gymnastiklärare, härligt pigga Helena, kom med en flaska mousserat och ett fint kort. Tusen tack till er ännu en gång och en STOR kram!

Snart är jag pensionär!

En massa papper är det som man får då man fyllt 50 år. Man blir plötsligt otroligt populär. Mina bröst intresserar myndigheterna, underlivet likaså…
Och snart blir jag pensionär. Det är ju bra att jag ändå är en modern blivande sådan, det vill säga att jag har alla tekniska rackerier som underlättar jobbet för pensionsförsäkringsföretaget – och som sparar på miljön.
För vem vill inte avstå från några papper då man vet att varje sparat pappersark doneras till daghem där barn får rita och skriva på dem i stället.

Skägg och skägg

Adrian tycker inte om att raka sig. Det oaktat äger han en massa rakdon och kosmetiska produkter som hör ihop med detta för honom så förhatliga dagliga slit. Hans säger att hans skägg växer helt okontrollerat likt ogräs.
Han skulle klä i en dag gammal skäggstubb, men ser ni nej – det går inte för sig att ha sådan eftersom stubb, eller skäggväxt överlag, måste ansas för att vara snyggt. Och den tiden har inte min romanhjälte.

I dag vände och vred han på mitt nyaste inköp, en Good Shave. För Adrian betyder rakhyvel + kvinna i första hand att hon ansar bikinilinjen.

För mig betyder det att jag gör allt jag kan för att mina ben inte ska se ut som en eldhärjad gräsmatta.

Potatisar kan visst prata!

Det är märkligt hurdan effekt Adrian Debutsky har på mig nu då jag åter börjat skriva om honom så gott som på heltid. Han finns med mig överallt. Vad jag än säger, tänker och gör så är han där och kommenterar.

I dag undrade jag om nypotatisarna som jag köpte i torsdags ännu var i topptrim i dag. Jag hade tagit bort dem från plastpåsen eftersom några hade börjat fara illa där. Men bädden av hushållspapper kanske inte var så bra heller. Potatisarna hade mjuknat fastän jag inte hade kokat dem.

Jag tänkte att jag kan ju inte veta hurdana dom blir innan jag har gett dem en chans och kokat dem enligt konstens alla regler. Och när de små knölarna låg där i de kokande vattnet såg jag hur de log inställsamt mot mig. Vi är jättefina, hörde jag dem säga, och jättejättegoda!

Mannen som kunde tala med hästar har Adrian hört talas om. Han påminde mig också om kvinnan som kunde tala med en virkad tomte och kvinnan som talade med en tvättsvamp men kvinnan som hörde potatisarna tala var något nytt.

– Jag har ju i alla fall fantasi, sa jag. Och det behöver jag för att jag ska få dig att överleva i boken.