Fri som en fågel

En fripassagerare på båten.
En fripassagerare på båten.

Tycker att jag lyckades också med den här fågelbilden, såsom med sista bilden i det här inlägget.
Bilden togs genom fönstret från en av restaurangerna på M/S Baltic Queen då vi kom hem från Tallinn i dag.

Resan var väldigt givande, det känns alltid bra att vara tillsammans med vänner som har samma intressen som jag själv, bland annat innebandy.
God mat och dryck blev som kronan på verket.

Toppenefterrätt.
Toppenefterrätt.

En liten ledsen slutknorr blev det ändå på resan då jag läste ett mejl som åter hade med mina blogginlägg att göra.
Då jag med glädje skriver om mina nya jobb och hur jag trivs med det totalt lokala jag gör kan någon få en uppfattning om att jag vantrivdes på min förra arbetsplats.

Riktigt så enkelt är det inte.
Att jag befinner mig där jag är i dag är resultatet av en väldigt lång resa som började med skilsmässan 2014 och fortsatte då lokaltidningen jag jobbade på lades ner 2015. För min del är det här frågan om en process i mitt liv som jag tycker jag har all rätt att skriva om.

Det är inte mitt fel att förändringarnas vindar stormar i medievärlden. Jag kan inte ta ansvar för att gamla kollegor eventuellt mår dåligt just nu. Samarbetsförhandlingar, omorganiseringar och uppsägningar är vardag. Det är INTE bara min före detta arbetsgivare som utannonserat sådana – samma öde drabbar massor av andra människor i branschen.

Det jag däremot kan ta ansvar för är hur jag själv mår, och vad jag gör av mitt liv. Jag har mått dåligt sedan våren 2014 och det får banne mig lov att vara slut med den skiten nu.
Lika väl får det vara slut med att buga och bocka till höger och vänster. Jag vill inte längre gå med böjt huvud och tycka att jag inte är något värd. Eller trippa försiktigt på tå, väga alla ord på guldvåg och tänka att jag inte får skriva om mitt liv på min blogg.

De som tycker att det jag skriver här är hänsynslöst och ogenomtänkt kan ju bara låta bli att läsa min blogg, eller hur?
Piece and love ❤ … och låt mig ha mitt liv när jag äntligen åter kommit i gång med det.

17 reaktioner på ”Fri som en fågel

  1. Riktig kanon bilder.
    Att det ska alltid finnas nån som vill ta din framgång och glädje ifrån dig. Det finns en hel del missunnsamma runt om dig.
    Men…jag gillar din resonemang.
    Sen ska man inte heller glömma att folk har svårt att se andra lyckas. Det föder fram folks illvilja. De vill tillplatta en. Vad de inte räknar med att de faktist kan uppnå motsatsen och stärker en.
    Framgång föder illvilja.
    Kram!

    1. Du har rätt. Först blev jag ledsen. Åter någon som tycker jag gör fel… skriver på fel sätt…
      Sedan blev jag arg.
      Varför måste jag vara tyst om sådant som hänt. Om jag mådde dåligt på mitt förra jobb, varför får jag inte skriva om det?
      Många mår dåligt på jobben i dag – vi är alldeles för tysta om det, i alla fall i Finland.
      Kram Antonia!

      1. Ja det gör många det. Och många vågar inte sluta för att de är rädda för att inte hitta nytt jobb. Eländigt. Men man ska försöka göra det bästa av det sämsta och kolla varför man inte trivs.
        Oavsett så finns ingen anledning att mobba de som lyckas.
        Kram!

      2. Klart att jag vet att det är tuffa tider för många inom journalistbranschen just nu men det är ju inte mitt fel att siffrorna dalar.
        Jag säger bara vad jag tror på. Och det är genuin lokaljournalistik med låga trösklar, tidningar som lyssnar på läsarna och ger dem det de vill ha.
        Kram!

  2. Du ska inte låta någon ordna smolk i bägaren åt dig! Du har all rätt att ha en glädjebägare. Det står var och en fritt ordna efter eget huvud. Du har själv fått kämpa dig dit där du är idag.
    Nej, de där avundsjuka, de vill ju bara sätta krokben, lyssna inte!
    Kul att du haft en fin resa! 😀
    Kram ❤

    1. Tack snälla Geddfish, du har alltid klokord att komma med – de värmer!
      Jag vet att jag har fått kämpa hårt för att bli den jag är i dag och jag vet att jag ännu kommer att få mycket smäll på fingrarna för det…
      Men jag tänker fortsätta vara den jag är.
      Kram ❤

  3. Bra rutet! Din blogg=ditt utrymme. Passar inte innehållet får man väl, precis som du skriver, låta bli att läsa. Svårare än så är det inte.
    Kramar!

    1. Tack för ditt stöd! Det borde vara just så enkelt.
      Klart jag tycker det är kul att min blogg är läst, men det är mindre kul då en del som läser den tycker jag ska hålla igen med mina åsikter…
      För jag tycker inte att jag skriver elakt…
      Kram!

  4. Nä, du skriver varken elakt eller nedlåtande om något. Tror att Geddfish har slagit huvudet på den berömda spiken – det är avundsjukan som än en gång visar sitt fula tryne!

    1. Jag har många år känt mig missförstådd och även förföljd, men jag försöker orka fortsätta på den väg som känns rätt för mig.
      Jag är inte omtyckt av alla, men kan så inte heller vara – jag vet var jag har mina riktiga vänner.
      Tack Laila och kram till dig!

  5. Tycker bilden med truten eller om det är en fiskmås är enastående. Kul med en trip till Tallinn. Det tar ju betydligt kortare tid för dig att resa dit än för oss. Har varit i Tallinn tre gånger och gillar staden, men Riga är ännu vassare;-)

    Förstår inte varför du bryr dig om sådana mejl! Å du ägnar skribenten ett helt inlägg, delvis med ett ”försvarstal”. Skärpning Carita! Det är din blogg så du kan skriva precis vad du vill och när du vill utan att behöva försvara både det ena och det andra.

    1. Jag brukar skriva av mig och dela med mig av sådant som känns svårt.
      Vi är olika du och jag. Jag kan inte bara låtsas som om inget hänt, sopa saker under mattan, skaka dem av mig utan att låta någon annan veta.
      Det har hänt så ofta de senaste åren att olika personer med makt eller utan försökt styra mina texter på bloggen. Jag har hotats av en del medan andra bara bett mig sluta berätta hur jag mår.
      Många vill nog att jag bara ska visa vackra fönster, fina väggar och tjusiga Lovisabilder – men att jag ska låta bli att vara personlig och öppen…

  6. Fågeln är inte alls så fri.Se hur den kämpar för överlevnad.Fången i sin kamp för överlevnad.Precis som människan.

    1. Ja, visst är man säkert alltid på ett eller annat sätt fången för att överleva. Beror på hur man ser på det. Jag funderar ibland hur jag skulle kunna leva utan pengar och var i så fall?

      1. Helt utan pengar går det väl inte att leva men bor man på landet som jag gör så kan man leva ganska billigt.Jag fick förvarningar om vad som komma skulle och min uppdragsgivare lät mig arbeta kvar så att jag både kunde göra mig skuldfri samt spara en slant.Jag sätter en ära i att aldrig mer bidra något nämvärt till det samhälle jag så föraktar.Jag har mat på bordet och EU-stödet trillar in en gång om året.Min ekonomi är en tiondel av vad den en gång var.Jag balanserar på förlust varje år och från att ha varit en bidragande medborgare är jag passiv på det sättet.Det är jag fullkomligt nöjd med.Du skall se att det kommer att gå bra.Det blir aldrig så hemskt som man kanske befarade.

      2. Ibland lockas jag också av tanken att vara passiv. Folk tycks klara sig utan jobb på något sätt, medan jag som alltid försökt göra rätt för mig ibland tycker att summorna för skatter och andra skyldigheter överstiger det jag förtjänar…
        Men tänker kämpa på ett tag!
        Förstår dock väl din tankegång.

Tacksam för kommentarer - ha en bra dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s