Februaribilden – och tankar kring ilska

Februari bilden i kalendern med bilder av Minna L Immonen.
Februari bilden i kalendern med bilder av Minna L Immonen.

Man blir glad och varm om hjärtat när man ser den här bilden. Vi har säkert vinter några månader än och mera snö att vänta, men en snögubbe som ser ut så här kan man ju inte bli arg på.

Men arg, det var en läsare i går. Jag publicerade ändå inte personens kommentar under ”Glad måndag” eftersom hen nämnde en annan person vid namn där.

Den arga personen skrev att jag bara kopierar alla mina texter. Hen tycker jag försöker vara lika glad och positiv som en Namngiven Person, att jag försöker efterlikna den Namngivna med hårfärg och inredning och mycket annat.

Väldigt märkligt, för jag har ju berättat här att jag är missnöjd med min nya hårfärg. Min maskulina spartanska inredningsstil skiljer sig också totalt från den som skribenten påstår att jag vill härma…

De är tragiska de här påhoppen. De som lämnar elaka avtryck här verkar nämligen vara riktiga nättroll.
De gömmer sig bakom mejladresser man inte får svar från, de har inga bloggar som visar vem de är, de använder Avatarer – dvs. inte sina riktiga ansikten. Ofta är meddelandena skrivna via mobiltelefoner så att IP-adresserna ska vara svåra att spåra.

Det är sorgligt att det finns människor som känner så stor ilska och så stort hat att de till vilket pris som helst måste trycka ner andra.
Kunde inte den arga skribenten istället vara glad för att jag äntligen, efter ett par jobbiga år åter hittat glädjen i livet.

28 reaktioner på ”Februaribilden – och tankar kring ilska

    1. Det är precis som du säger. Även om du använder en blomma som ansikte så vet jag ju via din e-postadress att du är en person som finns.
      Du har också en blogg som du länkar till.
      Jag kräver inte att alla ska vara så öppna som jag, med riktigt foto och namn. Men ALLA sura kommentarer jag har fått har kommit av människor som inte vill att jag eller andra som läser det de skrivit, ska veta vem där är. Ynkligt.

      1. Jag tänker, som så, att alla vet hur en gammal gubbe ser ut, så varför skrämmas när det finns blommor. De som vill veta mer om mig kan alltid kolla på Svante Svensson i Kårböle finns bara jag där.
        Svante

  1. Undrar hur mycket energi de lägger ner på att spy galla över andra – energi som de kunde använt till något bättre…
    Underbar snögubbe, verkligen en bli glad av bild 😊
    Ha det gott vännen!

  2. Snögubben blir jag riktigt glad av:-) Det blir jag dock inte av att läsa resten av inlägget. Jag lär nog aldrig förstå att en sådan ”oskyldig” blogg som din (positivt menad!) kan attrahera personer som den nu nämnar. Antar att personen är en ”lokalförmåga” från Lovisa. Suck säger jag bara.

    1. Jag misstänker också att personen är någon jag känner i Lovisa, därför så tragiskt att den inte kan ta kontakt direkt, ge sig till känna och säga vad ilskan bottnar i på riktigt 😦

      1. Jag mår bättre själv då jag uppmuntrar andra och gläds med dem.
        Tycker inte ens illa om dem som jag vet att tycker illa om mig, det är på något sätt bara synd om dem 😦

    1. Usch ja, och då man inte kommer åt dem. Kanske trollet nu sitter och skrattar för sig själv och tänker hahahaaa, jag vet vem du är men du vet inte vem jag är.
      Därför tycker jag egentligen synd om trollet, för med så där mycket ilska inom sig kan man inte må bra.
      Kram till dig!

  3. Det känns som om det är någon som är avundsjuk på dig. Bitter. Lokalt. Bara en känsla och den brukar vara rätt.
    Fy sjutton, det är synd om den personen.
    Huvudet högt, Carita, som vanligt! 😀 Kram 💚

    1. Exakt samma magkänsla har jag haft från första början. Det är någon som bor i Lovisa, någon som känner mig.
      Din och min intuition brukar träffa rätt.
      Och jag tycker som du, att det är synd om den arga personen.
      Tack för dina ord – jag kämpar vidare och gör som du säger.
      Kram ❤

      1. Jo, kämpa vidare! Jag bor inte i Lovisa och känner inte dig (ja vi har träffats en gång men det räknas kanske inte) men gillar verkligen din blogg. Det där med att återerövra sitt liv och få igen livsglädjen, och alla de små steg man tar för att komma igen. Heja, Carita 😀

      2. Så roligt att du skrev en kommentar här! Ja, visst har livet varit kämpigt sedan våren 2014, men med små steg har jag tagit mig framåt.
        I dag vågar jag säga att jag mår bra och har tro på framtiden igen.
        En stor kram till dig!

  4. Trist med troll och trots att vi förstår att det är missnöjda, olyckliga personer bakom, så hjälps det inte att vi blir illa berörda. Som fd politiker känner jag till fenomenet men ibland kan det räcka att man är glad för att det ska trigga ilska och avundsjuka.
    Kramar till dig!

    1. Klart vi blir ledsna. Man kan ha haft en bra dag, och en enda elak kommentar sänker en.
      Vilket förstås är trollets avsikt.
      Men då jag får stöd här och på Facebook blir jag åter glad och stark.
      Kram ❤

  5. Så tråkigt och, som du skriver, egentligen tragiskt. Jag skulle tycka att det är svårt att låta bli att bli illa berörd av sånt. Hoppas att du kan skaka av dig det.
    Varm kram

    1. Illa berörda blir nog alla som attackeras på det sättet som jag attackerats nyligen. Alla talar bara inte om det högt.
      Man biter kanske ihop, talar med en eller två nära vänner, gråter i sin ensamhet.
      Men jag vill lyfta fram problematiken med nät-troll i en tid då det tycks vara legitimt att skriva och säga vad som helst om vem som helst, var som helst 😦
      Kram till fina dig!

  6. Nu blir jag så förvånad över dessa vuxna människor som rakkar ner på andra.Du får bara tänka som så att de kan inte vara friska och normala.Du som är så positiv och sällan säger ett ont ord till någon,och dina åsikter är sunda.Jag blir arg när jag läser sånt här.Så som du kämpat upp dig efter skillsmässan och jag beundrar dig för att du aldrig sårat din ex här på bloggen,sånt klarar jag inte av då jag blir sårad och arg kommer det sådana grodar ur min mun som så klart ångrar när man lugnat ner sig, men det har du fått mig att tänka att man kan försöka behärska sig ,det har du fått mig att fundera över tack till de.

    1. Tack Marlene! Dina ord värmer speciellt för att jag vet att du känner mig, och du vet att jag inte vill såra någon och därför varit försiktig i mina texter.
      Trollet skriver att jag aldrig ler, att jag inte är någon positiv människa… Trollet verkar liksom ändå inte känna mig på riktigt 🙂
      Grodor kan nog hoppa ur allas munnar, men ångrar man sig och kanske kan säga förlåt, då visar man ju att man är en människa med ett hjärta.
      Kram till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s