Den här dagen…

Tänd ett ljus för Stockholm och Sverige ❤

… blev plötsligt så brutalt annorlunda.
Den började med frukost, fortsatte med jobbförberedelser, sedan en intervju, affärsbesök, en kopp kaffe på Hörnan och trevliga diskussioner med vänner där, hem och skriva artikeln klar…

… och så slog jag på teven strax efter klockan 15 …
Det konstiga var att jag kände på mig att något hade hänt…
… men terrordåd i Stockholm! 😦 … nej!!!
Jag bodde där 1998, gick på Drottninggatan nästan varenda vardag, har vänner som bor i Stockholm och som jobbar i närheten av platsen där terrordådet skedde…

Finns inga ord att beskriva det jag känner nu… Följer med nyheterna i Sveriges TV4 hela kvällen och halva natten, antar jag…

Skrev en lokal nyhet, för att även vi från Lovisa berörs av det här.
Men det var svårt att väga orden …
Samtidigt som jag vet att ”alla” vet vad som hänt, folk tar bilder och videosnuttar. All slags information sprids som en löpeld. Att förstå vad som är sant och vad som är rykten är svårt.

Det går inte att vara tyst om det här, att tiga ihjäl terrordåden…
Jag tror på öppenhet, på diskussioner, och på det faktum att människor ofta öppnar sina hjärtan och blir mer eniga i kärlek än nånsin efter sådana här vansinnesdåd.

Men klart att främlingsfientlighet också frodas. Frön till skräckscenarier sås.

Vad kan man annat än att mana människor till lugn, mera kärlek ❤ och mera öppenhet – vi ska inte låta oss skrämmas.

Och kom ihåg, källkritiken.

24 reaktioner på ”Den här dagen…

    1. Du var en av de första jag tänkte på då jag vet var du jobbar.
      Tog kontakt också med andra vänner som jag brukar träffa IRL i Stockholm och med ytterligare några bloggkompisar som bor där.
      Livet går vidare, vi får inte låta oss skrämmas… men nu måste Stockholm få sörja den tid som behövs.

      1. Det är precis så. Tyvärr kommer det sitta i bakhuvudet i framtiden. Drottninggatan är alltid smockat med folk på tidigt eftermiddagar ja, hela dagen egentligen. Så är det verkligen ett under att inte fler som dog och skadades.
        Livet går ju vidare och man kan inte leva med ständigt rädsla heller. Man måste till jobbet, men jag misstänker att trafiksmässigt kan det bli en tuff vecka, då blir det säker fler som tar bilen till jobbet.
        Kram!

      2. Ja – som du säger. Där är alltid smockat med folk. Minns då jag skulle hem från jobbet, mot Åhlens nedgång till T-centralen… gick aldrig att gå fort på Drottninggatan.
        Skyddsänglarna hade fullt upp i går.
        Livet går ändå vidare – ja. Och man försöker att inte låta sig skrämmas.
        Kram!

  1. Ja, det är fruktansvärt och nej, vi kan inget göra utom att fortsätta sprida kärlek ❤
    Önskar mig att människor lär sig någon gång att prata istället för att döda.

    1. Ja, det där hatet… och viljan att sprida skräck… tänk att det finns människor som mår så dåligt att de inte kan tänka på annat än att döda…
      Vi ska fortsätta vara snälla mot varandra och sprida kärlek ❤

  2. Ja du! Nu har även Stockholm drabbats – inte helt oväntat iofs, men ändå så himla overkligt och framförallt hemskt. Men
    min favo kollega Yvonne som satta fast på sitt jobb berättade att terroristerna hade misslyckats med att sprida skräck och rädsla i Stockholm, då hon aldrig sett så många nollåttor som tog sig fram till fots. Ja, folk fick ju ta sig hem på ett eller annat sätt… Bloggade själv om det ikväll… En väldigt sorglig 7 april 2017…

    1. Jag tror att många enas i sorgen – många öppnade ju också sina hem för dem som inte kunde ta sig till sina egna hem.
      Om jag hade varit på jobb i centrala Stockholm, i närheten av Kungsgatan där jag jobbade 1998, så inte vet jag hur jag hade tagit mig hem till Täby… till fots?
      Nog hade det tagit någon timme, men klart att det hade gått, det var ju inte snöyra och -15 grader…
      Men nej… med hjärta blöder för det som länge var mitt andra hem – Stockholm ❤

  3. Overkligt och så hemskt … svårt att ta in. Lider med alla drabbade och deras anhöriga förstås och samtidigt glad att ingen av mina släktingar eller vänner fanns där.

    1. Ja, det tar aldrig slut… 😦
      Men vi får inte ge upp det goda, och vi ska försöka leva så att vi inte låter oss skrämmas.
      En viss försiktighet kan man iaktta, undvika stora folkmassor och trängsel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s