Veckans ord – SOL

Hos Sanna och Gemsweeklyphotochallenge är veckans ord SOL.

Den har varit framme under veckan, så den var inte så svårfångad som vissa prognoser lät förstå att den kunde bli.

Den här gången visar jag tre bilder. Alla är fotograferade under ett par minuter, på samma ställe i min systers trädgård. Har bara haft olika inställningar på kameran 🙂

Sol bakom äppelträdets grenverk.
Samma sol, samma äppelträd.
Bilderna har inte manipulerats.

Skyltsöndag, den 25 juni 2017

Nej men huga! Det är sista söndagen i juni månad! Tiden går så rasande fort, det är nästan skrämmande…

De här skyltarna finns i anslutning till Frantsilan Kehäkukka, där det finns en örtagård. Jag försökte inte ens räkna antalet örter, de måste ha varit över hundra. Men visar två skyltar i dag och ett par bonusbilder från örtagården som får förmedla stämningen där.

Frantsilas aromatiska visningsträdgård. Den egentliga örtodlingen ligger fyra kilometer härifrån.
En av hundratals småskyltar i trädgården.
Här fanns mycket att bekanta sig med.
… och ett gammalt litet hus invid trädgården och älven.

Väderprognoser?…

… den här tomten visar vad han tycker om dem!
Eller kanske han är arg för att det inte blev en sådan vinter som meteorologerna förutspådde till midsommaren?
Vill man veta vilket väder det är, då är det säkrast att sticka näsan utanför balkongglasen och känna efter.

Tomtens hälsning 🙂

Uruselt väder hade utlovats till midsommaren. Men är man meteorolog kanske det är bäst att inte lova något mer än det. Allt som är bättre än regn och rusk, blåst och +10 grader, gör ju folk glada då 😀

I samband med att jag hämtade bort cykeln fastnade jag på väninnans gård nästan två timmar, för att vädret var så fint och för att vi hade lite mousserat i glasen 🙂

Slutar aldrig förundras över Guds konstverk i naturen.

Sedan tänkte jag att jag cyklar dit näsan pekar, och landade på min systers gård. Där hittade jag dessa underbara irisar.

Ett hav av irisar.

Och kvällen avslutades vid Café Saltbodan där det bjöds på levande musik. Välkända låtar med en jazzig tvist.

Hur galet som helst, del 30

Motorsågar och åter några motorsågar 🙂

Bilden togs på Liljendaldagarna för en vecka sedan.

Vet inte riktigt vad jag ska göra i dag. Har jobbat ett par timmar med texter och bilder som hör ihop med evenemanget Lovisa Historiska Hus, som i år firas 25–27 augusti.

Cykeln blev hos min väninna i går, så ett litet projekt är förstås att ta en promenad dit och hämta den 🙂

Det blev en fin midsommarkväll

Såväl om jag ser till vädret, som om jag sätter en måttstock på vad som är en bra midsommarkväll för mig själv.

Hos Marina och hennes man fick jag ta del av det här midsommarbordet. Här fanns nypotatis, matjessill, nubbe, vin, kokt ägg, räkröra, skinka, sallad, snacks och mycket annat gott. Jag tackar ❤

Midsommarmat.

Såsom jag tidigare har sagt… syrenerna blommar än på sina ställen och är väldigt dekorativa med sina massiva klasar.

Dekorativt.

På kvällen besökte jag Skeppsbro-området. Där restes midsommarstången. En video som visar hur det gick till finns på Nya Östis Facebooksida.

Förberedelserna i full gång.

Sedan delade min syster och jag på en midsommartårtbit och jag drack ett glas mousserat.

Kakan ser ju enormt ut 🙂

Finlands 100-års jubileum (hundra år sedan Finland blev självständigt, 6.12.2017) firas hela året på olika sätt. Bland annat med ett världsrekordförsök, Koko Suomi tanssii – Hela Finland dansar. Det började klockan 22 och då var jag inte längre där, men Nya Östis direktsände händelsen i sin Facebookgrupp och där var faktiskt massor av människor. Min bild togs lite tidigare på kvällen.

Och även om det inte var jättevarmt ute så var det en FIN kväll, utan regn, utan blåst – med en helt behaglig temperatur, om någon frågar mig 🙂

Fina Skeppsbro-området i Lovisa.

Knotiga stammar, mossa och tankar kring midsommaren

Helger förknippas väl rätt ofta med familjer som kommer samman. Vare sig det handlar om jul, påsk eller midsommar. Ändå är väldigt många ensamma i dag. För somliga är singellivet självvalt och inget påfrestande, för andra är det en mardröm. Många äldre människor känner sig ensamma och skulle ge vad som helst för att lite oftare få besök, bara prata bort en stund med någon.

Ett gammalt äppelträd.

Det här gamla äppelträdet i Kyröskoski har sett generationer komma och gå. Jag tycker det är så vackert med sina knotiga stammar, med mossan och laven och ihåligheterna. Det är liksom livet självt.

Den gamla stammen ser nytt liv växa intill sig, år efter år, så länge som den finns.

Jag hade inga planer för den här midsommaren. Just för att jag också förknippar den med helger då släkt och olika kompisgäng kommer samman.

Själv ordnar jag ingen fest, men jag tänkte att jag kan gå till Skeppsbron och se midsommarstången resas (om det inte spöregnar). Där kanske jag hittar någon bekant att prata med och sedan cyklar jag hem igen. Jag är nöjd med den lösningen, för då har jag själv gjort vad jag kunnat, det vill säga sökt mig ut bland folk.

Nu råkade det sig ändå så att en vän ringde och frågade om jag vill komma hem till henne och hennes man i morgon. Så jag känner mig lyckligt lottad där. För midsommaren är, såsom många andra helger, en högtid då man inte tränger sig på hos någon.

Ett somrigt ljus som jag köpte på Trädgårdsföreningens resa.

Livet blir så bra som man gör det till. Jag försöker tänka så. Det ÄR nuet som gäller. Nästan dagligen hör jag om människor, både yngre och äldre, som hastigt gått bort.
Vi vet inte när den stunden kommer för oss själva. Då det är dags att så att säga ”kila vidare”.

Så var snälla mot varandra och försiktiga där ute, var ni än är ❤