Seglatsen, del 1

Har funderat hur jag ska beskriva min seglats. Först hade jag en tanke om att visa bilder i kronologisk ordning, men skippade den.

Det får bli lite av varje härifrån och därifrån. Bilder som beskriver olika tankar som uppstått.

Här kastade vi ankar första natten.
Här kastade vi ankar första natten.

Vi hade såsom många av er redan vet tänkt segla över till Estland. Men då vi startade från Lovisa runt halv åtta lördagen den 4 juni insåg vi redan vid midnatt att det troligen hade varit ett vansinnesprojekt att ta sig över direkt. Seglatsen skulle ha krävt att vi hållit oss vakna tjugo timmar. Vinden tilltog hela tiden och även om båten hade klarat strapatsen hade seglatsen inte varit ett nöje för någon.

Så vi fattade beslutet om att kasta ankar mitt i natten på en vindskyddad plats. Det dröjde ett tag innan vi hittade en plats där ankaret fastnade, utan att göra det för evigt 🙂

Soluppgång.
Soluppgång.

Sov inte mer än en och en halv timme första natten. Inte för att båten skulle ha krängt utan för att jag var ovan vid allt från den smala kojen till alla främmande ljud.

Men vad går upp mot att öppna luckorna från kajutan ut mot sittbrunnen och mötas av den här synen. Det var en ganska sval morgon men ack så vacker.

Snart i väg.
Snart i väg.

Lite senare på förmiddagen såg det ut så här då vi seglade vidare.

Flytdräkten blev min bästa vän. Varm och skön.
Flytdräkten blev min bästa vän. Varm och skön.
Här var vädret ännu fint, men under dagen blev det busigt värre.
När vi angjort bryggan vid Brokholmen var vädret ännu fint, men under dagen blev det busigt värre.

Jag var tacksam för att ingen såg då jag gjorde min första prestation som hopp-i-land-kalle från en segelbåt… Även följande angöring senare på kvällen hade varit värt en inspelning. Begriper inte att mitt ben inte gick av men jag är väl vigare än jag trodde 🙂

Som sagt lärde jag mig mycket under seglatsen, inte minst att det är bara att göra och inte fundera efter så mycket. Det blir var det blir.

Nog för att jag någon gång tänkte att skepparen kunde ha förklarat saker lite bättre än att bara säga ”snurra runt linan där”… var då där och hur? ”Gör ett halvslag”… jaså, hur ser ett sådant ut – det är fyrtio år sedan jag gick i scouterna… Eller ”linan ska under mantåget”… ursäkta, vad är ett mantåg?

Ofta skulle det ju gå undan fortare än kvickt, det fanns inte tid för förklaringar. Så jag fick finna mig i att skepparen höjde rösten fastän det är något jag inte tål i normala fall. Mot slutet av seglatsen hojtade jag tillbaka. Inte ”gör det själv för fan” men jag hade lärt mig vissa knep att svara i alla fall.
Det går ju inte att vara sur på en båt där man ska samsas på tre kvadratmeter. På den lilla ytan gäller det att ha ömsesidig respekt och humor.

Färskt vatten gick att få från en pump på Brokholmen.
Färskt vatten gick att få från en pump på Brokholmen.

Svanparet på bilden anade troligen vilket väder som väntade. Här simmar de mot en mer skyddad plats.

B3_Brokholmen_svanar

Videosnutten visar början på den storm som fick oss att inse att vi hade gjort rätt val då vi skippade Estland. Vi kunde inte ens bege oss mot Helsingfors utan fick välja en skyddad gammal naturhamn som troligen använts redan under vikingatiden. Visar bilder från den i nästa inlägg.

25 reaktioner på ”Seglatsen, del 1

  1. Svanar är kloka djur. Dagen innan den största stormen som jag har upplevt (1969) samlades 100-tals svanar i en vik vid Falkenberg.
    Jag har förstått att seglatser kräver en kärv kommunikation. I Sverige kallas Göta kanal för Skilsmässodiket. Men det verkar som ni fortfarande är sams. 🙂
    Det ser härligt ut och det skall bli kul att få se fler bilder!

    1. Det här med svanarnas intelligens gick upp för mig först dagen efter – de hade förstått att ta sig i skydd i god tid.
      Ja, du har rätt med det där om den kärva och rappa kommunikationen.
      Skepparen och jag blev aldrig osams, vi var ytligt bekanta då vi for iväg. I dag känner vi varandra bättre.
      Men någon romans har det aldrig varit frågan om, varken före start, under färd eller efter hemkomst.

    1. Du menade kanske flytväst och flytdräkt? Flytdräkten kanske har ett annat namn, men den går från topp till tå och har huva. Drattar man i sjön med den på ska man flyta. En flytväst är som namnet säger bara en väst. Sedan finns det också flytjackor (om de nu kallas så).

  2. Säg som så – Den första bilden är behållningen av det här inlägget. Otroligt vacker vy.
    Resten låter – hur ska jag säga – delvis otroligt roligt (för jag förstår precis vad du menar), men även jobbigt. Tur är väl att även den finska skärgården har massvis med öar dit man kan styra kosan i nödfall;-)

    1. Jag upplevde inte seglatsen som jobbig för en enda sekund, längtade aldrig hem – men sedan då vi hade bestämt datum för hemfärd började jag längta efter en bred säng och en varm dusch 🙂
      Det där med att ta i land var som helst går inte med en segelbåt som helst behöver två meter vatten under sig. Man kraschar ju om man försöker angöra en liten holme med stenig strand 😀

  3. Vilket härligt äventyr du har varit med om, och så underbart att vakna till den vyn. Förstår att du har lärt dig väldigt mycket, så roligt, och modigt, tycker jag!

    1. Någon kanske hade velat kalla mig dumdristig som for iväg utan att kunna ett skvatt om segling med så liten båt.
      Men jag tycker också jag var modig, man måste våga för att lära sig nya saker 🙂

  4. Du har verkligen haft det toppen lika fina bilder här..
    Jag skulle nog få mycket skäll om jag försökte segla eftersom jag inte kan någonting om sådant så ja du är modig min vän.. Kram Nicki

  5. Så väl jag känner igen det där att bli kommenderad utan att förstå … 🙂 De första åren med min man var det mycket sådant …

    Sedan finns det varianten att bli tillsagd, men inte klara av på grunda olika orsaker … som t.ex. när man ska lägga till i blåst och regn … Man hoppar iland med en tamp och ska hålla båten. Man spjärnar emot för allt vad tygen håller, och fingrarna vitnar när repen stramar åt … och så skriker karlsloken, ”HÅLL EMOT!!!”
    (Vad i helsike tror han att jag håller på med!!!) Ett antal svordomar över sammanbitna läppar har jag yttrat i de sammanhangen …
    Vi har blivit överraskade av vädret och fått göra loss snabb som attan för att inte bli inblåsta på grund. Jag har fått hoppa över stock och sten för att snabb göra loss, kasta linorna till båten och bli kvar i land med jollen som jag sedan fått använda för att ro ikapp stora båten med, genom blåst och vågor. Jag har snubblat, ramlat i vattnet, skrubbat mig på stenar … ja, gud vet allt … Medan kaptenen vid rodret skriker ”FORTARE!!!” 😉
    Men vad vore berättelser utan lite dramatik … 🙂
    Kram

    1. Hahaaa 🙂 Känns SÅ igen! Det måste gå fort, det vet jag… men kaptenen kunde väl ändå förbereda allt lite bättre 😀
      Nä, skämt åsido, ibland KAN man inte förbereda allt. Inne i skärgården överraskar vindarna också.
      Jag fick lära mig ”det är inte vindens fel, det är alla kobbar, holmar och skär som ligger i vägen för den” 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s