Att kunna glömma för en stund

Café Saltbodan i Lovisa.
En av Café Saltbodans bardiskar  i Lovisa.

Var ute och åt med två vänner i kväll. Hade planerat ta en bild av Saltbodan utifrån och av Skeppsbromiljön överlag.

Men tror ni jag kom i håg det? Icke sa Nicke.

Pepparbiffen jag åt var delikat som alltid, men den har jag plåtat förr.

Så nu får ni nöja er med en bild av interiören på cafésidan där vi satt och tog en liten knipare efter maten.

Att få prata med goda vänner, om ditt och om datt, om gamla tider på jobbet, om tider som råder, om framtiden – det känns givande.

Plötsligt inser jag att jag under några timmar helt glömt mina vardagliga bekymmer och att jag fortfarande kan skratta.

Livet är inte lätt, det är inte bekymmerslöst, vi kommer inte undan kriserna.

Sista dagen i kiosken blev också fin. Jag kan minnas våra somrar där med glädje. Inga bittra tårar fälldes. Allt har sin tid.

Livet verkar gå vidare, trots allt.

Hej då kiosken!

Det är lite tomt på disken nu då bara en dag återstår av kiosksäsongen 2014.
Det är lite tomt på disken nu då bara en dag återstår av kiosksäsongen 2014.

Jag tog inte adjö av kiosken ännu i dag, för i morgon ska jag också jobba där en timme eller två.

Men ”hej då kiosken” är vad vi alltid sagt då vi stängt dörren för kvällen. Och så har vi förstås tillagt ”vi ses i morgon”.

Femton fina somrar har vi haft här med maken. Oj, så många härliga kunder vi träffat och lärt känna genom åren.

Den här sextonde sommaren 2014 blev lite annorlunda än jag tänkte mig att den skulle bli då vi tidigare i våras beslöt oss för att ta hand om den tillsammans. Då visste jag ju inte att min man hade träffat en annan kvinna.

Vi har ändå jobbat här både tillsammans och var och en för sig. Det har gått hyfsat med tanke på omständigheterna.

Vem som tar hand om kiosken nästa sommar återstår att se. Varje år ska ansökan lämnas in separat, vi har inte haft någon förkörsrätt som företagare.

Det var för övrigt skönt att åter sitta på terapi efter tre veckors paus i dag. Och terapeuten tyckte jag hade gjort framsteg. Samt att jag varit fantastisk som orkat sälja saker på loppmarknad och som ensam jobbar med att packa flyttlådorna.
Vi hurrar alltså för det 🙂

 

Det här med eget förlag…

… kanske låter snofsigt. Nu är det ju så att jag faktiskt har ett sådant och även ISBN-nummer reserverade för ett antal böcker till.

Men jag har inga anställda och egentligen inget specifikt utrymme för lådorna med böcker. Några finns ju kvar i lager än av den andra och den tredje boken. Läs mer om dem på www.debutsky.fi om du är intresserad.

Får då och då beställningar, men de duggar inte lika tätt som då böckerna är nya. Min senaste, ”Skuggor av svek”, kom ut hösten 2012.

Har med facit i hand ofta märkt att jag på sätt och vis skrivit om mig själv. Trots att huvudpersonen är en man. Omedvetet har jag bakat in saker jag upplevt själv, och lite skrämmande är det att jag också skrivit att Adrian drabbats av sådant som senare kommit att hända mig själv…

Fick en beställning av BTJ-Finland och sköter allt från fakturering till packande och postande själv.
Fick en beställning av BTJ-Finland och sköter allt från fakturering till packande och postande själv.

Tanken är att skriva en fjärde bok om Adrian. Just nu finns ändå inte den energin och kreativiteten, men kanske den dyker upp längs hösten då jag flyttat in i min nya bostad?

Funderar också på att skriva en bok om skilsmässan. Men först måste jag få perspektiv på vad som hänt och sedan fundera på upplägget. Det kan vara svårt att skriva öppet om allt det jag varit med om, utan att på något sätt såra eller uppröra andra människor.

Ändå skulle jag vilja dela med mig av mina erfarenheter, och kanske få in analyser av olika proffs, till exempel terapeuter. Då de säger till mig att alla känslor ska ut och att jag reagerar fullständigt normalt med min gråt, min ilska och min sorg, och att nästan alla kvinnor som blir dumpade känner sig värdelösa – så skulle jag vilja att allt fler förstod att just de här känslorna är helt normala.

Men tiden att skriva böcker är inte just nu – den kommer.
Just nu ska jag hänga tvätt, packa lådor, träffa terapeuten och hjälpa lite i kiosken den här näst sista dagen vi har öppet.

Härlig allsång!

Rise like a fenix är en mäktig sång.
Rise like a fenix är en mäktig sång av Conchita Wurst.

Finns det någon annan än jag som tyckte att kvällens Allsång på Skansen var den absolut bästa hittills?

Alla artister var bra, det är svårt att säga vilka höjde sig över mängden. Conchita Wurst, glada Panetoz, Ola Salo?

Gillar Pride-temat. Har alltid värnat för alla slags minoriteter. Och undrar ibland om det är något jag ska jobba med i framtiden.

Om det finns en mening med att min man lämnade mig efter sjutton år, så kanske de dörrar som öppnar sig för mig skulle kunna leda mig till ett nytt jobb? Något som har med välgörenhet att göra? Med jobb för utsatta människor?

Jag älskar lilla Lovisa och mitt hjärta har alltid klappat varmt för lokaljournalistiken? Men kanske den här staden ändå inte är min? Det finns säkert en plats på jorden också för mig, men var den är får det närmaste året utvisa.

Många tankar väcks då man sitter och tittar på Allsång 🙂

Inte så mycket nytt nu

Vet inte riktigt vad jag ska rapportera om i dag. Händer inte mycket nytt under solen.

Mina dagar går då jag packar lådor, sorterar saker, bär ut en del till sophanteringen, annat till bilen för vidarefrakt.

Jag handlade i affären, lite bröd och smör och ostar. En flaska Mr Muscle som jag hoppar rensar avloppet i badrummet.

Eftersom de första grejerna åker i väg till nya bostaden på måndag ser jag över vad jag kan släppa ifrån mig och vad jag ännu behöver under resten av augusti då jag bor kvar på åsen.

Bland annat kom jag på att jag kan packa ner vinterskor och kläder – dem lär jag inte behöva i brådrasket 🙂 Eller vem vet, om det efter värmeböljan kommer snö, för sådan fick vi ju 17:e juni…

Kommer att ha dubbla utgifter tack vare två bostäder och flytten kostar ju också. Men jag har räknat med allt och ska klara det.

Porslinsblomman blommar vanligtvis från slutet av april till slutet av augusti.
Porslinsblomman blommar vanligtvis från slutet av april till slutet av augusti.

Jag har massor av krukväxter och alla är mig lika kära. Dem kan jag ju inte låta flytta iväg redan nu, för då måste jag åka in till stan och vattna dem flera gånger i veckan.

Den här dagen har jag också gråtit. Mest handlar det ju om svikna löften. Många frågor snurrar i skallen, men de kanske aldrig får svar.

Lyckligtvis fortsätter terapin i morgon efter tre veckors paus på grund av semestrar.
Lite konstigt att människor i kris måste vänta – känslorna tar ju minsann inte någon semester.

Bilder från sista sommartravet

En svalkande dryck och programbladet.
En svalkande dryck och programbladet.

Sommarens sista trav arrangerades i Lovisa i dag. Jag har alltid förr gillat att gå på traven men de fyra tidigare som arrangerats sedan slutet av maj till mitten av juli har jag inte orkat besöka. Skilsmässan har tagit hårt på mig och i början handlade helt enkelt om att den fysiska orken inte fanns, sedan fanns inte den psykiska. Att möta folks blickar, att kanske tvingas förklara en massa – det orkade jag inte med.

Men som ni vet, för ett par veckor sedan började jag åter röra på mig och nu är jag inte längre rädd för att kanske möta personer jag inte så gärna vill se. Jag går på evenemang med vänner jag kan lita på, vänner som stöder mig vad än sker.

Jahapp, här far kusarna i tredje starten i väg.
Jahapp, här far kusarna i tredje starten i väg.

Jag spelade på vinnare i tre olika starter men hade varken tur eller skicklighet nog. Så jag förlorade alla mina slantar men jag brukar tänka att de understöder i alla fall den lokala hingstföreningen.

Jag på trav. Foto: Ann-Louise.
Jag på trav. Foto: Ann-Louise.
Det fina med travbanan i Lovisa är att du kommer så nära allt. Även de hästar som väntar på sina lopp eller som bara annars går i hagarna.
Det fina med travbanan i Lovisa är att du kommer så nära allt. Även de hästar som väntar på sina lopp eller som bara annars går i hagarna.
Det råder en fin stämning på traven i Lovisa. Som sagt även "bakom kulisserna".
Det råder en fin stämning på traven i Lovisa. Som sagt även ”bakom kulisserna”.