Vykortens förunderliga vägar

tyskland_ungern

Har fått ytterligare två vykort via postcrossingen. Ett från Ungern i går och ett från Tyskland i dag.

Nu ska jag ta paus och vänta att fler av de sex kort som är på väg kommer fram. Jag har varit så ivrig att jag genast då jag får lov att skicka ett kort gör det. Och nästan alla gånger ska korten till Ryssland.

Det är mig veterligen slumpen som avgör vilken mottagaren blir. Därför tänker jag vänta tills jag har rätt att välja minst tre mottagare. DÅ kan väl inte alla mottagare bli ryska 🙂 Hittills har jag nämligen blivit ombedd att skicka 10 av 15 kort till vårt östra grannland.

Korten från europeiska länder har kommit till mig på 3-5 dagar. De jag fick från Indien och USA färdades åtta dagar, från Australien dröjde det 16 dagar. Rysslandskorten som jag har sänt har varit på väg mellan 7 och 31 dagar. Det dröjde alltså faktiskt mer än fyra veckor innan mitt kort från södra Finland nådde Moskva – skulle vara kul att veta vilka äventyr det varit med om 😀

14 reaktioner på ”Vykortens förunderliga vägar

  1. Råkade läsa din blogg. Är också med i postcrossing. Du är den första i Finland jag vet om som också är det. Synd bara att portot är så dyrt nuförtiden.
    Postcrossing.com om ni vill prova

    1. Kul att höra att du är med!
      Känner EN annan som är det, eller kanske två – jag har inte letat aktivt efter bekanta.
      Men statistiken visar ju att massor av finländare är med i postcrossning.
      Vem vet, kanske vi nån gång skickar kort till varann! Det slumpas ju också så med adresser att folk från samma land skickar till varandra 🙂
      Angående portot, man måste ju inte skicka fler kort i veckan, man bestämmer ju själv takten 🙂

  2. Tänk vilken skillnad på tid det tar för korten att landa hos dig. Lite spännande att vänta på posten – man är så van att det går fort med allt nu för tiden så det är bra det går i lugnare tempo. 🙂 Förr fick man ju inte post så ofta så detta är väl en mellanväg. 🙂 Spännande i alla fall! Undrar vart nästa kort kommer ifrån? 🙂

    1. Det är mycket mer pop i Finland än i Sverige, du kan kolla statistiken över ländernas deltagare om du vill.
      Man deltar ju också enligt egen förmåga, hur man anser sig ha tid och råd osv.

    1. Man får skriva vad man vill. Mest blir det personliga hälsningar, en fras på modersmålet kanske – översatt till engelska.
      Engelskan är det dominerande språket, men eftersom jag uppgett att jag kan tyska fick jag ett kort på tyska också 🙂
      Då man presenterar sig på sin postcrossing-sida kan man ha önskemål angående korten man vill ha, och vad som ska skrivas på dem.
      Men folk är rätt kravlösa där 🙂

      1. Jag ska pausa nu ett tag i postcrossingen, tillsvidare har jag bara fått åtta på två månader.
        Har inte svårt att slänga dem t.ex. efter ett år, eller ge till någon som samlar, eller som eventuellt vill ha frimärkena.
        Vi får se! 🙂

      2. De tar ju inte mycket plats, nej.
        Jag kan titta på dem någon gång senare i livet, minnas känslan då jag fick dem, tänka på den som sände kortet osv.
        Men någon gång ger eller slänger jag bort dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s