Lovisabyggnader, Hambergska hemmet

Den här fina byggnaden har under många år varit ett trivsamt boende för äldre personer. Jag känner några som tyckte väldigt mycket om att bo här. de personerna finns dock inte mer i dag.

Lite synd att allt ska vara så tipptopp nuförtiden… minsta lilla sak som kan påpekas som ”skavank” leder till saneringsbehov och det blir för dyrt…
Nu står byggnaden tom… riktigt sorgligt… för såvitt jag vet fanns här inga mögelproblem.

Byggnaden får mig att tänka på mamma och framtida behov för alla som åldras.
Dessutom har jag nu till höger och vänster ute på stan berättat hur det är med mamma, så jag tycker att jag kan berätta även här. Jag vill att de som är intresserade av hur hon mår ska veta vad som hände på riktigt. Ingen ska behöva nöja sig med lösa rykten, för sådana finns det alltid gott om.

Mamma lever. Om någon hört något annat så dementeras det ryktet.
Hon åkte in på sjukhus på grund av högt blodtryck och ”lätt förvirrat tillstånd” den 12 augusti. Magnetröntgen visade att hon hade en godartad växt i huvudet. Hon hade ingen hjärnblödning, vilket misstänktes till en början, men växten hade börjat blöda.

Mamma opererades av en av Finlands främsta neurokirurger den 23 augusti. Efter det var hon några dagar på infektionsavdelningen i Borgå, men i det stora hela har hon återhämtat sig rasande fort.

Alldeles i dagarna ska hon få komma hem, och min syster och jag har fixat allt som behövs kring det.
Jag är trött men också mycket tacksam, och i morgon skriver jag i Nya Östis en kolumn om mina tankar kring vården.

Trött är jag också på att bita ihop, bara orka och hålla tyst.
Tusentals människor kämpar med samma ”problem”, det vill säga att orka med jobb, privatliv och att ta hand om släkt och vänner som blir äldre.

Varför vara tyst om det?

20 reaktioner på ”Lovisabyggnader, Hambergska hemmet

  1. Tack och lov att tumören var godartad! Ännu gladare är jag över att din mamma opererades så fort efter att hon röntgades. Eloge där! Tyvärr är äldre människor inte högt prioriterade i Sverige, så jag är otroligt glad över att du är så nöjd med den vård hon har fått.
    Det är klart att jag också undrade vad din mamma drabbats av. Misstänkte hjärntumör, men som sagt trodde det var cancer. Så skönt att jag hade fel där.

    1. Tack snälla BP för allt ditt stöd här ❤
      Ja, visst är det hemskt om åldern ska avgöra om man får operation eller inte.
      Och att vi fick den "gratis" – vården är fantastisk i Finland.
      Men mycket kunde också vara bättre, då man tänker på långvård och sånt … ett annat kapitel.

  2. Så glad jag blir när det inte var en farlig tumör. Klarar hon sej själv eller får hon hjälp av kommunen när hon kommer hem. Vi har lite varierande vård för äldre, beror ofta på vårdcentralens läkare.
    Kramar
    💞

    1. Vi börjar med hemvård + att vi besöker dagligen. Efter några veckor utvärderas allt, vi ser om det hon har räcker till, om nåt kan tas bort eller behöver justeras. Läkarnas utlåtande har nog även här en avgörande roll. Men jag känner tillit – i alla fall just nu.
      Kram!

  3. Fint att du finns till för din mamma hon behöver dig nu då hon är sjuk och har hög ålder.Det är inte så klart att alla ställer upp för sina föräldrar ,vilket jag inte kan förstå vi hinner nog göra allt detdär andra då de inte mera finns hos oss.Så kämpa på och lämna det som är inte viktigt så att du orkar sköta din mor, jag håller tummarna att hon får vara hos dig länge ännu

    1. Tack Marlene! Jag gör det här tillsammans med min syster – vi har varje dag besökt mamma sedan den 12 augusti, undantaget då hon låg på intensiven i Tölö.
      Det har känts, och det känns bra, man orkar mer än man tror. En dag finns hon, eller vi, inte mer, såsom du säger.
      Lite egen tid behöver man ändå också, och den får man ta sig då och då.

  4. Vad skönt det var att läsa om detta för det är dig jag tänkte på i första hand.. Att prata om saker är ju en slags ventil som man verkligen behöver.. Sen kan man ju välja själv hur och var man berättar om saker och ting.. Jag tror också på att det är så man kommer över sorgliga och besvärliga saker att få lätta på trycket..

    Är också glad att din mamma mår bättre och att det inte var något farligt.. Byggnaden är jättefin den borde verkligen användas till något..

    Kram till dig, din syster och din mamma // Nicki

  5. Så skönt att din mamma fick så snabb hjälp när hon som bäst behövde den. Tacksam också över att hon verkar må mycket bättre efteråt, även om op givetvis tar på krafterna.
    Jag tror det är väldigt viktigt att man pratar om både bra och dåligt, och framförallt att man vågar prata om det här med anhörig vård och att det inte är en dans på rosor. Jag handlar och tvättar mm åt min mamma och jag hjälper henne så gärna. Hon har ställt upp för mig i alla år innan – men ibland blir det för mycket och man känner att orken bara inte finns. Då måste man få pysa av sig. För när ens egen hälsa inte är bra så är marginalerna små, ibland obefintliga, på vad man orkar med utöver sitt eget arbete o liv. Tyvärr är sånt lite tabu att prata om, då framstår man som ego och otacksam som inte hjälper sin gamla mamma…
    Nej, jag håller med dig – man måste få lite egen tid och ladda batterierna emellanåt för annars orkar man inte. Och om vi kör slut på oss så totalt att vi inte klarar av oss själva ens, hur mycket hjälp och stöd är vi till våra mammor (eller pappor givetvis om man fortfarande har sin i livet) är vi då? För att inte tala om vilket dåligt samvete de skulle få om vi knäckte oss totalt för att hinna/orka allt…

    1. Precis så är det – om vi kör slut på oss, vem ska mamma kunna ty sig till då?
      Hemvården kommer och går med stram tidtabell, men den ger oss andrum, att vi hinner med eget jobb, ev. lite fritid också.
      Jag tycker det är väldigt viktigt att man talar öppet om det här – många berörs i dag då människan generellt sett lever allt längre.

  6. Tungt är det jag vet vi skötte vår mamma till det sista med syrrona just därför förstår jag dig att orket vill inte alltid hinna till, då man även har ett jobb att sköta just därför är det skönt att man är fler som kan avlasta .Sköt om dig

  7. Nej, du ska verkligen inte hålla tyst. Skriv så pennan glöder! Det är ett evigt tema här också men ändå händer det ingenting.
    Låter så bra att din mamma har återhämtat sig så pass bra. Hoppas det ordnar sig med all hjälp hon eventuellt behöver hemma.

    1. Tiden utvisar vad mamma behöver hjälp med och vad hon klarar själv.
      Att kämpa lite, försöka göra saker själv, torde stimulera – men då man är 84 år är krafterna inte desamma som hos yngre.
      Ja, jag märkte att jag började må dåligt av att bita ihop och hålla tyst, så nu lärde jag mig säkert något igen.
      Ärlighet och öppenhet är viktigt.

  8. Jag visste ju inte vad er mamma fattades, men när du nämnde Tölö, då tänkte jag på hjärnan. Jag som har genomgått samma sak, vet att för henne är det ännu tuffare på alla sätt, för hon är så mycket äldre, jag var bara 59 då. Förstår att det är jobbigt både för henne och er, men är så glad för att allt gått bra. Nu önskar jag både henne och er kämpakrafter, för det behöver ni alla, men kom ihåg ni flickor måste också tänka på er själva emellanåt. Hälsa henne och kramar till er ❤ ❤ ❤

    1. Hjärtevarmt tack för dina hälsningar ❤
      Visst är det tufft men efter fem veckor av sjukhusbesök och andra förberedelser kanske det börjar lätta lite nu.
      Hemvården får avlasta oss en aning, jag vet att vi måste tänka på oss själva och att det inte ens är själviskt 🙂
      Glad för att mamma nu får komma hem, hon har nog längtat tillbaka.

  9. Jag har varit i samma situation som du, yrkesarbete med skiftgång, hemarbete med hus, trädgård, och ungar, och tillsyn av anhörig ett par timmar varje dag. Det blir väldigt slitigt, så jag förstår dig till fullo. Men man har ju ett duktighetskomplex att dras med som hänger ihop med könet. Man SKA klara allting utan att gnälla. Jag är glad att du tar upp detta i din blogg.

    1. Känns fint att du uppskattar att jag skriver om det här.
      Många tycker ju att man bara ska bita ihop, för att det här är vad ALLA gör utan att klaga.
      Och inte tänker jag klaga så mycket heller, mest konstatera och dela med mig av det som känns tungt.
      Tar inte upp alla detaljer här, men nog kommer tårarna ibland.

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.