Nya utmaningar!

Att träffa vänner som man vet var man har, det är guld värt. Några få som stöttar i ur och skur. Som vet vad jag gått igenom de senaste tjugo, trettio åren. Vänner som inte låter sig luras av skitsnack och som inte nöjer sig med ytskrap.
Fick en trevlig stund på veganrestaurangen i dag, har nästan blivit tradition att äta där på fredagar.

Det här med nya utmaningar har mest med bloggen att göra, och lite med mitt liv överlag. Jag ska försöka börja göra saker som jag aldrig gjort förr, och till exempel att baka är inte min starkaste sida.

När det blir av och vad jag bakar vet jag inte. Men det ska ske.
Jag har en del lyckade bakverk bakom mig men mest misslyckade 😀
Så även om det jag gör, vare sig det är bakverk eller nåt annat nytt, misslyckas – så får ni veta det också!

Snart helg och öppna julhem

Det är sista dagen i november. Ett helt år har gått sedan jag blev utnämnd till redaktionschef på Nya Östis. Det har varit ett år som lärt mig mycket om människor. Jag har tvingats inse att jag inte kan älskas av alla hur jag än försöker vara saklig, vänlig och involverande. Det är viktigt att kunna lyssna på andra och viktigaste av allt är att tacka och ge positiv respons så ofta som möjligt.

Ibland måste vissa beslut tas, och alla kan inte vara ense om allt. Så det är inte alltid ett tacksamt jobb, speciellt inte då man är mellanchef.

Men jag försöker vara öppen och ärlig kring allt, även kring det som känns svårt. Sedan är det förstås ofta så att jag kan se saker och ting på ett sätt, medan andra ser dem på ett annat sätt.

I går blev jag gruvligt ledsen och sårad, människor kan säga väldigt elaka saker. Men då jag fått tala om det med de vänner jag ännu litar på kommer styrkan och tilltron på att jag gör helt rätta saker sakta tillbaka.

I morgon är de traditionella julhemmen i Lovisa åter öppna ❤

Pusslet klart, ett nytt väntar!

I går kväll hade jag bara 78 bitar kvar av pusslet med det franska motivet. Men ack så svårt det var då alla var gröna i olika nyanser. Det här pusslet var det svåraste jag jobbat med hittills. Men tro inte att jag tappade nerverna 😀

Jag bestämde mig för att bli klar med det, även om det skulle dröja till tidig morgontimme. Ungefär en timme efter midnatt var jag klar.

Nu har jag ett nytt pussel som väntar. Där finns också en del utmaningar, men jag tror inte att det är lika svårt som den här franska idylliska byn.

Frankrike även här. Ett omedvetet val.

I dag försöker jag ta det lugnt. Eftermiddagens redaktionsmöte ska förberedas och en artikel ska skrivas ut. Sedan ska jag äntligen ge mig tid att städa. Och ikväll har redaktionen och övriga medarbetare julfest 🙂

Nu önskar jag lite lugn och ro

Kära jultomte. Kan du ge mig en julklapp i förtid? Gärna vackert inslagen. En sådan som det tar tid att öppna, för jag vill inte klippa av bandet. Jag vill lösa upp knuten i lugn och ro, och jag river inte otåligt sönder papperet.

Klappen du ger mig innehåller ”lugn och ro”.

Nu vill jag att taken slutar rasa in i stadens byggnader och jag vill inte heller att gamla värdefastigheter brinner upp på många månader, helst inte på år eller allra helst ALDRIG mer.

I går skulle jag lägga mig före 23 för att för en gångs skull få tillräckligt med sömn. Men nej, det gamla huset i mina barndomskvarter började brinna 21.30 och eftersom mamma bor i närheten blev jag uppskärrad, och nyheten skulle följas upp… och jag somnade först 01.30…

I dag fick vi höra att branden troligen var anlagd, vilket sprider stor oro på stan. Men en misstänkt är haffad.

Vi ska vara försiktiga med levande ljus. Smidesföremål tillverkade på kurs i Kuggom.

I dag har jag också, dels på grund av branden men också på grund av andra orsaker, jobbat från morgon till kväll.

På Traditionscentrum Kuggom hölls öppet hus. Olika verksamhetsformer presenterades.

Traditionscentrum Kuggom.

I anslutning till centret bedrivs också traditionellt båtbygge i samarbete mellan Axxell och Borgå folkakademi.

Jobbet bjuder på många upplevelser.

 

Bråda dagar, men också trevliga människomöten

Har åter varit en bråd dag, telefonen brukar ringa i ett på förmiddagen.
Det betyder att jag blir avbruten i mycket, men jag fick det viktigaste gjort.

Och visst bjuder jobbet som journalist på en liten lokaltidning dagligen på massor av upplevelser. Till de trevligaste hör onekligen att få träffa så många olika människor. Som i dag, då det var hemma-hos-reportage hos Lovisanejdens Lucia Ida Salminen och hennes familj.

Mer om det kan ni läsa i Nya Östis den 29 november.

Bilden tog jag på väg hem från luciafamiljen. Det är krispigt kallt, knappt någon snö alls men lite frost och temperaturen ligger på lagom -1 grad till -6 grader som det är nu klockan 20.30.

Gamla Apoteksgården och en del av Alexandersgatans julbelysning.

Tack för all respons!

… både på Facebook och för inlägget jag skrev i går.
Jag vet att långt fler läser än kommenterar, men så har det alltid varit, folk här i trakterna är blyga för att säga vad de tycker.

Jag fortsätter vara den jag är och troligen får jag varje dag lite mer skinn på näsan, då olika sanningar går upp för mig. Jag blir chockad ibland, då jag inser att människor jag trodde stod vid min sida inte gör det.
Jag får en del blåmärken och sår i mitt inre.

Men varje dag lär jag mig nya saker och hittar en ny plats på ”spelplanen” där vi alla på ett eller annat sätt är brickor. En kallt beräknande person tänker jag aldrig bli. Jag tror på öppenhet i alla sammanhang, och på att sanningar kommer fram fastän det, som en väninna med kyrklig bakgrund en gång sa ”kan ta en evighet”.

Ett sommarminne från en väninnas trädgård.

I dag var vi i Tölö på efterkontroll med mamma. Fick träffa kirurgen som hade opererat henne. En sådan lycka att få se honom, skaka hand med honom, få ta del av fakta, se röntgenbilder. Han konstaterade att hon har återhämtat sig på ett otroligt sätt. Hon är 84 år och det är bara tre månader sedan ingreppet i gjordes i hennes huvud.
Tack livet ❤

 

Glad måndag! 26-11-2018

Några av ett stort utbud konstverk som finns i Taiderverstas – Konstverkstaden i Lovisa.

Måndagen har ett oförtjänt dåligt rykte, därför startade jag den här serien för snart tre år sedan. Vem som helst kan vara med, huvudsaken är att vi sprider glada budskap. Det kan vara glada färger, roliga prylar, konstverk, blommor, djur, upplevelser… you name it!