Fredagen den trettonde

Fredagen den trettonde, som infaller en till tre gånger per år, är enligt skrock en otursdag, kan man läsa på Wikipedia.

Är du extra försiktig en dag som denna?
Jag vet inte riktigt hur jag ska resonera. Olyckor som sker den här dagen kanske skulle ha skett också någon annan dag?

Och när det gäller att röra sig i trafiken, med eller utan bil, på cykel eller som flanör – ska man väl vara försiktig alla dagar?

Tillsvidare har fredagen den trettonde för min del inkluderat två möten. Ett var lite spännande, det andra gav mig ro i själen för en tid framöver då det mesta känns osäkert – inte minst i arbetsväg.

Ytterligare en av många bilder jag tog på trädgårdsmässan i Tammerfors i april.
Ytterligare en av många bilder jag tog på trädgårdsmässan i Tammerfors i april får fungera i symboliskt syfte. Ta vara på nuet, den skira grönskan är snart ett minne blott.

26 reaktioner på ”Fredagen den trettonde

  1. Jag läste i en annan blogg att just fredag den trettonde sker det 7% mindre olyckor än andra dagar 🙂 Så lite försiktigare är folk nog.
    Ska jag vara helt ärlig så har jag inte reflekterat över att det var fredag den 13 förrän jag började läsa bloggar.

  2. Nej, fredag den 13:e har jag inte problem med – torsdag den 13:e har däremot många gånger visat sig vara rena Tycko Brahe dagar för min del…

  3. Nej, jag tänker inte alls på det. La inte märke till det tills jag läste ditt inlägg. Det var en vanligt dag utan katastrofer.
    Ja, jag håller på att ta vara på nuet och se allt det fina, gröna, blommande och levande ute i naturen. Ha det gott!

  4. Är inte skrockfull alls, men har dåliga erfarenheter av just fredag den 13:e. Inte personligen dock. Så jag tänker alltid på den här dagen med lite ”skräck”. Men idag var det precis tvärtom – en lyckodag – än så länge iaf.

    Skönt att du fick ro i själen idag:-)

  5. Kan inte säga att jag själv upplevt fredagen den 13:e som en otursdag. Möjligen i andra eller tredje led. Min mamma råkade flera gånger ut för saker de dagarna. Bl.a. benbrott … och hennes olycka blev ju ofta på något sätt min olycka med tiden … 😛
    Ändå kan jag inte säga att jag blivit särskilt skrockfull just kring fredagen den 13:e.

    Men det finns annat som bitit sig fast hårdare. Jag går t.ex. inte gärna under stegar, även om jag utan större problem gör det om jag måste.
    Det som sitter djupast är det där med att lägga nycklar på bordet. Det går rysningar genom kroppen när jag ser någon göra så … trots att jag inte heller då kan koppla särskilt oturliga händelser till ett sådant misstag.
    Men de tär ju inte så konstigt att det blivit så, för så fort jag varit inblandad i att nycklar hamnat på ett bord … ända från tidiga barndomsår … har ett illtjut någonstans ifrån fått mig att snabbt hugga tag i nycklarna igen. Mamma hojtade högt om hon såg någon göra så … hahaha … Inövad skrock finns absolut … 😉
    Kramis

    1. Här får man ju tal del av intressanta berättelser. Alla de exempel på skrock du lägger fram har jag hört om.
      Tillägger det om en svart katt som korsar vägen, då måste man spotta några gånger.
      Eller om man tappar bestick i golvet, då får man gäster.
      Din reflexion om ”inövad skrock” var bra!
      Kramar.

  6. Ja, inövad skrock tror jag är ganska vanligt, och ofta har man fått det genom arv … Ganska roligt tycker jag … 🙂

    Har du hört denna?
    Om man glömt något som man måste gå tillbaka för att hämta, då ska man sätta sig en minut på en stol innan man går ut igen … annars kan det gå tokigt hela dagen.
    Den är inte så dum tycker jag, för visst verkar det logiskt att stanna upp och tänka till så att inte glömskan följer med hela dagen … hihi

    Ja, just de ja … Jag gör en sak så ofta och så automatiskt att jag knappt reflektera över det längre. Om jag tycker att jag med ord och påståenden utmanat ödet så erkänner jag snabbt mitt misstag genom att säga ”peppar, peppar, ta i trä”, och samtidigt ta i något trä i min närhet. Eller om det inte finns något trä att ta i så knackar jag mig 3 gånger i huvudet. Med detta hoppas jag stämma i bäcken och jaga olyckan på flykt … hahaha

    Kram

    1. Den där med att vänta en minut hade jag inte hört förr – intressant och klokt, det är alltid bra att stanna upp en stund!
      Peppar, peppar ta i trä brukar vi säga t.ex. efter att ha sagt ”jag har ännu aldrig brutit ett ben i kroppen” eller ”jag har aldrig blivit bestulen”… genom att säga ”peppar, peppar ta i trä” och försöka ta i något trämaterial, försöker man mota bort det som man på sätt och vis utmanat då man sagt ordet ”aldrig”.
      Intressant med skrock!
      Kram!

      1. Precis så använder jag också ”peppar, peppar … ”. Ibland kan det bli ganska ofta, och jag gör det som en ren reflex … 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s