Har du skaffat ny karl redan?

Mannerheimstaty från Café Helmi i Borgå. Får funka som symbolbild.

Den frågan fick jag av en dam som ringde upp mig i går. Hennes ärende var ett helt annat, men i samband med att hon frågade hur jag mådde kom också frågan ”har du skaffat ny karl redan?”.

Nu tog jag faktiskt inte alls illa upp, men frågan väckte en del tankar inombords. Hur skaffar man en ny karl? Ordet ”skaffa” låter lite märkligt. Men många talar ju också om att skaffa barn. Som om det vore hur lätt som helst att göra det.

Man FÅR väl barn om så är meningen? Men en karl, honom får man ju inte bara så där. Och jag vill varken få eller skaffa vilken karl som helst.

Jag har det bra som jag har det. Vilket jag också svarade åt damen. ”Jag vet inte ens om jag vill ha nån ny karl”.

Visst hade jag kunnat förklara varför jag resonerar som jag gör, men jag vet inte om hon hade orkat lyssna. Vänskap, som kanske utmynnar i kärlek, skulle kännas bäst. Jag är inte längre aktivt med på någon dejtingsajt. De funkade bra då jag behövde få mod att träffa nya människor efter skilsmässan, men i dag ger de där sajterna mig inte längre något jag vill ha.

Så nej, jag har inte skaffat nån ny karl.
Men om någon trevlig sådan dyker upp, någon som är på samma våglängd som jag, kanske han kan bli en bra och ny vän.

10 reaktioner på ”Har du skaffat ny karl redan?

  1. Ny karl redan? Det var väl inte igår som du blev skild. Ja, uttryck. Blev skild, eller skilde ni er? Tänk vad ord kan göra skillnad 😀
    Ett ofta använt uttryck är just ”hon/han har redan skaffat en ny”.
    Jag tycker du resonerar helt rätt och så gör jag också för min del. Inte är det så häpet, det blir som det blir utan att jaga. Solig kram!

    1. Ja, precis. Det blir som det blir. Man tar dagen som den kommer.
      Ingen jakt på gång 🙂
      Det är drygt fyra år sedan ex-maken valde att gå en annan väg, sörjer inte det längre.
      Men att bara skaffa nån ny? Ordet skaffa klingar märkligt 🙂

  2. Det är en fråga man ofta får när man är ensam. Direkt efter skilsmässan blev jag lite irriterad men nu bryr jag mej inte. Har min lille sambo Minton och det räcker.
    Kramar

    1. Ordet ”skaffa” är ju bara så knasigt, men det används ofta 🙂
      Jag klarar mig ensam, bor helst ensam – men det kunde kännas fint om det fanns någon som tyckte om mig sådan som jag är.
      Som jag kunde gå ut och äta med, dricka gott vin med, filosofera med till långt in på natten.
      Utan att det finns en direkt förväntan att vi ska ha sex. Det kommer sedan med tiden om det kommer och känns naturligt.
      Kram till dig o Minton!

    1. Ja, jag har varit skild fyra år.
      Men jag vill inte ”skaffa” en man.
      Jag vill hitta honom på ett helt normalt sätt. Han ska gilla mig sådan som jag är, och jag gillar honom sådan som han är.
      Inga förändringskrav och -procedurer 😀

  3. Instämmer i det du skriver. Däremot tror jag nog att det är möjligt att ”skaffa en karl” om man nu skulle vilja det. Därför tror jag dejtingsajterna kan fungera för dem som är övertygade om att de (till varje pris) vill ha någon. Min upplevelse är iaf att många av medlemmarna där är smått desperata, ogillar ensamlivet och ser det som något onaturligt. Klart de är rätt snabba med att ”skaffa” någon då. För många kanske inte de förhållandena håller och så fortsätter de. Jag som inte tror att tvåsamhet nödvändigtvis är det naturliga eller eftersträvansvärt har ju en annan åsikt. Framförallt tror jag att vi människor mår bra av att lära oss trivas i vårt eget sällskap, möta ensamheten och känna vår egen styrka. Förutsatt att vi lever i ett sammanhang med andra människor.

    1. Ja, det stämmer det du skriver. Vid närmare eftertanke är det ju så. Att vill man ”skaffa en karl” går det nog.
      Men man kanske inte känner sig särskilt tillfreds med honom, och knappast han med mig heller, i ett sådant fall…
      Och jag ogillar inte ensamlivet – jag vill bo ensam, få göra vad jag vill. Men tänk att hitta en god vän, en själsfrände, att hålla handen med.
      Att gå ut och äta tillsammans, dela på en flaska vin.
      Viktigt är nog också som du skriver, att man måste trivas med sig själv.

  4. På dumma frågor brukar jag svara att jag är vuxen och gör som jag vill. En del är så präglade av gamla fördomar att jag blir mörkrädd.

    1. Ja, lite fundersam och / eller mörkrädd blir man minsann.
      Nu kände jag den här damen och vet att hon inte menade nåt illa, det är ett östnyländskt uttryck som sitter djupt rotat.
      Men tankar väckte orden 🙂

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.