Jag trivs bäst i öppna landskap

… nära havet vill jag bo.
Några månader om året, så att själen kan få ro.

Jag bränner inte, såsom Ulf Lundell sjunger, mitt brännvin själv, och kryddar ej med johannesört. Men jag gillar att vindarna får fart, och lärkorna slår högt i skyn och sjunger underbart.

Hela livet har jag bott nära havet. I Lovisa, i Helsingfors och i Stockholm. Hemmaviken i Lovisa är den bästa platsen på jorden.

*sjunger* Här tvättar jag min matta själv, och svalkar mig med vin så vitt,
här kastar jag min vinterpäls, och vattnet är så himmelskt varmt…

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.

Typiskt finländskt?

Är det ett typiskt finländskt fenomen att skura mattor?
Det vill säga att tvätta dem för hand?
Vi har ju nuförtiden, av miljöskäl, platser för mattvätt på land.
Många tvättar nog sina mattor vid stugorna, på bryggor och de flesta använder troligen miljövänligt tvättmedel.

I dag ska jag tvätta mattor 🙂
Hur gör ni, mina bloggvänner i Sverige?

 

Oense med Ernst?

Favoritprogrammet, Sommar med Ernst 🙂

Missar ogärna ett avsnitt av ”Sommar med Ernst” eller nåt annat av programmen med honom.

Men i dag var jag LITE oense med honom.
Han uttalade växten klematis så här: KLEE-matis.
Jag säger kleMAAtis.

Sedan talade han om kåbåjjfilmer och menade troligen cowboyfilmer som jag uttlar KAUVBÅJfilmer 😀

Men. Man kan inte få allt här i livet, inte ens med Ernst.

Och i hans program är det som i finlandssvenska Strömsö. Han tillreder mat och andra smakar. ”WAU så gott, så underbart”, säger alla. ”Fantastiskt”!

Ja men inte kan de ju på TV säga ”fy fan så äckligt, uääk – och huj”!

Vacker vägg, del 106

Det är fortsatt tryckande varmt. Jag orkar inte så mycket nu och säger till mig själv att jag inte måste orka. Jag är säker på att en gör klokast i att ta det så lugnt som möjligt i värmen.

Jag hoppas att min fläkt inte ger upp. Den är allt jag har. Trettio grader varmt inne, men med fläkten klarar jag mig tillsvidare.

Det här ser kanske ut som TVÅ bilder. Men det är en taxistationens vägg i Borgå. Tog bilden då jag köpte nya objektivet för snart en vecka sedan.

Tänker på vännen Svante

Svante som jag känt under några år, en bloggare från Kårböle som ligger nära Ljusdal i Sverige, har blivit lite av en kändis. Bakgrunden till det är ju inte så kul eftersom det är skogsbränderna som lyft fram honom och många andra svenskar i media.

Min förra kollega Jan-Erik Andelin har skrivit ett nyhetsreportage i Hufvudstadsbladet. Digitalt kan det läsas här. Kan hända att inloggning behövs, själv har jag prenumeration på tidningen.

Huvudstadsbladet 25 juli 2018.

Inget är ju trevligt med den här omfattningen av skogsbränder… Men att världen är liten kunde konstateras ändå. Då ”Erkki” intervjuade Svante började de prata om Finland överlag, om Lovisa och om att blogga. Svante bloggar, jag bloggar, vi känner varandra fastän vi aldrig träffats. Vilket resulterade i att jag en sen kväll fick ett meddelande av ”Erkki” som ville hälsa från Svante till mig. Att allt är väl med honom, att han fick vissa saker  med sig hemifrån, bland annat sina naturfoton.

Men Svante är Svante och hans replik ”Brinner mitt hus, så brinner det” säger allt om min fina bloggvän.
Om du någon gång kommer åt en dator och läser det här – så tack för hälsningen Svante!

Bilder från Skeppsbron i Lovisa

Behövde lite svalka efter flera timmar vid datorn.
Nere vid havet brukar det alltid blåsa och miljön gjorde mig inte besviken i dag heller.

Gästbåtsbryggan.

Kul att kunna stå och fotografera på avstånd. Ibland vet jag liksom inte själv vad allt jag får med på bilden. När jag kollar den i datorn kan där finnas människor jag känner, men som jag inte såg då bilden togs.

Bryggan för allmogebåtar.
Karamaloo, den härliga lilla butiken med hantverk från Afrika.
Flaggar signalerar att det finns gäster från Sverige i hamnen.