Livets goda

… kan vara en macaron som en god vän bjuder på.
Och samtal om livet, utan att behöva titta på klockan.
Stunder då man undrar vart mänskligheten är på väg.
Varför så mycket handlar om pengar och status.
Varför härskar avundsjuka och missunnsamhet?
Varför har alla inte längre förmågan att på riktigt glädjas över andras framgångar? För att vi känner att vi då själva blir UTAN något?

Varsin macaron, i långsamma, härliga och eftertänksamma tuggor.

Jag vill inte bli rädd och misstänksam. Jag vill ha ett öppet sinne. Fortfarande. Fastän jag fått uppleva avundsjuka och förtal.

I dag träffade jag en äldre dam i en affär. Hon sa ”jag tycker om dina texter, de är välskrivna och eleganta”. Jag blev varm om hjärtat och tackade henne. Det tycker jag man ska göra då man får beröm. Man ska säga ”tack så mycket, så glad jag blir”, för det är ju sanningen. I stället för att mumla något som betyder att man undervärderar sig själv.

I kväll blir det lite vitt vin, fikonmarmelad, ost och Skavlan ❤

 

Ett roligt jobb

… var det då jag fick skriva om Ranua Zoo . Länken går till den engelskspråkiga sidan eftersom det inte finns någon på svenska.

Det här är en artikel i företaget Mediaplanets bilaga som kom ut som ett instick i Hufvudstadsbladet i dag.

Intervjun gjordes förstås per telefon eftersom Ranua ligger i Lappland. Men samma dag, den 15 mars, kunde jag följa med Yles direktsändning då isbjörnsungen för första gången kom ut från boet med sin mamma.
Det kändes väldigt högtidligt, för jag hade ju pratat med björnarnas skötare bara två timmar tidigare.

Sändningen är ungefär nio minuter lång, referatet är på finska och ett sammandrag från direktsändningen. Hoppas den går att se också i Sverige, för den lilla ungen är bedårande.

Lovisabyggnader, gamla elevhemmet

Här på Mariegatan i Lovisa fanns förr ett elevhem.

Jag tror att det finns hundratals, om inte tusentals, historier att berätta från det här huset. Jag vet inte så mycket mer om det än att det förr var ett så kallat elevhem. Där bodde elever som gick i svenska samskolan men som bodde på annan ort och inte hade möjlighet att åka hem varje vardag.

En hel del kul information om Elevis finns här.

I morgon bitti blir det en bild från gamla apoteket, och det är inget aprilskämt 😀

Matnyttigt i 50 år

… är en publikation, ett slags historik, skriven av frilanskollegan Agneta Sjöblom. Innan hon bad om hjälp av mig visste jag inte ens att det fanns en förening som heter ”Föreningen av svenska ekonomieföreståndare”.

Men det vet jag nu, och jag är glad för att jag fick medverka i det här projektet med två intervjuer.

Publikationen kom ut lagom till föreningens 50-års jubileum.

Så det här är en liten del av sådant som jag jobbar med.
Håller också själv på att samla in texter och att göra intervjuer för en förening, men den skriften kommer troligen ut tidigast om ett halvår.

En av de två intervjuer jag gjorde i grannstaden för en och en halv månad sedan finns nu med i ”Matnyttigt 50 år”.

En solig och krispigt kall morgon

… med väckning före halv åtta. Klockan nio skulle jag infinna mig hos optikern. Ett par av mina bättre läsglasögon har gått sönder och jag behöver nya. Har tack och lov ett annat par, plus ett antal billiga varianter som jag klarar mig med då text behöver förstoras upp.

Efter optikerbesöket köpte jag några praliner från affären intill. Ledde sedan cykeln till torget och köpte en kruka med pärlhyacinter.

Den här gången valde jag vita pärlhyacinter. Två år årad har jag haft blå.

Himlen var klarblå, luften kall och krispig. Då det inte blåste var det helt enkelt härligt fastän vi har ett par grader på minussidan.
Livet kändes bra just där och då. Jag kände att jag var i nuet.

Cyklade hem. Åt en av pralinerna.
Placerade krukan på balkongen. Satt där en stund och kände solen värma. Jag har morgonsol där, så ju tidigare jag är uppe, desto större chans att få njuta. Tror att jag någon gång ska äta frukost där 🙂
Har en to-do-lista framför mig med både jobb och privata saker. Nu börjar jag bocka av dem. Senare på eftermiddagen har vi redaktionsmöte.

Soliga vårhälsningar till er alla som tittar in  här ❤

Lovisabyggnader, svenska gymnasiet

Lovisa Gymnasium, sedd från öst, där idrottshallen ligger. Här ser man bra konstrasten mellan den gamla skolan och flygeln, ”nybyggnaden”.

Jag har visat bilder från den här byggnaden förr. För knappt tre månader sedan här. Men nu blir det lite andra vinklar. Och eftersom en del gamla Lovisabor, som inte bor kvar på orten, skrivit till mig och sagt att de gillar min blogg bland annat för att jag visar bilder från Lovisa – så fortsätter jag att göra det.

Från den här skolan blev jag själv student 1982. Jag hörde till den sista, eller en av de sista kullarna, som fick mössan i just den här byggnaden. Efter det firades examensfesterna i idrottshallen på tomten intill.

I morgon visar jag en bild av gamla elevhemmet 🙂

Samma byggnad sedd från gården som vetter mot busstationen och norr.

En bra dag i dag!

Vissa dagar känner jag mig kass, ur form, låg.
Då kan jag också tänka att jag inte har något att klaga över, egentligen. För att jag inte är dödssjuk, eller för att jag inte bor i ett land där krig och elände överskuggar allt.

Men just det som är DINA största bekymmer i dag, de ÄR dina bekymmer.
Vi får känna oss ledsna ibland.

Men i dag tycker jag att min dag har varit bra.
Inte för att det har hänt något superspeciellt i mitt liv. Men det är små saker som bidrar till helheten. Solen sken och det var någon plusgrad. Jag var full av energi från åtta på morgonen och fick mycket gjort fram till klockan fem – så jag är tacksam.

Fotbollsdag i idrottshallen.

Arbetsdagen har bestått av korrekturläsning och ett kort besök i idrottshallen där en fotbollsdag för lågstadieelever pågick. Tog en bild och skrev en kort text till tidningen.

Sedan gjorde jag också en kort grej om förhandsröstningen i kommunalvalet som började i dag.

En av förhandsröstningsplatserna i Lovisa – Lovinfo. Som ni ser, sol från en klarblå himmel!

Till den här dagen hörde också ett negativt besked på en ansökan. Men det fick inte humöret att vackla. Jag ryckte på axlarna och tänkte att det finns något annat i beredskap för mig. Tids nog kommer jag att förstå vad som var bra med det att just den här saken inte gick helt som jag önskade.