Vackert inramat

Fint höstväder. Klarblå himmel, sol men inte varmare än +10 grader.
Snart pustar och stånkar jag väl åter, letar efter skugga. I Andalusien, dit jag åker om en dryg vecka, lär de ha temperaturer på +30…

Kyrkan sedd ur ett lite annorlunda perspektiv.

I dag har det varit full rulle med texter som ska in i veckans Nya Östis. Likaså samtal kring stundande läsarresa, och tro det eller ej – men lucia är också aktuell då vi letar efter kandidater.

Jag kom ut på en liten happihyppely (happi är finska och betyder syre, hyppely ungefär att man skuttar runt), då jag besökte Kompanjonskapshuset Hörnan. Hörselbilen var på besök där så det blev en artikel kring nedsatt hörsel.

När jag kom in var det sådant sorl i huset att det första jag sa till en bekant var ”VA?” … så kanske jag borde ha låtit min hörsel undersökas också 🙂

Den här vackert inramade skylten hade platsat bland vackra väggar och söndagsskyltar också, men den fick gå ut redan i dag.

En jätte-aralia

Jag undrar om jag får den här aralian att trivas hos mig.
Den trivs utomordentligt hos mamma, och hade där vuxit sig så stor att vi var tvungna att kapa den. Jag gör i alla fall ett försök att få den att rota sig, och sedan återstår det att se om den kan bli lika enorm hos mig som den är hos henne 🙂

Bladen är cirka femton centimeter långa. Diametern är över en halv meter.

Skyltsöndag, den 23 september 2018

Den här skylten finns på det så kallade brännvinstornet i stadsdelen Garnison. Huset har varit med i evenemanget Lovisa Historiska Hus för att här fanns en konstnärsateljé, vilket skylten visar.

Jag tycker att färgerna på skylten, och alla nyanser i vildvinet som täcker stora delar av väggarna, är så vackra.

I dag ska jag inte göra många knop. Jag ska städa lite här hemma, läsa bloggar, följa Tors innebandymatch via Tulospalvelu, skriva ett par texter för Nya Östis och bidra med en gratis text till ett välgörenhetsprojekt.

Ute skiner solen, himlen är just nu klarblå och temperaturen verkar ligga kring +11.

Farväl till en vän, och hösten kom

Med den här buketten sade min syster och jag farväl till en vän i dag.

Kapellet var fyllt av människor som ville ta farväl av vår kära vän Lotta i dag. Det blev en fin jordfästning, med många vackra blomster, tröstens ord och körsång.

Det har regnat en hel del och också blåst, men varit förhållandevis varmt, kring +14 grader. När solen tittade fram var det säkert ännu varmare.

I kväll vill jag bara vara hemma och ta de lugnt. Läsa ikapp mig på vännernas bloggar som jag av olika anledningar inte nästan alls hunnit titta in på de senaste veckorna.

Hösten är också en fin årstid, med alla fina färger. På vissa ställen är det ännu väldigt grönt, men granna inslag syns 🙂

Löv på mammas gräsmatta.

Klokord, vänner, stämning, förväntan och livets gång

Varje kväll nu. Stämning på balkongen.

Livet är oberäkneligt. Valet står mellan att finna sig i det som kommer i ens väg och ta sig igenom det. Eller att streta emot och vägra se verkligheten som den är.
Tacksamhet är en livsinställning. Ett lågmält bejakande av livet även då det känns tomt om meningslöst. (Patricia Tudor-Sandahl, boken Längtan visar vägen).

Vårrullar och annat gått i veganväg.

Så värdefullt det kändes att fånga stunden med en väninna som haft liknande saker att tampas med. Att få prata om det som känns tufft, att inse att man inte är ensam och att även kunna skratta befriande åt sådant som man först såg som eländets elände.

En annan lykta på balkongen.

Hösten är stämningsfull med mörkret som kryper på. I kväll var det ännu exceptionellt varmt, +19 vid 20-tiden då jag promenerade hem från restaurangen.

Jag tänkte att det är väl på ett ungefär såsom det kommer att kännas om aftnarna efter ett par veckor då vi är nere i Andalusien. Prognoserna visar +27 – +30 där i början av oktober. I varmaste laget 😀
Men visst längtar jag dit, nu då allt här hemma kring mamma verkar ordna sig.

I morgon är vi många som säger farväl till en god vän.
Begravningar hör också till livet.