Jul med Ernst!

Skrev den här veckan med rätt kort varsel en kolumn till Nya Östis.
Jag grep tag i ämnet jul, eftersom tidningen kom ut den första december.
Eller rättare sagt skrev jag om de dygn vi har kvar till jul.
Om väntan på julen. Som jag önskar ska bli fridfull för alla.

Jag skrev också om det som många kallar ”klyschan-leva-i-nuet”.

Jag övar på att reflektera över det jag gör. Jag känner fingertopparna mot tangentbordet då jag skriver, och doften av hyacinten som letar sig från rum till rum.
När jag är ute och promenerar hör jag hur snön knarrar under skon, upplever isskorpan som brister då jag stiger på den.
– – –
Vinterns vackraste högtid är snart här. Låt din väntan på den blir fridfull. När julaftonen kommer ska vi inte vara slutkörda som om vi nyss spurtat i mål efter vårt livs tuffaste löptävling. Vägra stressa.

Jag försöker leva som jag lär.
Jag försöker leva som jag lär.

Och IKVÄLL är det dags för första avsnittet i Jul med Ernst.
Kan det bli mysigare?
Jo, förstås, om man INTE gillar Ernst.
Men ser ni – JAG gillar Ernst❤

(ps. blev lite platt fall här…ser att Jul med Ernst börjar först 8.12…)😀

26 thoughts on “Jul med Ernst!

  1. Kan bara hålla med! Meningen är inte att vi ska vara alldeles slutkörda när julen kommer så därför lägger vi ribban därefter. Det finns mycket annat som avgör hur fin julen blir.

    Blev lite nervös där ett tag och trodde jag hade missat Ernst…

  2. Det är inte lätt alla gånger att leva i nuet men har man bestämt sig går det bättre och bättre.
    Ha..ha.. nu får du vänta en hel vecka till innan Ernst dyker upp i rutan. Fast den som väntar på något gott…..

  3. Maken och jag har då aldrig stressat inför julen. Snarare tvärtom så är vi så elaka att kolla på folk som stressar ihjäl sig. Vad är poängen liksom…

    Ernst ger mig ståpäls, fast tvärtom. Tillhör dom som inte klarar honom. Tyvärr! Smaken är ju som baken… som tur är;-)

    1. Det är bra att alla inte stressar, men ledsamt i synnerhet att se på föräldrar som är irriterade på sina barn…
      Ja, bra att vi får ha våra åsikter – alla kan inte gillar Ernst, det finns program jag inte heller vill se, då jag byter kanal illa kvickt. Kommer bara inte nu på vilka de är🙂

  4. Å, jag blev först så besviken att jag missat första avsnittet av Jul med Ernst, men nu kan jag lugnt se fram emot nästa vecka🙂 Både jag och barnen som är 10 och 12 sitter bänkade till hans program. Mannen är mer skeptisk😉

    Jag känner mig aldrig särskilt stressad numera över julen. Jag har ändrat våra rutiner så att jag börjar kolla upp och planera julklapparna redan i september-oktober (min man förstår inte det där, men jag avskyr att stressa och att trängas med hyperstressade julshoppare i december, så september är perfekt för mig), och i slutet av november är alla klappar inköpta och inslagna, då återstår bara det mysiga, att sätta på band och dekorationer och att rimma. Julbaket och godiset brukar vi göra i början av december, sedan tar vi det lugnt fram till julafton. Då är vi många här hos oss, 17 personer i år, men vi delar upp ansvaret för maten, så ingen behöver känna press att hinna med allt. Tack för tipset om boken du nämnde hos mig, den tror jag kan passa mig också. Trevlig helg!

    1. Ja, med planering undviker man stress och får mycket gjort. För mig funkar det med listor där jag bockar av sånt jag fått klart. Det som jag inte hunnit med kan vanligtvis vänta till nästa dag🙂
      Kan se framför mig hur mysigt du har det med barnen och Ernst!
      Julrim är också jättekul, det blir ju inte heller bra om man stressar.
      Tack för att du tittade in här – jag återgår säkert till din blogg nu då jag hittat den!
      Trevlig helg!

  5. Tanken är bra, man ska försöka leva i nuet och inte stressa, men för många är det näst intill omöjligt, särskilt om man har barn. Allt händer i december: i skolor, på aktiviteter, på barntillsynen, på jobbet, i form av möten, utvecklingssamtal, avslutningar, uppträdanden, lucia m.m. och det för med sig krav på att baka, sy dräkter, delta, skjutsa, handla… och att ibland vara på tre ställen samtidigt. Allt det där ligger bakom mig, tack och lov men jag vet ju hur yngre människor har det. Att planera för julen med allt vad det innebär blir då stressigt hur man än försöker planera då vardagen är fullbokad. Det är svårt att värja sig och tacka nej till det som gäller barnen, för dem är det ju viktigt att föräldrarna finns där, hur stressade de än är.

    Men jag som mormor kan förstås avlasta en del genom att gå på lyktvandring på dagis eller på en julkonsert.

    1. Du har säkert fullständigt rätt – jag som inte har några barn har lättare att välja, styra och planera själv.
      Planering är väl ändå a och o, speciellt om man har en stor familj, annars måtte det bli kaos🙂
      Och det är jättefint om en mormor, morfar, farmor, farfar, eller annan släkting, vän, nära bekant kan avlasta genom att finnas till.

      1. Jamen självklart har du rätt i det, man får göra så gott man kan med almanackan som främsta redskap, men stressen får man tyvärr inte bort. Jag är ju själv där nu att jag inte har barn hemma och borde klara det bättre, men då sätter min oork och min hälsa käppar i hjulet. Man får försöka ha lång framförhållning för att få plats med ofrivilliga vilodagar. Men helt klart är det mycket annorlunda mot för vad det var när barnen bodde hemma.

      2. Men man kan ju undra varför livet blivit så stressigt. För många aktiviteter, prestationskrav, så kallade måsten?
        Jag önskar så att alla kunde hitta en inre ro, inte vara så stränga mot sig själva, inte känna att man måste en massa.
        Kroppen kan ju någon dag säga ifrån.
        Bra att du försöker ha framförhållning.
        Kram!

      3. Ja, självklart bloggen. Mycket stöd har jag fått genom den. Först hade jag nog tänkt att bloggen skulle vara en ren fotoblogg, men det smög sig in lite annat när jag mådde som värst. Det förstår jag att du också har upplevt genom din blogg.
        Kram

      4. Ja, det känns skönt att få stöd av människor som vill väl, även om de inte känner hela bakgrunden så har de empati och kan trösta, ge kloka ord på vägen.
        Bloggen har gett mig styrka, några elaka påhopp också, men 98 procent av kommentarerna är peppande.
        Så du gjorde nog rätt som lättade lite på locket och lät känslor komma ut.
        Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s