Kära dagbok…

… i dag fyller du fyrtio år! Jag skrev de första orden med en tuschpenna i dig den 29 januari 1976. Sedan dess har mycket hänt.
Du fick namnet Randi, för att du blev randig, det vill säga bestod av olika färger då jag tejpade ihop de första häftena till en bok.
Med åren har antalet dagbokshäften blivit närmare 200. De är olika tjocka och jag har inte räknat dem. En tid skrev jag sidantalet uppe till höger och vänster på sidorna. Någon gång efter 11.000 sidor slutade jag. Tänkte ha det som ett projekt att faktiskt fortsätta där jag en gång slutade… 🙂

En tiondedel av alla dagböcker.
En tiondedel av alla dagböcker.

I fyrtio års tid har jag nästan dagligen skrivit något i dig. Ibland bara en halv sida. När jag haft mer tankar i huvudet, glada eller bekymrade, har det blivit tio sidor.

Någon gång då och då undrar jag vad som händer med alla mina dagböcker den dag jag går bort. En väninna sa att jag måste skriva i mitt testamente vad jag önskar, det vill säga att dagböckerna inte kastas bort eller bränns upp. Samtidigt vill jag ju att den som tar hand om min livshistoria är en pålitlig person som gör något vettigt med alla häften.

Dagboken fyllde en viktig funktion senast då jag skrev av mig allt jag kände i samband med skilsmässan. Sådant som med tiden tenderar falla i glömska, svåra känslor som kan vara bra att inse att man klarat av.
Men dagboken har hjälpt mig minnas mycket annat också. Om det nån gång blir tvist med någon om årtal eller om vad som helst som hänt i mitt och andras liv – då är det bara att plocka fram dagboken.

Skål på din stora dag min kära Randi ❤

35 reaktioner på ”Kära dagbok…

  1. Det är trevligt med dagböcker. På sätt och vis är bloggandet också en dagbok men man skriver väl inte lika mycket personliga saker i den. Jag har skrivit sporadiskt under åren. Bl a under åren när vi bodde i Africa.
    Kommer att besöka din blogg och läsa dina inlägg mer sporadiskt under kommande vecka.

    1. Ja, som sagt, man vet inte hur länge man har kvar det digitala materialet. Och i pappersdagboken kommer mycket mer personligt fram.
      Oj, du har bott i Afrika! Det är ett land jag gärna besöker i framtiden.

  2. Men oj!!! 40 år är lång tid … Själv har jag skrivit ibland, men långt ifrån så som du gjort … Stort Grattis till dig och dagboken. 😊

  3. Fantastiskt! Jag har aldrig hört talas om någon som skrivit dagböcker manuellt under så lång tid!
    Själv skrev jag dagbok i ungdomsåren och sen vid senare tillfällen, lite till och från, och de finns inte kvar, har inte velat det.
    Ha en fin fredag! Kram ❤

    1. Tack min vän!
      Kanske jag är lite unik ändå med mina dagböcker.
      Och mer ska det bli, så länge jag får leva och så länge jag kan hålla i en penna och formulera tankarna.
      Kram ❤

  4. Jag har nog aldrig skrivit ”riktig” dagbok, men har dagliga kalenderanteckningar sedan 1983 sparade och de kalendrarna kommer minsann till nytta ibland. Fast anteckningarna i dem är ibland så kortfattade att jag inte begriper ett dugg av det jag skrivit. DÅ var det givetvis solklart, men 40 år senare är det inte lika lätt.
    Ha en skön helg!
    Kram, Ingrid

  5. Jag har skrivit dagbok ryckvis under åren. Hade de gamla som utgångspunkt när jag bloggade ner minnen. Det fåniga är att där verkar det nog som om jag haft ett jobbigt liv, för jag har mest skrivit när jag grubblat över något, o det varit kris.

    No news = Good news! säger man väl. Så nu är det länge sen jag skrev… 🙂

    Dagböckerna ligger i nån låda, om nån vill läsa dem när jag är död är det väl OK. Däremot har jag lagt en lapp på en hög med papper som jag vill ska brännas. (Har bara kvar det om utifall att jag själv vill skriva nåt om det…)

    1. Kul att höra att du också skrivit dagbok! Visst är det så att skrivandet fungerar i terapeutiskt syfte för många, och bra så!
      Bra att du gjort klart för eftervärlden vad som ska brännas och vad som ska sparas.
      Tänk om man fick ärva någon persons dagbok från ett helt liv… oj, man skulle ha mycket att läsa! 🙂

      1. Jag skulle så hemskt gärna läsa min mammas dagbok, men hon hade bara fickdagböcker… Även de var lite kul att plöja igenom, faktiskt. 🙂

  6. Hoppas att innebandylaget Tor drar fram lika mycket på planen som vad deras namne, stormen Tor, gör här nu. Då kan det bara bli vinst 😊

  7. Var får du all tid ifrån är min stora undran….fantastiskt vad du levererar för framtida forskare !

    Otroligt vad folk från östra Nyland är produktiva med pennan ! Kände en numera avliden Borgåbo som
    också skrev dagbok i många årtionden. Hans dagböcker finns bevarade och dom innehöll t ex väder och djurliv alla dagar. Även isförhållanden och potatisskördetiden och sådant. Fast med handlade böckerna om hans yrkesliv som taxichaufför. Ett bra exempel var att han körde president Kekkonen och några av dom finska tangokungarna vid ett flertal tillfällen .
    🙂

    1. Har inte tänkt på att vi i Östnyland är extra produktiva men det kan ligga nåt i det du skriver 🙂
      Dagboken kräver inte mer än 5-15 minuter per dag, ofta skriver jag då jag sitter framför tv:n.
      Kul om någon forskare skulle vara intresserad av allt 🙂 Din väns skriverier verkar nog mer som något ett lokalhistoriskt arkiv verkligen borde värna om.

  8. Helt otroligt! Stort GRATTIS till 40-åringen! Randi är ett himla bra namn också. Har själv aldrig skrivit dagbok, men idag kan man ju nästan kalla bloggen för dagbok, åtminstone om man vill komma ihåg vad man gjorde 2016 när man sitter på hemmet om sisådär 20 år;-)

    1. Tack!
      Visst är bloggen också dagbok – jag är bara lite tveksam till det digitala såtillvida att jag undrar om det är lika evigt som papper 🙂
      Men jadå, papper kan förstöras, brinna upp osv.
      Kul ändå att kunna läsa tillbaka, både på nätet och på papper!

  9. Hej på dig!
    Oooo så roligt att du har alla kvar. Skriva av mig och skriva semesterberättelser, ja att skriva över huvud taget har alltid varit min grej. Tyvärr har jag i vissa perioder, t.e.x vid flytt kastat dagböcker. Vad ska jag ha dom till? Jag läser aldrig i dom ändå, tänkte jag. Som jag ångrar mig.
    Jag tycker att du ska sätta ihop allt du skrivit till en bok och bli egenutgivare. Tro, tillit och tålamod och alla kan skriva, t.o.m. en tant som jag. 2008 blev jag änka och 2015 gav jag ut min självbiografi ”Fröken Änka”. Från början var tanken att mina vuxna flickor skulle få en sann bild över min sorgeperiod men jag fick bonus. Fram till för några månader sen hade jag sålt 110 ex. Gissa om jag är stolt och glad. Så gör det…..:)

    /Leva-Kerstin
    http://www.steeperz.com

    1. Varmt tack för ditt lilla brev!
      Jag förstår att du ångrar dig att du slängde dagböckerna, men det är inget att göra åt nu längre. Fortsätt skriva bara! Och visst är det underbart att läsa om semesterminnen, och allt annat från vardagen också. Såväl stort som smått!
      Jag har ett eget förlag redan eftersom jag gett ut tre romaner hittills. Är också medlem av Finlands författareförbund.
      Så det är mycket möjligt att det blir memoarer i framtiden, då alla fått lite mer distans till allt, t.ex. om jag skriver om allt jag lärt mig i samband med skilsmässan.
      Jag sålde inte heller mer än runt 250-300 ex av mina böcker på eget förlag, förstår därför att du också är stolt. Inte behöver vi bli några bestsellers 🙂
      Kram till dig!

      1. Hej igen. Nu blev jag nyfiken på dina romaner. Jag är egenutgivare utan att skapa ett förlag, det verkar fungera det också. Vad heter ditt förlag? Var hittar jag romanerna på nätet? Eller har du kanske skrivit på finska?
        Leva-Kerstin
        http://www.steeperz.com

      2. Det var några år sedan jag kom ut med min senaste ”Skuggor av svek” – men allt om mina böcker hittar du på http://www.debutsky.fi
        Jag är finlandssvensk med svenska som modersmål, så jag skriver på svenska 🙂
        Nuförtiden måste man ju inte ha något eget förlag, det finns väl så många möjligheter att ge ut böcker vi nätet?
        Kram!

  10. Hej, det mesta från mitt tidigare liv har jag inte orkat släpa på genom alla flyttar, dock finns min barndoms- och tonårstidens dagböcker kvar. För mig är det nog 50-årsjubileum, men jag slutade skriva dagbok när livet var som vildast…och så förblev det till för tio år sedan när första bloggen startades. Jag har ju valt en öppen blogg så några stora avslöjanden och hemligheter döljer den inte, de tankarna lär förbli hemliga. Men visst är det roligt att läsa hur man upplevde världen! Var lycklig över alla dina dagböcker, en viktig tidsdokumentation!

    1. Ja, bloggen är en fantastiskt dagbok den med. Men som du säger, här skriver man inte riktigt vad som helst. Jag har i och för sig varit öppen om min skilsmässa här, men allt kan inte gå ut i offentligheten – alla mina riktigt innersta känslor finns i pappersdagböckerna.
      Fint att du åter skriver, vilken form man väljer är inte det viktigaste, utan det ATT man skriver och får känslor/tankar ur sig, samt delade med andra. Bloggen är ett stort stöd för mig, både i glädje och i sorg.

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.