Kanske slut snubblat och fumlat nu?

Av en olyckshändelse, som jag själv inte var skyldig till, gick min Knubbig-lampa sönder för några veckor sedan. Jag gillade den mycket men den fanns inte längre kvar i Ikeas sortiment.

I dag köpte jag en ny lampa och den är inte av glas.
Egentligen behöver jag bara lite mysbelysning och en lampa som lyser upp så pass att jag i nattens mörker hittar från sovrummet till toaletten utan att famla mig fram och i värsta fall snubbla 😀

Det dröjde ett tag innan lampan var befriad från kartongen, och sladden från plasthölje och andra diverse små tejp och plastomringade metalltrådar… Sedan skulle gumman ännu krypa på golvet för att få allting snyggt kopplat.

Adrian hade sina åsikter om både papp och plast och så tyckte han det var kul att se mig krypa…
Som ni ser har huvudpersonen från mina böcker åter börjat ta plats i min hjärna. Anteckningsblocken har också börjat fyllas av allt som han och andra i hans omgivning tycker, tänker, gör och säger.

Alltså. Författarens schizofrena liv i ett nötskal 😀

En vacker vägg i Sevilla

Det fanns massor av så här vackra bilder längs väggarna ute på den stora katedralens gård i Sevilla. Bakom varje bild finns en historia kring något som hänt i Spanien.

Jag ska försöka varva ner lite över helgen, bland annat med massage och med en utflykt till Tammerfors.
Jobb tycks finnas för tolv timmar i dygnet varje dag, men jag måste prioritera.

Jag har aldrig någonsin fått någon medalj eller annat pris fastän jag jobbat med journalistik och trummat hårt för Lovisa i många, många år. Men jag tycker om det jag gör och det är huvudsaken. Vad gör jag med en pokal eller med ett diplom som samlar damm?

Ett privilegium är det också att faktiskt kunna sätta punkt då man vill. Bara säga att nu hinner jag inte eller nu orkar jag inte.

Jag ska bli en ännu snällare chef, då det gäller vad jag ber mig själv klara av 😀

Rikt kulturutbud i Lovisa

I dag var jag på pressinfo då Taideverstas, en konstverkstad, presenterade sina utrymmen.

Lovisa har faktiskt ett väldigt rikt kulturutbud, massor av utställningar också under hösten och vintern. Det finns Almska Gården, Galleri Theodor och kafeterior som öppnar för konstnärer.

Sommartid är utbudet ännu större då platser både i centrum och ute i byarna håller öppet och presenterar konst.

Två skulpturer i Konstverkstaden, men utbudet bjuder på mycket mer än det.

I och med att pressinfot var i dag dröjer det en vecka innan texten kommer i tidningen. Men jag har allt mer börjat fundera över varför allt måste ske genast. Verkstaden står ju kvar.

Jag lever ibland kvar i den tid då allt skulle ut på webben direkt.
Men jag jobbar på att komma loss från webbtänket, från den eviga stressen, från känslan av att man aldrig räcker till, aldrig är snabb nog.

Det var knappt så man hann tänka efter vad man skrev på den tiden.

Inom kort gör jag troligen en webbversion på den här nyheten.
Men jag stressar inte.

Lovisa nyktrar till?

En av de stora nyheterna och samtalsämnena i Lovisa är vårt Systembolags (Alkos) renovering. Vi har bara en Alkoaffär och den kommer att hålla stängt 19.11–29.11.

Det är ett halvt år för tidigt för att vara ett dåligt aprilskämt.

På sociala medier skriver man ”Krafter åt alla i dessa tider då bussturer dras in”. För den som inte har bil måste ta buss till grannstäderna Kotka eller Borgå som bägge ligger på fyra mils avstånd.

Jag undrar om inte många Lovisabor ändå utnyttjar grannstädernas Alkoaffärer nu, speciellt de som jobbar på de orterna. För i en liten stad skäms man säkert för att bunkra upp 😀

Någon annan hoppas att Alko ska ha erbjudanden och rea då affären åter öppnar nyrenoverad den 30.11. Eller ens gratis smakprov!

Med humor överlever den törstige finländaren även detta bakslag i Lovisa.
Måste börja bränna själv” och ”Nu blir staden nykter”.

Spanienminnen i höstrusket

Jag har en hel del bilder kvar från NÖ:s läsarresa i Andalusien. Piggar upp mig själv och förhoppningsvis även er med dem i höstmörkret.

Här är det plusgrader, jämngrå himmel och något man inte kan kalla regn ens, men vattnet finns där som ett dis i luften hela tiden.

Jag föredrar dock INTE minus tio grader och snöstorm. En gnutta sol skulle ändå inte skada 🙂 Men den kommer här via en del av bilderna!

Vårt hotell sett från stranden dit vi hade ett par hundra meter att gå.
Hotellets,ska man säga, bakgård. Utsikten från vår lilla terrass på marknivå.
Jag bodde som sagt på marknivå i ett av de fyra rum som syns här.
Utsikt från hotellrummet, över gården, mot Atlanten.
Sen eftermiddag. Solen börjar leta sig bakom hotellet. Men gick man till poolen och restaurangen kunde man njuta av solen tills den ”gick ner i havet”. Vilket man ser på bilden från vestibulen här under.

Le toro, den karaktäristiska tjuren.

Fartfylld måndag

Hann precis få upp ögonen och slå av ”stör ej” på telefonen då de första jobbsamtalet kom. Låg ännu i sängen och avverkade det 😀

Sedan kom samtalen på löpande band. Känns ju bra att man behövs!
Allt hade med jobbet på tidningen att göra. Det enda som stör mig är att jag inte fått funktionen ”Personen ni försökte nå talar ett annat samtal” att funka.

Har varit i teleaffären ett par gånger och personalen där har försökt hjälpa. Det finns olika koder man ska slå in Samsungen, som inte har någon annan inställning för just den här viktiga funktionen.

Således får den som ringer upp mig inget svar. Jag har förstått att telefonen hos den som försöker nå mig
a) antingen ringer och ringer (ingen upptagetsignal)
b) ibland svarar ”numret kan inte nås för tillfället”

Irriterande i-landsproblem.

En gammal söt Toyota.

Det grå vädret fortsätter, plusgrader och duggregn.
Jag har tänkt att jag ska ta bilder här och där som jag är på jobb. I dag kom jag i håg det, hurra! Ett bilföretag firar jubileum i stan, och det var en av många artiklar jag skrev i dag.