Om jag dör nu…

… så dör jag lycklig. Det sade jag i somras åt en vän då jag kände att jag hade tagit kommandot över mitt eget liv. Jag hade fattat beslut som inte var lätta att fatta, och jag hade bestämt mig för att ta en dag i sänder och att lita på att saker och ting ordnar sig.

En dörr som ingår i Småfolkets stig i Lovisa. Det finns många miniatyrdörrar runtom i staden, en del går att öppna, andra inte.
En dörr som ingår i Småfolkets stig i Lovisa. Det finns många miniatyrdörrar runtom i staden, en del går att öppna, andra inte.

När en dörr stängs öppnar sig så småningom andra. Det vet jag nu, när jag har facit i hand på vad som hände efter skilsmässan. Klart att jag inte hade velat att den inträffade, men när det nu ändå blev så att jag inte ensam kunde bestämma, gällde det att göra det bästa av situationen.

Jag minns hur jag verkligen visste att det var sant det som många vänner sa till mig då ”håll ut, allt ordnar sig” – men mitt i den stora sorgen kan man inte se allt med klara ögon. Man måste GENOM sorgen. Jag kan upprepa det ända in i evigheten – det går inte att komma förbi, över eller under det som gör ont. Man ska genom det, och tiden som krävs varierar för varje individ.

Till min vän Anna i Sverige skickar jag en särskild hälsning, den här sången har verkligen gett krafter❤

Den här dagen har jag jobbat flitigt från tio i morse till fyra på eftermiddagen. Det har varit intervjuer per telefon, inlägg till Bloglovisa, protokoll för en förening jag är aktiv inom och diverse förberedelser inför en massa projekt jag har lyckan att få vara delaktig i.

Nu när jag orkar så bra själv och är tillfreds med livet tänker jag ofta på dem som inte orkar. Som genomgår sorger av olika slag. Som har förlorat någon nära och kär, eller som drabbats av en energikrävande sjukdom.
Jag uppmuntrar så gott jag kan men jag förstår också att jag inte alltid kan få gensvar. För den som är mitt uppe i en sorg har fullt upp med den. Den personen jobbar sig framåt, minut för minut, dag för dag.

Då jag tänker på hur jag reagerade själv, hur det var då jag inte ens orkade gå utanför dörren… så vet jag att tacksamheten för att vänner pushade alltid finns. Och det sade jag också ofta då … ”om jag inte tackar ja till att komma ut i dag, glöm mig inte, tjata på mig om och om igen… någon dag orkar jag igen”.

8 thoughts on “Om jag dör nu…

  1. Det är väldigt viktigt att vänner inte drar sig undan när man har dragit sig undan.
    Svenska musiker kan och en del finska också och en del tyska😉
    Ha en trevlig helg! Kram!

  2. Det är svårt att hantera sin sorg tycker jag. Man vet inte alltid var den tar vägen och när den återvänder och påminner om sin existens. Du är så klok och så stark och det hjälper nog mycket i längden… skönt att du hittat glädjen igen i din nya riktning.🙂
    Kram

    1. Tack – blir glad av dina ord.
      Alltid är jag inte stark, men jag försöker tänka att de som inte gillar mig, som motarbetar och talar illa om mig, har obearbetade sorger själva.
      Man kan inte vara älskad av alla, men extra svårt har jag att hantera avundsjuka och missunnsamhet som leder till förtal.
      Kram!

    1. Tack Antonia❤
      Jag tror att alla har ett stort hjärta, på något sätt – men alla gillar inte alla och försöker inte ens göra det.
      Jag vill vara god mot alla, men i min blåögdhet får jag en del smällar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s