Minnen från LHH-dagarna

Tvättlina på Drottninggatan.

Bjuder här på några minnen från Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Med fokus på de fina tvättlinor i regnbågens färger som hängdes upp på olika håll för att visa sympati för sexuella minoriteter.

Då jag inte lever i något förhållande med en man finns det antagligen de som misstänker att jag tillhör en sexuell minoritet… men så är inte fallet. Jag bara står på minoritetens sida.

Jag tycker också att det var ett piggt inslag med färgglada kläder på stan.

Fina plagg på Pernågatan…
… och snygga underkläder i pigga färger på Trädgårdsgatan.

Om kvällarna har jag de senaste veckorna varit otroligt trött. Jobbet kräver sitt, oron kring mamma sitt. Det är hon som borde få alla krafter som kan uppbådas i världen.
En dag i taget. Tack och lov har jag kunnat sova om nätterna.

Och den här dagen hämtade med sig en liten glad överraskning också – skatteåterbäring! Tycks ha gjort något rätt, såsom jag kämpat med mitt företag ❤

16 reaktioner på ”Minnen från LHH-dagarna

  1. Skatteåterbäring är inte fy skam. Jag fick ett annorlunda besked igår. 2889.- back. Jag är ju ålderspensionär med låg pension, så mig måste man åderlåta.
    Svante

  2. Grattis till skatteåterbäringen ! Jag fick också, en liten – men vilken lättnad att den lilla summan var åt det hållet.

  3. Det är så man får ta det, en dag i taget. Vilken välsignelse att du sover bra. Fina färggranna bilder på regnbågstvätt på tork.

  4. Älskar dessa tvättlinor:-) Men jag förstår inte varför du tror att det ”antagligen finns de som misstänker att du tillhör en sexuell minoritet”. Vilken löjlig slutsats! Eller så har du blivit paranoid i ditt ”lilla” Lovisa.

    1. Jag skulle nog inte ha skrivit så här om jag faktiskt inte hört från ett par håll att man tror att jag är lesbisk.
      Dels för att jag umgås med väninnor som är lesbiska, dels för att jag publicerar material både i tidningen och på min blogg som stöder sexuella minoriteter.
      Det ÄR annorlunda att bo i en liten stad, där det finns konservativa människor.
      De finns också i Stockholm, men är inte lika synliga där. Det är också lättare att kunna vara helt anonym i en stor stad.
      Men påhittade är mina funderingar inte. Jag försöker förstås strunta i pratet och gissningarna, men då och då tar jag upp det på bloggen så att de som tror jag är lesbisk ska veta att jag inte är det 🙂

  5. Fina färger i din blogg! Det är diakonins månad nu och man pratar och ber mycket i kyrkorna för minoriteter och för de utsatta och att vi ska värna mer om varandra.
    Självklart beror det mycket på var man själv bor, hur man syns. I lilla Dals Ed, där visste alla när jag gick runt sjön och med vem. I Lidköping mer anonymt men i storstäder är man bara en myra i stacken.
    Fredagskram och var rädd om dig ❤

    1. Tack Gerd ❤
      Visst är det så, inte alltid lätt att vara sig själv i en liten stad.
      Men jag gör mitt bästa, och viker inte en tum då det gäller att stå upp för utsatta människor.
      Fredagskram!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.