Snart helg och öppna julhem

Det är sista dagen i november. Ett helt år har gått sedan jag blev utnämnd till redaktionschef på Nya Östis. Det har varit ett år som lärt mig mycket om människor. Jag har tvingats inse att jag inte kan älskas av alla hur jag än försöker vara saklig, vänlig och involverande. Det är viktigt att kunna lyssna på andra och viktigaste av allt är att tacka och ge positiv respons så ofta som möjligt.

Ibland måste vissa beslut tas, och alla kan inte vara ense om allt. Så det är inte alltid ett tacksamt jobb, speciellt inte då man är mellanchef.

Men jag försöker vara öppen och ärlig kring allt, även kring det som känns svårt. Sedan är det förstås ofta så att jag kan se saker och ting på ett sätt, medan andra ser dem på ett annat sätt.

I går blev jag gruvligt ledsen och sårad, människor kan säga väldigt elaka saker. Men då jag fått tala om det med de vänner jag ännu litar på kommer styrkan och tilltron på att jag gör helt rätta saker sakta tillbaka.

I morgon är de traditionella julhemmen i Lovisa åter öppna ❤

10 reaktioner på ”Snart helg och öppna julhem

  1. Du gör saker rätt men det finns många som inte vill acceptera detta. Har märkt att om man är rak och ärlig får man ofta skit. Att prata om psykisk ohälsa är fortfarande tabu hos äldre. Får ofta svaret att man får bjuda till eller ta dej i kragen. Nu har jag gnällt lite.
    Ser fram emot traditionella julhem och ev tips. Jag älskar julpynt och gillar nya ideer.
    Hoppas julfesten var trevlig.
    Kramar

    1. Du gnäller inte – du har rätt.
      Då man är ärlig och öppen och önskar att andra ska vara det får man ofta skit, fastän det var saklighet man önskade sig.
      Psykisk ohälsa ÄR tabu, man ska ha mycket förståelse för sånt. Den som trycks ner blir ombedd att ta sig i kragen fastän det är problemhärdarna man borde prata om, öppet och på ett konstruktivt sätt.
      Kram!

  2. Att vara mellanchef kan vara väldigt otacksam. Du vill inte komma på kant med högsta chefen, samtidigt som du inte vill ”trampa neråt” på dina ”anställda”. Det är en balansgång helt enkelt. Du kan inte vara alla till lags. Där finns liksom ingen vinnare. Det enda som förvånar mig en aning är att du ofta verkar utsättas för ”elakheter”. Å du är i mina ögon någon som ytterst sällan bör råka ut för sånt.

    1. Tack! Jag tror att du känner mig rätt väl.
      Men nog är det ju så att då man är saklig och försöker jämka och vill alla väl, då är det lätt att utnyttjas.
      Människor vet att jag sällan blir arg, jag har lätt att förlåta.
      Men har lärt mig mycket kring det där under det senaste året, och det har inte bara med redaktionsjobbet att göra utan även inom andra projekt – man kan inte vara alla till lags och det finns ALLTID människor som tycker man gör fel, att man inte är bra nog, att man tror att man är nåt osv. Ofta handlar det om avundsjuka 😦

  3. Alla som arbetar i någon slags mellanposition (buffert-roll) har det kämpigt. Jag ställer höga krav på min (mellan) chef och han ställer krav på mig. De jag arbetar mot ställer sina krav på mig. De flesta tror jag ändå vill ha en bra jobbfeeling. Men det finns ju alltid motstridiga förväntningar och somliga kommer man liksom aldrig underfund med. Att vara förlåtande och kunna gå vidare är viktigt på jobbet. Även om man inte är förlåtande så är det sistnämnda viktigt. En långsint chef är nog det värsta som finns.

    1. Jo, jag har funderat mycket på det här med att förlåta, vara ödmjuk osv. Jag har gått en del chefskurser också.
      Den fråga jag tampas mest med är att om jag inte då och då får tack, nån som säger att allt jag gjort är BRA, känns det motigt.
      Också chefer behöver tack, men kanske det främst ska komma från högsta chefen?
      Motstridiga förväntningar finns, det har jag minsann lärt mig under året som gått :-)… och att man inte kommer underfund med alla.
      En annan fråga, hur mycket skit ska en mellanchef ta och under hur lång period är det normalt att ett motstånd finns?
      När är det högsta chefens sak att blanda sig i, att ge stöd åt mellanchefen, för det behöver ju mellanchefen också.

      1. Varje människa behöver positiv feedback, beröm eller uppmuntran. Jag tackar ofta min chef för det är såan gör…tackar och tackar…man behöver höra från alla man arbetar mot. Kan beslut vara individuella är det förmodligen det bästa. Det viktigaste är att lyssna och kanske inte förstå så mycket. Högsta chefen har lika stor skyldighet att hjälpa som jag ser det. I hela organisationen bör det finnas en välvilja att samarbeta…hur länge man pallar kan man ju fråga sig. Man bör verkligen larma och inte acceptera när det blir för tungt.

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.