Våga dela med dig

Om du är bekymrad över något, om du är ledsen, känner dig mobbad, missförstådd eller annorlunda. Då kan det kännas som om du är absolut ensam i hela världen med ditt problem – men det är du ju inte.

De senaste dagarna har jag läst många bekymrade inlägg på Facebook av vänner till bland annat unga som tagit livet av sig. Det SKA inte behöva gå så långt, att det sista ropet på hjälp är ett självmord som inte gick att avstyra.

Sitt inte ensam med dina bekymmer.
Sitt inte ensam med dina bekymmer.

I programmet Efter Nio talade Jani Toivola i måndags om sin nya bok. Här finns en del av det han sade i artikelform. Bland annat säger han ”Livet handlar inte om att hemlighålla, trycka ned saker och vara ensam. I samma stund som jag berättade kände jag mig otroligt lycklig och lätt”.

I tv-programmet sa Toivola att tystnad ofta beror på rädsla för vad andra ska tänka. Många försöker skydda andra genom att vara tyst. Inom alla familjer finns det något man aldrig talar om.

Men han talar också om vikten av att kunna hålla tyst i vissa sammanhang och att vara en bra lyssnare. Det där med att man är öppen och berättar om hur man känner sig är ju inte alls samma sak som att pladdra hejvilt och särskilt inte att skvallra om eller förtala andra.

Jag har fått höra från många håll att jag inte ska vara så öppen på min blogg. Själv har jag ändå fått så mycket bra gensvar här och så många pushar framåt att de lätt övervinner de få sura påhopp som kommit genom åren.

18 thoughts on “Våga dela med dig

  1. Mycket bra inlägg Carita..
    Och som jag tjatat om dela med dig av allt du känner att du vill dela med dig av och strunt i vad andra tycker eller säger.. För innerst inne vet du redan saker som du absolut inte vill dela med dig av och dom kommer du aldrig att skriva om..
    Så lita på din spontanitet…

  2. Jag tycker ändå att du mest skriver om jobb och sällan om något mer personligt. Såg din blogg annorlunda ut från början?

    1. Ja alltså då jag började 2009 handlade den dels om det journalistjobb jag hade då, och ingen lade sig i. Jag skrev ibland om mitt författarskap, under de perioder jag skrev böckerna alltså.
      2014 lämnade min man mig för en annan, då blev det rätt mycket kring det, jag ville vara öppen kring mina känslor men en del människor kände sig blottade i sammanhanget och gillade inte vad jag skrev. Det här ledde, såvitt jag förstått, till att jag ombads hålla det privata och jobbet separat, dvs arbetsgivaren sa att jag måste han en jobb-blogg, mina jobb får INTE nämnas i den privata bloggen… Nå, i dag är jag egenföretagare och skriver i stort sett vad jag vill – men klart att jag INTE nämner mina uppdragsgivare utan att fråga dem (vilket jag inte gjort, och jag ser ingen orsak att skriva exakt vilka uppdrag jag har) …
      Huh, det blev en lång förklaring😀

  3. Ett viktigt tema! Visst är det fruktansvärt när människor tar livet av sig och inte hade någon att prata med.
    Så länge man inte skadar andra får man väl prata och skriva om problem och känslor.

    1. Så tycker jag med. Då jag ventilerade mina känslor efter skilsmässan fick jag mycket stöd. Jag har i det stora hela kommit över allt det där nu, och jag tror det är mycket tack vare min öppenhet, vänner på bloggen, vänner i verkliga livet, nära och kära, terapin osv.

  4. Det är synd när unga mår dåligt och tar sina liv.
    Men tanken finns hos mig också och har alltid funnits. Jag kan tänka mig vissa läge som jag ser det som en bra lösning. För mig. Så jag är inte ovän med det tanken.
    Och jag har mått dåligt förr, skrev om det tidigare i bloggen för att släppa ut övertrycket.
    Numera är mindre text i min blogg och mera bilder, men man vet inte hur det blir framöver.
    Jag beundrar balansen som du håller så bra i din blogg.
    Kram!

    1. Jag tror de flesta av oss känner någon som begått självmord… det är tragiskt, men inget att sopa under mattan.
      Vi har olika sätt att bearbeta våra depressioner, hantera sämre dagar osv.
      Jag tror att de som på något sätt vågar dela med sig av sina bekymmer har högre odds att klara sig, att åter kunna se ljuset och njuta av livet.
      Tack för att du är min vän här!

      1. Du är välkommen.
        ( jag har kanske tur men jag känner ingen som har tagit sitt liv) varken vänner eller släkt.
        Och det är väl tur! 😀

      2. Jag känner flera som tagit sitt liv, en del kände jag bra, andra ytligt.
        Det kan bero på att jag bor på en liten ort, eller i en bygd om man säger så, där ”alla känner alla” – och så hör man historier från gångna tider, då släkt eller vänner till sådana man känner, själva valt att gå bort.

      3. Ja, jag borde bli bättre på att strunta i dem som inte gillar mig för hur jag än gör och försöker så räcker det inte – och så ska ju livet inte vara, att man gör sig till🙂

  5. Bra. Du är vad du är … vilket jag tycker är super. Finns för många som ”är” vad andra tycker de ”ska” vara.
    För min del är jag nog för mycket av vad jag är, enligt andra … så det har blivit ”alla känner apan, apan känner ingen” 😂 fast det skiter jag i.

    1. Jag försöker vara öppen och ärlig i allt. Ibland måste man ändå väga sina ord, för jag vill inte såra med min öppenhet. Du vet, det är en balansgång.
      Men i det stora hela vinner vi på att vara dem vi är – ”de små aporna”😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s