Borde jag få plats på dagis?

För vet ni – jag älskar att kludda! Fortsatte att utveckla, eller närmast testa, tekniken jag kom på av en slump för en vecka sedan. Massor av färger, medium-medlet, lite vatten, penslar förstås, tjockt ritpapper, pappershanddukar… bra att jag inte hade färger ända upp på armbågarna och i ansiktet.

Ofta ser jag ögon, ett ansikte, och försöker få in en kalufs. Om det blir bra eller inte är en annan sak :-)
Ofta ser jag ögon, ett ansikte, och försöker få in en kalufs. Om det blir bra eller inte är en annan sak 🙂

Just nu experimenterar jag hejvilt med min tryckteknik. Lär mig något nytt hela tiden. Hur mycket färg jag ska ta, hur jag ska blanda dem, vad vattnet gör, vad medium-medlet gör, hur underlaget fungerar, vad som suger åt sig vad osv.
Jag kluddar och kladdar och inser att en helt ny värld öppnat sig för mig. Och så bra att jag inser det nu då bara två gånger av den härliga konstkursen återstår. Alltså att jag vet vad jag kan fortsätta göra hemma när kursen är slut ❤

Näckrosdamm? Började med att trycka in vita hjärtan på blå botten, sedan blev det vad det blev :-)
Näckrosdamm? Började med att trycka in vita hjärtan på blå botten, sedan blev det vad det blev 🙂

Måste skaffa ett förkläde i plast, handskar och annan skyddsutrustning om jag ska måla hemma. För det är ju liksom inte golvet, väggarna och möblerna jag ska kludda ner 🙂

Så nu undrar jag om jag egentligen borde få en plats på dagis?

Dagens skratt och gråt

Partiets symbol nyckelpigan.
Partiets symbol nyckelpigan.

En vän som besökte marknaden på torget i dag fick den här chokladkyssen från Svenska folkpartiets tält. Min första tanke var ”vem har suttit och klistrat de där nyckelpigorna på kyssarna”? Och sedan ”hur tänker man efter att man suttit och pillat med femhundraåttioåtta nyckelpigor”?
Grrr … jag vill aldrig i mitt liv se en nyckelpiga mer, åt fanders med hela partiet!” 😀

Dagens andra skratt fick jag då min vän Mona som jobbar på R-kiosken ringde och frågade varför jag skickat ett meddelande på finska till kiosken där jag ber dem ringa mig före halv två.
Hahahaa! Jag hade fått fel telefonnummer av finska skolans kanslist och trodde jag hade bett en lärare ringa till mig.
Allt möjligt sysslar dom förvisso med i R-kiosken i dag. Där får man ut paket och pass och där kan man köpa det mesta man behöver. Men att dom hade tagit över utbildningssektorns ansvar var nytt för mig 😀

Ja, och så tar vi dagens gråt till sist. Hade skrivit ett tackbrev till min ex-make. Faktiskt kommit på femton saker att tacka honom för. Att läsa upp dem högt i terapin var jobbigt men jag är glad för att jag gjorde det ändå. Att jag inte bara helt stum gav papperet till honom.
Nu fick jag åter en punkt satt i den långa sorgeprocess som en skilsmässa innebär.

Tårarna rann, jag snörvlade och snöt mig, stapplade på orden, läste och grät, grät och läste… men jag klarade mig genom hela listan och jag förstår att det jag gjorde var något viktigt – en stor del av det som allt handlar om. Att förlåta, att kunna se något bra i det som hände och att kunna gå vidare i livet.

Vem har lurat vem?

Vi övergick till sommartid i går. Och nu drunknar Facebook i statusuppdateringar som ”Sommartider hej hej!” och bilder av snödränkta landskap.
Jag sparade mitt eget och M:s bidrag till min blogg.

Påskkorten lades i brevlådan i morse.
Påskkorten lades i brevlådan i morse. Få se om de hittar fram i tid i detta oväder…
På svenska står här Sommartid ja ja.
På svenska står här Sommartid ja ja.

Det här mms:et fick jag av M i morse, har för mig att det är dörrmattan utanför hans hem men det kan också vara nånstans på väg till eller från hans jobb. Han gav mig tillstånd att publicera bilden. För mig är den ett bevis på hans härliga humor. Vem lurade vem, våren eller vintern?

Ny fräsch smak och inbjudande vårligt utseende på kyssarna.
Ny fräsch smak och inbjudande vårligt utseende på kyssarna.

Snön har vräkt ner hos oss hela dan och jag var ensam på redaktionen. Så det var roligt då en kollega från annonsavdelningen kom upp till min våning och bjöd på godis! Grönt och gult, härliga färger just nu. Våren kommer, den blev bara knockad för en liten stund.

Att dejta på nätet, del 4

Ensam gumma i väntan på tråden :-)
Ensam gumma i väntan på tråden 🙂

Jag har inte satt upp någon taktik för hur jag ska bygga upp min serie om nätdejting – det ena får ge det andra.

I dag slog mig tanken att någon kanske ser mig framför sig, hur jag sitter ensam dagarna i ända vid datorn. Med blossande kinder, som flickan på bilden 🙂

Riktigt så förhåller det sig inte i verkligheten. Vanligtvis går jag in ett par gånger per dag på de två sajter där jag är med, på veckosluten kanske jag tittar in där oftare.
Mest gör jag det för att se
a) om någon skickat ett meddelande till mig
b) vem som kollat min profil

Då och då gör jag sökningar.Jag skriver att jag är en kvinna som söker en man, bockar för att jag vill ha ett seriöst förhållande eller hitta en vän, tackar nej till sexäventyr, sätter en undre och en övre gräns för ålder och anger från vilket område jag söker profiler.

Jag har inte varit så väldigt aktiv med att ta första steget, men visst har det hänt någon gång. Bekantskapen börjar nästan alltid med korta meddelanden och frågor om ditt och datt. Senare kan den övergå i chatt och då jag känner att vågar lita på personen kan jag ge mitt telefonnummer. Har vi kommit så långt är det redan en träff IRL som planeras.

Och sådana tycker jag alltid ska ske på en allmän plats första gången. De två män jag hittills träffat IRL tyckte lika. Att träffas på en neutral plats ger bägge en ärlig chans att ”fly” om dejten inte visar sig motsvara förväntningarna.

Del 3 i serien finns här, och därifrån hittar du bakåt steg för steg till de äldre inläggen.

Varje gång jag ser ett lock…

… tänker jag på den här bloggaren 🙂
Hon skriver om mycket annat också, korta och ofta skojiga inlägg med fina bilder!
Så den här bilden förärar jag min vän i Sverige!

Egentligen är ju inte bara locket i sig intressant utan också trottoaren :-)
Egentligen är ju inte bara locket i sig intressant utan också trottoaren 🙂

Tog en liten promenad till samlarmässan i högstadiet. Letade efter gamla påskkort men hittade inga som var tomma på baksidan. Så det blev att gå till R-kiosken i stället. Där var utbudet riktigt bra så jag kom hem med några kort och frimärken.

Det var härligt frisk luft där ute. En temperatur på tre grader, lite dimma och en sol som gjorde tappra försök att tränga sig fram.

Senare i dag fortsätter jag med den fjärde delen i serien om Nätdejting.

Skämde bort mig själv…

… med en fredskalla. Nu kan påsken komma för jag har mycket grönt och gult på bordet.

Skir och vacker är den.
Skir och vacker är den.
Orkidén jag köpte inför Yle:s besök fick nu en kompis i fredskallan.
Orkidén jag köpte inför Yle:s besök fick nu en kompis i fredskallan.
Och så föll jag för frestelsen att köpa en veckotidning.
Och så föll jag för frestelsen att köpa en veckotidning.

Strategiskt framlagda vid kassabandet i affären ligger de nyaste veckotidningarna. Finns säkert tidningar om bloggar i Sverige på svenska också, men jag har ännu inte hittat någon sådan här i Finland.

Att dejta på nätet, del 3

De flesta söker troligen kärlek på nätet. Men ett hjärta av stål vill väl ingen möta där.
De flesta söker troligen kärlek på nätet. Men ett hjärta av stål vill väl ingen möta där.

Det var i mitten av oktober jag gick med på två dejtingsajter. Jag satte direkt ut en bild på mig själv, senare har jag vågat sätta fler. Jag valde med omsorg, och så gör väl de flesta.

Visst funderade jag ett tag innan jag vågade skapa min profil. Att finnas på en kontaktsajt till allmänhetens beskådande betyder ju att man går ut och berättar öppet att man söker sällskap. Man blottar sig helt enkelt.
Jag berättade också åt min terapeut vad jag hade gjort och frågade henne om hon tyckte det var snuskigt. Då hon svarade att det är dagens melodi att träffa nya människor via nätet, och kanske rentav hitta sitt livs kärlek där, kände jag mig lugn.

Jag har alltid börjat med att prata via chatten eller skicka meddelanden till någon som visat intresse för mig, eller som jag själv tyckt verkat intressant.
I de allra flesta fall slutar kontakterna också där, då någon eller bägge inser att vi är för olika som personer. Ibland har också avståndet varit för långt.

Den första personen jag blev förtjust i bodde i Helsingfors och vi sms:ade friskt under sex veckors tid. När jag sedan tyckte vi skulle träffas drog han öronen åt sig och gick under jorden 🙂
Detsamma har ett par andra kontakter gjort. En kom inte alls till träffen utan meddelade först följande dag efter påtryckningar från mig att han ”hade sovit och inte orkat komma”…
En annan slutade abrupt sms:a och ringa, utan minsta förklaring.

Det är i de här fallen man börjar fundera varför männen överhuvudtaget kastade sig in i bekantskapen. Hade de gått ut med falska bilder av sig själva, vilket gjorde träffen omöjlig, eller fort hittat en ny kvinna men inte vågat meddela mig det?

Nåja, mannen från Helsingfors tog ändå mod till sig och berättade i ett mejl att han hade hittat en annan kvinna som han ville satsa på. Men ytterligare några veckor senare förstod jag att den dejten inte hade lyckats, och då beslöt vi oss för att träffas IRL. Han var trevlig, vi hade roligt tillsammans men var ändå överens om att vi inte vill ha ett seriöst förhållande där vi träffas regelbundet.

Så det är ungefär det här det går ut på. Jag får ta vissa smällar men har också möjligheter att träffa nya intressanta människor.

För jag tror inte Tinder på telefonen skulle vara nåt för en 50+ kvinna i Lovisa. Troligen skulle jag där får läsa att det inte finns någon som matchar mig på tio mils avstånd 😀