För ett år sedan…

… den 16 juni 2016, satt jag hemma i soffan med skenande puls. Tusen tankar virvlade i mitt huvud, den mest centrala var ”vad har jag gjort?!”

Några minuter tidigare hade jag suttit vid datorn, skrivit ett mejl till mina chefer och sagt upp mig från en fastanställning som jag hade haft i nästan 29 år. Jag hade också tryckt på SÄND-knappen.

Det fanns ingen återvändo. Därför hade jag hjärtklappning.

Ett sådant underverk, inte sant?

Den dagen tröstade jag mig med att jag klarar mig på mina besparingar ett halvår om jag inte får ett enda jobb, inte minsta lilla inkomst i frilansföretaget jag hade startat.

I dag har ett år gått, besparingarna har krympt, men inte farligt mycket. Jag vågar fortfarande lita på att livet bär.

Och det är viktigt för mig att understryka att det inte var något fel på min förra arbetsplats. Jag hade också många fina kollegor där som önskade mig lycka till i framtiden.

En annan av naturens skönheter i Kungsdammens trädgårdsoas.

2016 var den där sommaren då jag hade bestämt mig för att själv ta kommandot över mitt liv. Två år hade då gått efter det chockerande beskedet att min man ville lämna mig efter nästan sjutton gemensamma år.

Sommaren 2016 skulle jag alltså lyssna till mitt hjärta, och ett av de största och svåraste besluten det året var just det att jag sade upp mig. Jag ville jobba i och för Lovisa, med ultralokala grejer. Regiontidningen var en toppenprodukt, men inte min grej.

I dag är min månatliga inkomst osäker. Överlag är mycket i mitt liv just det, osäkert. Men det är en känsla man kan lära sig leva med. Ibland är jag liten, osäker, modstulen och låg i sinnet – ibland vet jag precis vad jag kan, jag är full av visioner och flyger på moln i en himmel där inget kan knäcka mig.

Jag vill fortsätta våga ta nya modiga steg. Inte låta någon eller något begränsa mig.

27 reaktioner på ”För ett år sedan…

  1. Jag tycker du var supermodig som vågade ta det steget! Något jag önskar jag hade vågat för typ 30 år sedan… men jag var feg…
    Ibland känner man sig liten och osäker – jodå, jag vet – men du är stark, du klarar det du föresatt dig och jag är full av beundran!
    Önskar dig allt gott!
    Kram

    1. Inte vet jag om jag skulle kalla dig feg, det beror så mycket på omständigheterna.
      Det fanns folk som tyckte jag var dumdristig som lämnade säkra inkomster, men vad är säkert i dag? Många har blivit uppsagda från företaget jag jobbade på för ett år sedan.
      Jag känner mig heller inte stark alla dagar, men jag gör så gott jag kan och försöker lita på att livet bär, och att det finns en Gubben Gud som alltid är med mig.
      Kram min vän ❤

  2. Jag sa också upp mig förra året, när jag upplevde att det inte fungerade på mitt jobb. Ibland är jag orolig över inkomst och pension. Men det har också dykt upp nya möjligheter längs vägen. Jag utvecklas och lär nytt – det är stimulerande. Lycka till med firman!

    1. Oj då – vi har också det gemensamt 🙂
      Orolig är jag också över inkomst och pension, men jag försöker lita på att saker och ting ordnar sig.
      Man vill ju själv må bra och syssla med sådant man tycker om. Vi ska se det som utmaningar och stimulans!
      Kram!

  3. Modiga du.
    det är en väldig paradoxal styrka att visa att man är lika stark, som man är svag. Det ena kräver det andra.
    Sina begränsningar sätter man själv, oftast.Att leva efter den devisen är inte helt enkelt det heller.
    kramisar

    1. Nej, det är inte enkelt. Jag vill vara öppen med allt, och då är det svårt att hitta en partner som tycker lika.
      Jag vill vara den jag är, både med mina styrkor och svagheter.
      Tack för att du varit en stödjande bloggvän länge ❤

  4. Det var modigt gjort och det finns ingen människa som kan vara stark hela tiden. Vi har alla våra starka och svaga sidor. Första året är nog svårast när man blir sin egen chef. Lycka till med andra året. Du klarar det. Kram!

    1. Tack min vän!
      Styrka är väl egentligen det att man klarar av att visa sin svaghet också.
      Viktigt att lyssna till sitt hjärta – hur tufft livet än känns stundvis.
      Kram ❤

  5. Du tog ett stort och modigt steg och det kommer att gå bra, du är så målmedveten och ambitiös. Jättefina bilder på växterna, tulpanen är så vacker med sina ovanliga färger!
    Kram

    1. Tack! Jag blir glad av dina ord. Ändå känner jag mig inte alltid målmedveten och ambitiös. Jag kanske ger en sådan bild av mig själv 🙂
      Jag har också fått höra att jag är tuff och orädd, och säkert är jag det ibland, men jag är också liten och rädd.
      Å andra sidan, att erkänna sina svagheter och blotta sitt innersta kräver förstås ett mått av mod.
      Kramar ❤

Tacksam för kommentarer - ha en bra dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s