Då blev jag riktigt rädd…

Så låter Orsakullans utmaning för den 14 mars.

Jag blev en gång rädd i ett flygplan på väg från Toulouse i Frankrike till Bryssel där vi skulle mellanlanda. Det blev mycket turbulens i luften, planet skakade och dök ner i luftgropar. Många resenärer var kritvita i ansiktet, jag höll handen med den som satt bredvid mig (ingen pojkvän)… och jag tänkte ”jag flyger ALDRIG mer igen”. Jag var riktigt rejält illamående.

Men… visst har jag flugit många gånger sedan dess.
Människan har en tendens att glömma rätt fort 🙂

På en flygresa råkade vi in i ett rejält oväder.

En annan gång jag blev riktigt rädd var då en pojkvän för länge sedan tog struptag på mig. När han klämde till och jag tvingades kippa efter luft var jag säker på att jag skulle dö. Det svartnade för ögonen. Efteråt hade jag blånader på halsen och bakom öronen.

Rytmstörningarna som jag hade en gång rätt nyligen, men som försvann med hjälp av ny medicin, gjorde mig också rejält rädd. Följande natt vågade jag inte sova ensam. Jag övernattade hos min syster och fick dagen därpå bra hjälp av läkare som lät ta hjärtfilm och allehanda prover.

 

24 reaktioner på ”Då blev jag riktigt rädd…

    1. Jag var ju ofta rädd för honom, bra att förhållandet tog slut utan att jag strök med…
      Mycket annat har väckt rädsla också men det här var vad jag kom på till först.
      Kram!

  1. En sån där mardrömsflygning har jag också varit med om. Åke, Krister och jag flög till London och ditresan var förfärlig. Jag har aldrig varit med om maken. När man skulle försöka dricka någonting var munnen på ett helt annat ställe än glaset. Krister blev så uppskrämd (han var bara i 12-årsåldern), så han fick nästan dagarna i London förstörda för han gick bara och tänkte på hemresan, som för övrigt var hur lugn som helst.
    Kram, Ingrid

  2. Mardrömsflygningen väcker minnen hos mig – usch! En landning i Frankfurt misslyckades tre gånger på grund av tjock dimma. Piloten missade landningsbanan tre gånger och tog upp flygplanet i stort sett vertikalt uppåt.

    Hemskt med en person som tar stryptag på en annan människa. Snäll som du är antar jag att du inte polisanmälde utan förhoppningsvis såg till att han flyttade illa kvickt istället. Fy så hemskt!

    Allt som berör hjärtat negativt gör en rädd. Förstår dig helt och hållet här också.

    1. Långa tider efter det här med struptaget och andra saker han utsatte mig för var jag rädd så fort en nyckel sattes i låset i min dörr.
      Men jag kom lyckligtvis över allt det där.
      Nöjde mig, såsom många andra misshandlade, med att känna lycka över att förhållandet tog slut och att han inte efter det pinade mig.

      Det där Frankfurtäventyret var ju förfärligt!

  3. Struptag låter ju fruktansvärt. Då får man ju dödsångest. Usch, så hemskt.
    Jag flög mycket i några år. Afrika – Tyskland. Tack och lov hände det aldrig något ovanligt. Vad bra att du ändå aldrig blev riktigt flygrädd.
    Ha en trevlig fredag! Kram!

  4.  Verkligen otäcka händelser! En otäck landning var jag med om också för några år sedan då jag flög tillbaka till Minneapolis via Paris efter att ha varit hemma i Jakobstad ngn vecka. Vi landade på östkusten i Newark och det skumpade upp och ner och jag som satt vid vingen, tittade oroligt ut på den, och undrade om den skulle hållas fast. Damen som satt bredvid mig halvsov och förklarade till lilla, rädda mig, att hon bodde här och att alla landningar i Newark är så här skumpiga. Sedan somnade hon om medan jag satt där och bad till högre makter… Men ner kom vi med både vingar, landningsställ, passagerare och flygpersonal i behåll.
    Vilken otäck pojkvän du hade! Tur att det tog slut och att du kom bort från honom!

    1. Har man rest ett antal gånger har man vanligtvis nog något otäckt flygminne.
      Island lär vara ett av de svåraste att landa på, där övar blivande piloter. Jag har varit där en gång, det gick bra.

  5. Jag förstår att du blev rädd under den flygningen … men, ännu läskigare med struptaget! Fruktansvärt! Rädslan med hjärtat känner jag igen … var igår på ultraljudsundersökning, men får vänta på svar från min läkare …

    1. Tycker att du har tvingats vänta länge på läkarbesked. Minns jag fel?
      Hoppas att allt är väl, eller om du har något som inte står rätt till, att det kan korrigeras eller att du får medicin.
      Kramar!

      1. Inte så länge tror jag … fick mediciner vid första undersökningen för tre veckor sedan ungefär, sen har jag varit på kontroll med EKG och så ultraljudet igår … får väl se vad doktorn säger … och hoppas på det bästa 🙂
        Tack Vännen!
        Kram

  6. Fy! Vet inte vad jag ska skriva …. tur du lämnade galningen. Har inga ord … *stum* 😦
    Visste inte … 😦

    1. Jag vill inte vara utan mina erfarenheter i livet.
      Då jag gått igenom det där vet jag att andra som berättar om liknande händelser sällan varken hittar på eller överdriver.
      Men jo, bra att jag hade vett att sticka ganska fort, det hade bara blivit värre och värre. Han hann slå mig ett antal gånger…

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.