Barn är gåvor

Elise_o_jag.
Fyra veckor gammal är lilla Elise i dag.

Då jag inte har några barn själv är det inte många gånger jag fått äran och glädjen att mata en liten människa.

Just nu har vi besök av makens dotter Jenny, hennes sambo Johan och deras första barn, Elise, som föddes trettonde juli.

Jag är alltså inte Elises riktiga mormor, hon bor i Sverige, men jag gläds över det här nya livet så som alla andra. Barn är gåvor, livets underverk på alla sätt. Det är också en gåva att få vara med och se små bebisar växa upp, att få dela allt som har med dem att göra med barnets föräldrar.

Som vuxen medmänniska är väl det bästa man kan göra att finnas till. Att vara en god förebild. En snäll tant som förhoppningsvis både kan lyssna på barnet, förstå, lära henne något nytt men också lära sig av det hon är och det hon har att ge.

Ser fram emot att få se Elise växa upp och att på olika sätt få vara en del av hennes värld, som jag hoppas ska rymma många kärleksfulla människor.

8 reaktioner på ”Barn är gåvor

    1. Tack för det Stoffe!
      Vi får glädjas åt alla de små stunder vi får tillsammans med Elise och hennes föräldrar, de bor nämligen i Sverige och vi i Finland. Elises morfar är ju från S:holm och där har jag också bott, men nu bor vi en bit från varandra. Det hindrar förstås inte att vi träffas! Och då vi träffas försöker vi ta ut allt och göra det bästa av tiden tillsammans.

  1. Va fint! Och bra att du vill vara en person i barnets liv!
    Jag har en närstående som inte har barn, och som håller sig borta från oss därför att personen tycker att den inte har något plats i våra liv efter att vi fått barn, och jag tycker det är så synd, därför att bara för att den personen är ensam, och jag, min sambo och min son är en familj, så betyder ju inte det att vi inte har behov av honom längre, eller han av oss. Man kan ju vara en familj fast man inte har blodsband. Ett barn som växer upp, som min son, ser ju ingen skillnad på en mormor som han delar blod med, och en snäll tant som han inte delar blod med, alla är ju som du säger kärleksfulla människor i barnets liv. Personen som jag känner som håller sig borta säger att han känner sig utanför nu när vi har barn, men det han inte förstår är ju att han hade kunnat betyda lika mycket för min son som min sons far- och morföräldrar, dvs väldigt mycket, och då hade ju den här personen inte varit utanför utan med i familjen.
    Så om du följer det här barnets liv, kommer du bli en mormor för det barnet, oavsett om du är det genetiskt eller inte.

    1. Tack för dina kloka ord – de värmer!

      Jag förstår den där mannen som känner sig utanför, men jag förstår också er. Eftersom ni VILL ha med honom i ert liv kanske ni kan säga det till honom på ett snällt sätt? Få honom att förstå att han är viktig fastän inga blodsband finns.

      Hoppas allt ordnar sig, du får gärna berätta hur det går för er i framtiden! Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s