Den som inte har tandläkarskräck…

… kan troligen inte förstå vad en sådan handlar om. Att jag slutligen kom iväg den där gången i slutet av juli kan jag tacka en väninna för. Hon har också lidit av samma problem och hon följde med mig första gången och även i dag.

Jag fick genast förtroende för tandläkaren jag gick till då i juli. Men ve och fasa! Hon gick i pension då jag hade besökt henne bara två gånger. Stod således i dag inför samma skräck som i juli. Hur blir jag bemött? Vilka ingrepp väntar? Kommer jag att svimma för första gången i mitt liv?

Fick en liten tub med tandkräm, råkar vara samma som jag använder 🙂

Det var inte roligt att ligga där i stolen långt över en halvtimme. Jag har häftiga kräkreflexer, så direkt som en bit tandsten eller nåt annat åker ner i svalget på den liggande patienten kan ni föreställa er vad som nästan händer. Teamet som vårdade mig insåg att jag inte ska ligga i stolen.

För att göra en lång historia kort så säger jag bara att det gick bra, trots allt. Den unga kvinnliga tandläkaren var bra, sköterskan likaså.

Flera nya ingrepp väntar dock. Men jag vill få allting skött även om det så ska kräva ett år.

Tandläkarskräcken härstammar från min barndom, minnen som är över 45 år gamla har inte bleknat. Också som vuxen har jag blivit otrevligt bemött. Då slutar man kan gå till tandläkaren, och det är ju inte bra…

I dag har ruljansen som hör ihop med postens strejk fortsatt. Nya Östis är kär för väldigt många. Jag och många medarbetare fick massor av telefonsamtal och meddelanden då våra extra gratisexemplar tog slut. Vi har gjort så gott vi kunnat för att lappa där Posten inte gör sitt jobb, samtidigt som vi förstår att de anställda strejkar då deras löner kanske pressas ner 😦

Så här långt har jag kommit med pusslet. Ska fortsätta med det nu ikväll.

Vacker vägg, del 121

En vägg i en parfymfabrik i Italien. För att pigga upp en regnig, grå dag.

Ute har regnet nästan öst ner hela dagen, fem-sex plusgrader föredras av mig ändå framom halka och riktigt kalla temperaturer.

Har inte fotograferat något ute i dag. Mest jobbat vid datorn, dagen innan vår tidning ska ut. I morgon får prenumeranter hämta den från olika platser i staden, nästa vecka har vi nya lösningar.

Jag förstår Postens dilemma om verksamheten beskrivs som olönsam, förorsakad av hård konkurrens? Och förstår att anställda strejkar då arbetsgivare hotar med lönesänkning i en bransch där lönerna redan sedan tidigare är låga 😦

Men Nya Östis fungerar som ett företag och vi måste också överleva… Få annonsörer att tro att det lönar sig att annonsera, och se till att prenumeranterna får en tidning som de uppskattar högt.

Dagens ljuspunkt var luciakandidaternas sångövningar. Bild från den finns på Nya Östis Facebooksida 🙂

 

Bortglömda pusselbitar

I går kändes pusslet lite jobbigt. Jag saknade många bitar, hade vänt och vridit på dem som fanns i lådorna med sorterade sådana.

Sedan slog det mig att jag antagligen hade EN låda bakom lådan med motivet… och heureka-halleluja! Där fanns en massa lösningar! I dag radade jag ut cirka tjugo bitar på två minuter. Kände genast igen dem som mina saknade får 😀

Det är nog lite som i livet. De där bitarna som man saknar, de finns. Plötsligt faller de bara på plats.

Jag vågar allt mer, försiktigt men ändå, lita på att den pusselbit som saknas i mitt liv också finns 🙂

Posten strejkar, vi tar till kreativa lösningar

Det var nog mycket bra att jag inte på förhand kunde ana vad poststrejken i Finland kommer att innebära för Nya Östis… då hade jag blivit sömnlös.
Ett par dagar har nu gått till att hitta på kreativa lösningar för att få ut tidningen i alla fall.

Det är fint att rätten att strejka finns, men ibland undrar jag om inte vissa strejkande insatser skjuter sig själv i benet. Vi har hittat nya samarbetspartners som gladeligen hjälper oss att få ut tidningen. Inte gratis förstås, men så att tidningen kommer ut inom rimlig tid och inte först till jul eller efter nyår…

Tog en promenad för att få frisk luft efter allt jobb vid datorn och i telefonen. Det här är gamla Societetshusets och bibbans bakgård.

Glädjande är det också att många läsare engagerar sig och vill hjälpa oss bära ut de extra exemplar av tidningar som vi låter trycka. Men distribution är inte en så enkel fråga. Enligt lagen har vi inte rätt att lämna ut prenumerantregister.

Många läsare är nästan desperata. De säger att de MÅSTE få Nya Östis, de saknar inte andra tidningar, men nog sin lokala tidning. Vilket gör oss varma om hjärtat ❤ Och då är man åter beredd att jobba hårt för att läsarna ska få sin tidning.
Undantagsvis kommer den att vara tillgänglig digitalt under strejken. Men alla har ju inte dator, surfplatta och smarttelefon.

Så det är så här min vardag ser ut just nu.

På promenaden gick jag förbi rådhuset. Vackert inte sant?

… och K-Supermarket har jag inte fotograferat från den här vinkeln förr 🙂

Varde ljus!

Åsikterna om när adventsljusstakar får synas i fönstren, och när stjärnor får göra det, går isär. Tomtar finns kanske på loftet hos mig men inte ännu som prydnader. Julmusik spelas inte heller ännu hemma hos mig.

Men i dag hade jag ett par andra ärenden att uträtta i en av affärerna i vår lilla stad. Och då föll mina ögon på denna svenska ljusstake ❤ Den var som gjord för mitt hem!

Markslöjd Skoghall Sweden.

Men innan jag kom så långt att jag fick stödfötterna skruvade på plats och all skyddsplast avlägsnad hade jag kämpat med ett lysrör i badrummet.

Det var värsta gympasset för en ensam gumma 😀 Men efter vissa stånk och stön och små välvalda svordomar kunde jag säga ”jippii – varde ljus”.

Och jo, jag tror bestämt att Herren också hade ett finger med i spelet. Jag fick ingen elektrisk stöt, jag tappade inte lysröret och jag orkade med mina sista krafter få det på plats.

Söndagsbilder

I går hade jag kommit så här långt med pusslet på eftermiddagen.

Efter middagen med väninnan fortsatte jag pussla mellan klockan 22 och midnatt, och avancerade med ytterligare några bitar.

I dag är det grått, dimmigt, disigt, blött. Men sju grader varmt är egentligen ändå härligt. För några dagar sedan hade vi isbildande regn och snorhala gator. Då föredrar jag detta gråväder.

Fars dag. Fyrtioett år sedan han lämnade oss. Hans bortgång har präglat mig, även om det inte är något jag tänker på varje dag, hur det påverkat mig.

Kära hälsningar till dig min pappa, var du än är just nu ❤

Efterrätt med björnbär, hallon, vitchokladmousse och en liten bit kladdkaka.

För att kunna bedöma storleken på efterrätten (lagom liten tycker jag), måste jag säga att skeden som syns är en tesked.

Den här efterrätten åt jag på Locale i Lovisa i går. Gudomlig.