Nu ryter jag till, säger ifrån

Tänk om vi alla kunde sprida glädje och ljus istället för misstänksamhet och lögner. Om vi kunde lyssna på varandra och stödja, sätta oss in i andra människors situation innan vi dömer.

Ett ljus som jag köpte på hantverkarmässan och som brinner så fint då det lämnar ett slags spetsskal efter sig.

Jag har börjat säga ifrån allt mer. Jag vill gärna vara snäll och omtänksam, men jag vill inte bli utnyttjad just därför.

Då jag åtar mig uppgifter jobbar jag hårt och tar ansvar. Jag behöver inte lysa som en stjärna och bäras upp av andra. Huvudsaken är att saker blir fixade.

Och jag försöker alltid komma ihåg att ge credit åt alla andra som är med i projekten – fastän det inte verkar vara ett särskilt vanligt östnyländskt fenomen att uppmuntra och tacka.

Otack är världens lön, heter det visst.

Men som sagt. Jag börjar allt mer säga ifrån. Rätt ska vara rätt.

Och något som jag är innerligt trött på är att många ännu tror att jag fortfarande sörjer skilsmässan. Hej hallå! Det är faktiskt över fem år sedan min ex-make träffade sin ”nya”, och jag har ett nytt bra liv.

Ibland får jag höra att vår tidning inte vågar skriva om vissa saker för att de hänger ihop med mitt förflutna. Att jag fortfarande är bitter och sätter käppar i olika hjul.

Det är nog helt andra personer som sätter käppar i mina hjul, ska jag säga. De som tydligen älskar att fortfarande gotta sig i det som de tror är en stor sorg som jag aldrig kommer över.

Nästa gång jag själv får höra nåt svammel i detta urgamla ärende tänker jag stiga upp och kräva skärpning av folk. Skaffa er egna liv och gräv inte i sånt som varit och farit i mitt.

Veckans ord – ÖGA

Det blir att ta till en nödlösning i veckans utmaning som Sanna arrangerar.
Alla dagar har varit arbetsfyllda, i går lyckades jag ha halva dagen ledig, men matchen jag var på var ju också jobb. Så ibland går det att förena nytta med nöje, men helt ledig är jag sällan nuförtiden.

Vilket gör att jag på söndag inser, shit! … jag har inte ännu lagt in ett bidrag hos Sanna. Så här kommer min Daniel Craig papp-gubbe-Bonds öga 😀

Om en klocka som slutade gå och en trumma som gav huvudvärk

Mycket ska man se och höra innan ögon och öron trillar av.
Mycket har man också sett och hört och upplevt under sina dryga tjugo år som innebandysupporter.

Vissa saker minns man för alltid, till exempel avancemang till ligan, långväga resor i goda vänners lag osv.

Andra saker minns man på grund av olika dråpliga situationer. Som i dag, då spelklockan slutade gå i Dickursby.

I vanliga fall gör funktionärerna så att de medger att klockan slutat gå, att det är ett mänskligt misstag och att den tid som klockan stod still tas i beaktande. Men icke sa nicke.  Så vi gjorde egentligen vårt segermål 4–9 på ”övertid”…

Elmo Lavonen har gjort viktiga 3-6 en sekund innan andra periodens slut.

Och sedan var det historien om en man i publiken som sa att vår supportertrumma gav honom huvudvärk… Han kanske ska vara glad för att vi inte hade vår brandsiren med oss. Och till Lovisa ska han inte komma, för där är det ännu mera ”oljud” 😀

Jag bet mig i tungan och sade INTE följande: ”Om du dricker några öl för mycket ikväll och har huvudvärk i morgon så är det säkert också vårt fel”.

Länge sedan jag hade en fläta

… och inte kan jag göra sådana själv. Så då frissan frågade om jag ville ha en, svarade jag ”varför inte” 🙂

Så här blev det. Ljusfärgningen lyckades också, det vill säga den mörkaste utväxten täcktes. Foto: Kira Sivén

Snart är det dags för innebandyresa med fansen, vi åker till Dickursby i huvudstadsregionen där Tor möter Tiikerit.

När jag kom hem från frissan och affären såg jag en dam som var ute med en mycket liten hund. När hunden fick syn på mig såg den förskräckt ut 😀 Naturligtvis är en dam i en svart kappa och en stor cykel skrämmande.
Hunden gjorde en lång lov och gav mig misstänkta blickar.
– Hunden är rädd för plastpåsar, sa matten och nickade mot min korg bak på cykeln där inköpen från affären fanns i en plastpåse som fladdrade lite i vinden.

Klok hund som skyr plast!

Skulle inte ha tänkt på Black Friday…

… om det inte hade tutats ut så mycket via sociala medier. Köp, konsumera, missa inte dessa erbjudanden!
Om jag vill köpa värdefull elektronik KANSKE jag skulle passa på en sådan här dag då man får mycket till specialpris.

Men överlag köper jag något bara då jag behöver det. Sådant som mat och dryck, något plagg då och då som ersätter gammalt och utslitet.

Vårt lilla köpcenter Galleria i Lovisa.

Hejar mera på Köp-inget-dagen ❤

Men gick jag in till bokhandeln i dag och köpte en kalender för 2019. För att jag behövde en sådan.

Med chefredaktören såg vi i dag över utgivningsdagarna för Nya Östis för 2019, tryckeriet ville ha information om dem. I vanliga fall kommer tidningen ut på torsdagar, men helger kan röra till det lite. Någon gång kommer vi ut på onsdag, nån annan gång på fredag.

Från chefredaktörens hem sneddade jag sedan över torget och avrundade kvällen med en veganpizza tillsammans med en vän.

Inte mycket kvar…

… men ganska svårt! Gillar ändå utmaningen. Har sorterat alla bitar enligt form, det är ett sätt som funkar för mig att se var de kan passa in då färger eller motiv inte längre säger så mycket.

Följande pussel väntar redan 🙂 Men då det här blir klart får det ligga på sin plats några dagar.

Tiden rusar. Tänk, snart är november slut. Efter jul och nyår blir det ljusare, vi går mot en ny vår!

Den här tiden är många  drabbade av influensa,  vilket drabbar små arbetsgemenskaper hårt. Jag ska försöka ta det lugnare några dagar, har ekologisk frissa på lördag, ska bli spännande med ljusfärgning 🙂
Nej, vi färgar inte juleljus till julen, men mitt hår ska få en ny nyans.

Nästa veckoslut öppnar De traditionella julhemmen i Lovisa. Där hoppas jag finna stunder av lugn och ro.