Kära dagbok, äntligen är strejken förbi!

I dag börjar jag troligen dagboksinlägget med ”Äntligen är strejken över”… för i dag tog den slut efter att ha pågått över sexton dygn.

Jag har skrivit dagbok sedan 1976. I början klistrade jag ihop häften av olika färger så att de blev en tjock bok. Då döptes dagboken till Randi.

I januari 2020 fyller Randi 44 år.

Sedan några år tillbaka skriver jag helst i spiralhäften. Innersidorna ska ha ränder, inte rutor och sidorna ska inte heller vara blanka.

Jag skriver så gott som varje dag, för hand. I medeltal blir det ett häfte på tre månader, alltså fyra i året. Ibland skriver jag bara en sida, ibland tre eller fyra sidor, och alla sidor pryds med klistermärken 🙂

Jag har, som ni kan förstå, en ansenlig hög av häften i ett skåp här hemma. En veritabel skatt, åtminstone för mig själv.

Och jag hör inte till dem som kräver att mina dagböcker ska brännas efter min död. Absolut inte! Jag vill att någon tar hand om dem och läser vad jag har skrivit. Jag hoppas att häftena inte glöms bort, eller ännu värre, avsiktligt göms nånstans. Jag måste nog nämna det här i mitt testamente 🙂

24 reaktioner på ”Kära dagbok, äntligen är strejken förbi!

  1. Såååå skönt att strejken äntligen är över. Nu ska det bli spännande att se hur PostNord i Sverige, som ju ha lagrat den finska posten under dessa 16 dagar ska klara logistiken… Skulle nog inte förvänta mig alltför många brev de närmaste veckorna om jag vore dig;-)

    Jättekul att di skriver dagbok varje dag. Läser du dina gamla texter ibland, eller står häftena bara i skåpet. Vem vill du ska ärva dina dagböcker?

    1. Nej, tror inte heller att postlådor svämmar över, men ska bli intressant att se hur de gör med dagstidningar som ska ut till glesbygden.
      16 x Helsingin Sanomat + 16 x Hufvudstadsbladet som många har i pappersform… ska ner i EN postlåda?

      Jo, jag läser dagböckerna ibland. Förundras, skrattar, kan fälla en tår – mest är jag glad för dem!
      Jag vill att någon god och nära vän ska ta ansvar för dem, förvalta dem väl och som sagt inte gömma dem i skam över innehållet 😀

  2. Tänkte på dig i morse när jag hörde att strejken var över. Nu får vi hoppas att det blir lugnt på den fronten i alla fall och att ni får iväg era tidningar.
    Så roligt att du skrivit dagbok så länge.
    Kram, Ingrid

  3. Äntligen får du andas ut och tidningarna kommer ut.
    Var rädd om dina dagböcker.
    Min mamma har skrivit dagbok tidigare. Hon har en bokhylla full av anteckningsböcker i sovrummet. Jag är så nyfiken på dem. Jag frågade en gång om jag fick läsa. Nej nej det är inget att läsa sa hon snabbt och började prata om annat.
    Jag ska kanske fråga igen.

    1. Ja, fråga försiktigt igen. Sällan skriver man med tanke på att ingen ska läsa efteråt.
      Då har man dem inte synligt heller.
      Och vill man att de ska förstöras tror jag att man gör det själv i nåt skede…
      Men tänker själv då… varför skriva ner sina innersta tankar om man inte önskar att nån nånsin ska få veta?

  4. Skönt att strejken är över!
    Jag brukade skriva dagbok, men har kastat dem allihopa numera. Ville inte packa ner dem i ngn låda eller kappsäck för forslande över Potten…..🤔

    1. Oj, så synd att du slängde dem, tycker jag 🙂
      Men alla gör vi hur vi vill, och alla har sin orsak till besluten. Att forsla dem över Potten hade ju varit jobbigt, och kanske du inte hade en säker plats i Finland att förvara dem på.

  5. Blev verkligen glad för din skull (ja, alla andra drabbade också förstås) att strejken är slut och att allt kan återgå till det normala!
    Intressant med dina dagböcker … jag skrev i många år, men de är kastade och jag har inga tankar på att skriva igen … bra att man kan välja.
    Kram

  6. Precis så gjorde jag också. förut. Det skulle vara randiga spiralblock och jag skrev varje dag ända tills jag började med min blogg. Nu är bloggen min dagbok och det är rätt kul att se vad man gjorde båkåt för det är så lätt att glömma hur det varit. Jag har alltid haft ett behov av att skriva och rita och gå i skogen och klättra i berg. Tänk såna vanor man kan ha

    1. Jag har både bloggen och pappersdagboken – på det digitala litar jag inte till 100 procent – om WordPress slutar nån dag.
      Men tio år tillbaka kan jag titta i bloggen 🙂
      Behovet av att skriva finns minsann även här, däremot inte att klättra i berg 🙂

  7. Oj, så länge du har skrivit dagbok! jag förstår att det ha blivit en vana och ett behov. ett sätt att samla tankarna och att kanske sammanfatta och få överblick över vad som hänt och vad man gjort. Jag skrev till och från till 30-årsåldern ungefär men har bara en dagbok kvar och det var en krisdagbok.

    1. Jo, det känns bra att sammanfatta dagen. Dagböckerna har också tagits fram ibland då det gällt att komma ihåg vissa saker.
      Då och då känns det trevligt att läsa gamla tankar också – Jasså! Funderade jag så på den tiden 😀

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.