Strunta i gnäll – eller prata om det?

När sommaren är som vackrast.

I huvudsak strävar jag till att hålla den här bloggen positiv. Lyfta fram saker som gör mig glad, publicera bilder från Lovisa, peka på det fina och det sköna.

Men livet är ju inte bara en dans på rosor, där finns den där törnen som vi alla känner till. Och jag har skrivit det förr – att min blogg blir opersonlig om jag bara visar fina fönster, vackra väggar och hur-galet-som-helst-bilder. Söndagsskyltar och Glad måndag i all ära, men lite mera djup vill jag bjuda på ibland.

Därför skrev jag i går på Facebook så här efter att ha sett ett bra tv-program: ”Samtal om livet är SÅ bra. Lars Lerin också. Så många kloka saker sa han. Strunta i vad andra tycker. Något som känns extra aktuellt för mig i dag 🙄Och det har inte med Pin-up att göra, för där har jag fått massor av fina tillrop. Men tidigare i dag fick jag ta del av en hel del negativt gnäll. Lovisa-syndromet? Avundsjuka och missunnsamhet 😥

Kommentarerna lät inte vänta på sig, och jag tackar för alla! Jag förstår också dem som är välmenande och säger att jag ska strunta i sura kommentarer, för att de som måste kritisera kanske mår dåligt själva. Jag ska inte låta mig sugas med i det negativa. Kloka ord som jag för det mesta följer.

Men det finns ett MEN.

Ibland anser jag mig ha rätt att berätta hur jag känner mig. Sopar jag bara allt under mattan, vänder jag allting ryggen – då växer det svåra, det som gör ont och som gör mig ledsen, så att det slutligen blir en stor klump som gör mig sjuk.

Allt för många av oss biter ihop, visar en fasad utåt, som om vi var gjorda av teflon, som om inget och ingen lyckas såra oss för att vi är så tuffa och coola.

Skitsnack, säger jag. Vi har alla känslor, och inga känslor är någonsin fel.
Låt dem komma ut, prata om dem och våga visa din sårbarhet.
Det om något är styrka.

22 reaktioner på ”Strunta i gnäll – eller prata om det?

    1. Det är säkert sant det också 🙂
      Men vi är alla olika, en del (bland dem jag) är högkänsliga och kan avläsa sånt som inte sägs högt.
      Det lär vara en fin förmåga, men ibland önskade jag att jag var utan den 🙂

  1. I min barndom och ungdom visade jag upp just den där fasaden av att allt var som det skulle, vilket det av olika skäl inte var, men så hade jag lärt mig att man skulle leva. Det fick till följd att jag (och mina systrar) blev socialt handikappade och inte slåppte någon in på livet. Nu tillåter jag mig att vara ärlig och sårbar och gnäller precis så mycket jag vill och det känns mycket bättre.
    Kram, Ingrid

    1. Så fint att du nu tillåter dig känna och får ut saker och ting ❤
      Det var säkert vanligare förr att man bet ihop, inte visade så mycket känslor, höll fasaden osv.
      Och så är vi alla olika, en del klarar av att rycka på axlarna och gå vidare, de berörs inte av nåt (eller så verkar det bara så, dvs att de ändå låtsas).
      KRAM!

  2. Vi är som tur är alla olika! Självklart ska man gnälla ibland och prata om känslor med mera. Men sedan kan man ju välja om man vill göra det på en öppen FB-sida och/eller på en blogg. Det är upp till var och en. Å om man gör det ”offentligt” får man räkna med en och annan ”olämplig” kommentar såklart.

    Lars Lerin har jag träffat irl. Han är en fantastisk människa!

    1. Åh, så fint att träffat Lars Lerin! Ja, han verkade underbar på många sätt!
      Det där med FB är ju bara så att vissa människor har inga filter, de tänker inte hur de uttrycker sig – eller skiter i det. Mycket som skrivs där är bara onödigt, annat säkert med flit riktat som en pungspark mot nån.
      Jag känner att jag då och då både vill, och har rätt till, att skriva om mina känslor här på min blogg. Jag vill inte låtsas att allt är ok och glättigt hela tiden.

  3. Tror det är många på de sociala medier som låtsas att allt är ok och glättigt hela tiden. De känns, ärligt talat, oäkta.
    Ibland måste man bara prata om det för att lätta trycket. Kram!

    1. Precis – man visar en fasad – och inte vet jag om FB är rätta stället att sjunga ut om alla världens bekymmer heller, men ibland har jag tänkt att man borde visa sitt ”värsta jag” där, hur man ser ut osminkad, vilka valkar man har osv. 😀

  4. Jag tror som du att dom som ger sig på en är missunsamma och avundsjuka. Jag har mått dåligt av sånt förut men försöker sluta bry mig för det blir bara jobbigt och jag tror dom mår dåligt själva och ger sig på andra. När man får elaka kommentarer utan att ha gjort nåt så säger det mer om dom än om oss

    Jag är också högkänslig personlighet och känner av stämningar direkt och har sällan haft fel. Det är rätt jobbigt för oss och därför behöver man vila från bruset ibland. Jag har själv lätt för att visa känslor och har även lätt för att gråta och känna både glädje och sort mycket starkt. Jättebra skrivet av dig

    Ha det jättebra
    kram

    1. Ja, du har så rätt i allt du skriver.
      De som spyr galla och skriver elakt mår ju dåligt själva, men klart att vi påverkas, hur vi än förstår deras dilemma.
      Intressant att höra att även du är högkänslig. Det är jobbigt ibland, ja – men det är också en förmåga och en styrka, om man lär sig använda den rätt.
      För vi utgör ju endast 20 % av alla i världen 🙂
      Kramisar!

  5. Folk har för lite att göra när de har tid att fundera på vad andra har. Varför ska de vara missunnsamma? Gläds istället för att det går bra för andra. Ha en fortsatt fin kväll. 🙂

    1. Ja, tänk om alla resonerade som du och jag 🙂
      Men riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte.
      Eller jo, alla gläds kanske med nån eller vissa, men alla kan inte glädjas med alla.
      KRAM!

  6. Jag har alltid undrat varför jag känner mig udda och när jag läste om högkänslig personlighet så kände jag igen mig i nästan allt. Skönt att få ett svar så man lär sig leva med detta och som du säger så bra använder den rätt. Tänk att vi är så många som är högkänsliga.

    Ha en skön kväll och tack för din fina kommentar i min blogg

    kram från
    Malin

    1. Samma här. Har känt mig udda sedan jag var barn, och gör det alltjämt… men nu har jag fått min ”diagnos”.
      Boken ”Drunkna inte i dina känslor” gav mig mycket.
      Kram Malin!

Tacksam för kommentarer - ha en bra dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s