Rocklegenden och jag?

Henry "Remu" Aaltonens pinfärska bok.
Henry ”Remu” Aaltonens pinfärska bok.

Rocklegenden från bandet Hurriganes har kommit ut med en bok. En journalistkollega intervjuade honom nyss med anledning av detta. I sammanhanget bad han om att få en signerad bok till mig.

Jag har själv träffat Remu Aaltonen två gånger. En gång hemma hos honom i Vik i Helsingfors och en annan gång på Kapellet i Lovisa. Bägge gånger i intervjuernas tecken.

Så då min journalistkollega sa att han tror att jag är nämnd i Remus bok blev jag ganska nyfiken. Hur kommer det sig att han minns just mig?
Remu hade sagt att han kom ihåg den där kvinnan som han hade burit på sin rygg upp för en brant trätrappa.

Men nu visade det sig att han tydligen burit många kvinnor upp för branta trätrappor 😀 Och kvinnan han skrev om var INTE jag. I och för sig var hon blond. Men det var enda beskrivningen som stämde in på mig. Resten handlade om en tämligen intim situation. Och en sådan har jag inte varit med om med rocklegenden.

Men det var kul att få boken ändå. Signerad med hjärta och allt.
När han skrev ”Caritalle ❤ Remu” tänkte han förmodligen på den där heta träffen som inte var jag – men so what? 😀

Många kvinnor har kommit och gått i Remus liv. På sätt och vis var jag en av dem. Men inte en av dem han beskriver i boken :-)
Många kvinnor har kommit och gått i Remus liv. På sätt och vis var jag en av dem. Men inte en av dem han beskriver i boken 🙂

Att bänkidrotta är också farligt

I dag är bulan lite mindre. Den är gul och blå. Rätta färger i alla fall :-)
I dag är bulan lite mindre. Den är gul och blå. Rätta färger i alla fall 🙂

När jag steg in i supporterbussen i går frågade några hur det är med knäet. ”Bra” svarade jag, ”men vi får se hur det känns när jag kommer hem”.

Det var ju lite så där skämtsamt sagt, men jag borde ha hållit truten. För mitt under matchen kommer en spelare flygande över sargen vilket leder till att vår supportertrumma slår mot mitt ben. Det gör jäkla ont när metallkanten träffar benet, men jag tänker inte så mycket på det eftersom matchen är jättespännande.

När matchen är slut ser jag att jag har en bula under knäet, stor som en tennisboll! Får låna en ispåse av laget och har den tryckt mot benet på väg hem. Bulan blir mindre och i dag återstår ”bara” ett stort blåmärke.

Skadan antar de rätta färgerna – gult och blått. Heja Tor och heja Sverige 🙂

Drar iväg västerut

Det blev ingen supporterbuss till matchen Karhut-Tor i Björneborg. Det är fyra timmars körtid i en riktning och av olika anledningar hade många annat att göra den här lördagen.
Men igår tog en annan supporter kontakt med mig och frågade om jag har lust att hänga med i en minibuss. Så nu åker vi i alla fall.
Heja Tor och hörs i morgon!

En supporterhalsduk i bomullsgarn och med mina initialer. Min mamma har stickat den <3
En supporterhalsduk i bomullsgarn och med mina initialer. Min mamma har stickat den ❤

Och förresten – passa på att rösta på den bild du gillar bäst i Höstbildstävlingen på Bloglovisa, en sajt jag modererar. Omröstningsrutan borde finnas längst ner, beror lite på hurudan skärm du använder.

På Instagram…

… kan man göra mycket med sina bilder.
Jag tycker om att leka med dem rätt mycket där.
Men med den här bilden har jag inte gjort annat än gett den vanliga skärpa jag brukar och LITE förtydligat lövet på bilrutan.
Gillar bilden mycket – tagen inne från en bil, helt spontant, med mobiltelefonens kamera.

20161028_170952