Att behandlas som luft

Ytterligare ett opublicerat minne från trädgårdsmässan i Tammerfors i april.
Ytterligare ett opublicerat minne från trädgårdsmässan i Tammerfors i april.

Häromdagen råkade jag på en vän som jag umgicks ofta med förr. Men någonting har hänt och jag har ingen aning om vad det är. Det finns en obegriplig kyla i luften, blickar vänds bort. Jag har på olika sätt försökt uppmuntra på distans då vännen haft det svårt, till exempel skickat kort och hoppats vi ska kunna ses. Men jag har varken fått tack eller svar.

Slutligen har jag tänkt att det troligen är bäst att ge upp.
Men frågan om varför det gick såhär finns alltid kvar.
Kanske jag vågar ställa den någon gång, direkt till min gamla vän.

Osökt kommer jag ändå att tänka på att en tredje eller fjärde part ligger bakom alltsammans. Under de två senaste åren har jag tvingats inse att alla inte vill mig väl.
Så därför fortsätter jag hoppas att den som hör något ofördelaktigt sägas om mig, eller som undrar om jag har ihop det med nån man, ska våga komma direkt fram till mig och fråga hur saker och ting står till. Det här med män är väl alltid lite extra intressant. I och med att jag har många vänner på den fronten ”paras” jag ju också ihop med flera av dem…

Men som sagt – fråga bara, vad som helst – jag lovar ge ett ärligt svar – utan att bitas först 🙂

 

28 reaktioner på ”Att behandlas som luft

  1. Det är så tråkigt att du ska behöva ha det så här…
    Det som chockerar mig är nivån det är på. Man tror inte det är vuxna människor som beter sig såhär…har aldrig hört något liknande- jo-när det är barn och ungdomar inblandade- men VUXNA…..
    Nej, det är på så otroligt LÅG nivå att jag nästan tycker det är skrattretande….

    1. Antar också att vännen mår dåligt och att jag kanske inte alls har något med det att göra – personen kan ju inte veta att jag är bekymrad då jag inget sagt…
      Kram och tack för ditt svar!

    1. Jag måste nog våga göra det någon dag… Skickade kort då personen var sjuk och förstår att vännen inte orkade svara just då.
      Kanske bara jag som tycker att ett lite ”tack” skulle värma.
      Men vet nog många andra också som varken tackar för kort eller gåvor…
      Kram!

  2. Så trist när det blir/är så … men hoppas du får chans att prata med denna vän, och förhoppningsvis får det ”problemet” löst.
    Skön Torsdag till dig. 😊

  3. Umgås med de som berikar ditt liv ❤
    Jag har personligen en väninna som förändrats det senaste året. Som nonchalerat mina kontaktförsök. Sånt svider. Särskilt som det inte går att prata om detta. Vi tror väl alla att vi själva gör det rätta. Men man måste ta bort – eller pausa – dem som tjuvar ens energi.

    Torsdagskram ❤

  4. Sånt händer. Och det gör ont. Och man kan inte göra mycket heller. Jag tror att det ä bäst att gå vidare och inte bry sig. Det är naturligtvis en förlust, men vems förlust där den egentligen.
    Det pratas väldigt mycket om mobbning höger och vänster och alla engagerar sig, men lik förbaskat så mobbar människor varandra fortfarande. I ditt fall kallas det för utfrysning. Och småorter är nog värst.
    Folk har svårt att unna andra.
    Kram!

    1. Jag har egentligen hela livet känt mig udda, men ändå velat vara den jag är. Jag vet också att jag är bra på vissa saker, som till exempel att skriva – men det ska man ju inte få säga högt… 🙂 Alla är vi ju bra på nånting och jag vill visa att jag gläds med andra då de har framgångar.
      När jag fick ur mig det här nu, samt stöd och andras åsikter, är det lättare att gå vidare.
      Kram!

  5. Tråkigt när sådana här situationer uppstår, men tyvärr är de alltför vanliga. Brist på kommunikation och rädsla ligger ofta bakom. Hoppas det ordnar sej!

  6. Jag har vid ett par tillfällen hamnat på vänskapens soptipp utan att fatta varför. Det gör ont, man undrar vad man sagt eller gjort och en hel del tankemöda blir lagd på att grunna. Så läste, eller hörde, jag någonstanns att; människor kommer och går i ens liv. Man kan vara det bästa av vänner och så plötsligt en dag upphör det bara. Det är ingens fel, man har bara hamnat vid ett vägskäl och där valde man olika väg – ibland möts man igen längre fram, ibland inte, det är en del av livet.

    1. Så bra det är att skriva om det man känner i sitt hjärta, att dela det med andra ❤ Har fått så många råd här och läsare har delat med sig av kloka ord.
      Tack alla – och tack Laila, det är som du skriver – en dag upphör saker och ting bara, utan att det är mitt eller nån annans fel.

  7. Du har fått många bra svar! Mitt korta råd är att ta bort dessa energitjuvar, fokusera på de vänner och kompisar som ger något tillbaka!

  8. Är uppväxt i en småstad där alla känner alla och sprider rykten med mera. Flyttadde därifrån efter studenten. Det har jag aldrig ångrat. Kanske dags för dig att lämna Lovisa. Vet att du älskar orten, men aldrig att jag skulle utsätta mig för så mycket förtal och annat du har skrivit om i din blogg. Å nej, det är inget nederlag att lämna ”en håla”, det är en storvinst – ungefär som Frankrike-Tyskland ikväll;-)

    1. De jobb jag dels har kontrakt för, dels i andra former lovat utföra som frilansjournalist, de har alla med Lovisa att göra. Det sista jag gör är att flyttar bort från staden jag älskar. De som inte kan tåla mig ska inte få se mig fly 🙂

Tacksam för kommentarer - ha en bra dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s