Trevligt mingel och goda tilltugg

Nu är jag hemkommen från stadens nyårsmottagning.
Många vänner och bekanta, lagom med en och en halvtimme mingel, goda tilltugg.
Staden ordnar mottagning för inbjudna vartannat år. En fin gest och ett lagom avslappnat tillfälle där man kan prata om ditt och datt. Jag fick ett par artikeltips också 🙂

Kvällen fortsätter med Bingolottos uppesittarkväll ❤

I morgon ska jag läsa första kapitlet i Henri Nouwens bok ”Ovillkorligt älskad – 365 påminnelser om vår sannaste identitet”.

Jag har köpt mig en humorkalender också, så utöver den med Muminmotiv kan jag då och då bjuda på inslag från ”Humor dag för dag – humor i helgade hyddor” av Roberth Johansson 🙂

Det smäller i knutarna nu. Tänker på alla djur som är rädda för fyrverkerier, men också på människor som kommer från krigshärjade områden. Ibland låter det nämligen som om kriget var löst här också…

Gott nytt år till er alla!

Nyårslockar

Ska ikväll på stadens nyårsmottagning, lite nöje, lite representation ser jag det som. Har inte fått inbjudan förr, så det ska bli kul att se hur det går till där.

Den pågår en och en halvtimme tidig kväll, så efter det kommer jag högst troligen hem för att ta del av uppesittarkväll med Bingolotto 🙂

I håret finns två flätor som inte syns här och en liten blomformation av mitt eget hår.

 

Min osminkade vardag

Jag brukar sällan ställa till rätta allt innan jag tar bilder. Beror förstås lite på vad som fotograferas och varför, men på bloggen låter jag också ”små katastrofer” komma med.

Osminkad vardag stämmer också på mig själv som kvinna. Jag använder numera nästan aldrig något annat än fuktighetskräm, och det är ju ingen make-up. Mina ögon tål inte längre vilken mascara som helst, har aldrig varit bra på att använda vare sig ögonskugga eller eyeliner 😀 Läppstift även väldigt sällan.

Jag får duga som jag är helt enkelt, naturell 🙂

Så här ser min säng ut på vardagarna. Inte nattetid förstås. Den ligger på lagom avstånd snett bakom min kontorsstol, så här läggs alla papper på hög som behöver åtgärdas under dagen. Här finns också mina två telefoner och fjärrkontrollen till radion.

Vid månadsskiftet är det mycket administrativt jobb som har med tidningen att göra. Men även annars uppdaterar vi nästan dagligen listor på artiklar och annat som ska göras.

Jag ser positivt på det hela. Bra att det finns jobb! Fint att just jag får vara en del av allt det här. Bara jag ännu lär mig säga NEJ ibland och även att bara skjuta vissa oviktiga saker åt sidan, inte vara den där duktiga-flickan – då blir allt bra 😀

Nu är julen slut…

… har ingen gran att kasta ut.
Men några bilder som hänger ihop med tiden före julen, och som hänger kvar i mitt arkiv lägger jag ut nu. Det har varit en jämngrå dag och jag har inte varit ute med kameran. Har haft mycket att pyssla med här hemma, vardagsbestyr. Sorterar fortfarande saker efter möbelflytten och har jobbat ett par timmar med redaktionellt material också. Alltid skönt så att saker inte hopar sig, vilket de ibland har en tendens att göra ändå.

Julstämning i Kungsdammmens traditionella julhem första veckoslutet i december.
Samma hem, samma lampa, och en lampa till samt lite prydnader i fönstret.
Nya kyrkogården den 23 december då det varken regnade eller blåste. Många lade ner ljus på gravarna redan då.

En del av mitt hjärta

Musikalen ”En del av mitt hjärta” rekommenderas varmt, om du är en vän av Tomas Ledins musik och av svenska musikaler överlag. Jag vill inte avslöja handlingen men tårar i ögonen fick jag några gånger, både för att jag blev rörd och för att några scener var så dråpliga. Då skrattade jag så tårarna rann.
Bra skådisar över hela linjen!

Biografen i Lovisa heter Kino Marilyn i dag. Förr hette den Bio Ulrika, och där har två av mina tre morbröder jobbat. En rev biljetter och en körde filmerna. Det var på den tiden som filmer kunde trassla till sig och plötsligt såg man bara hur den ”brann” på duken, det blev ett brunt hål!

Ja ni ungdomar som eventuellt läser detta 🙂 Det var ungefär på samma tid som man hade en telefon på bordet där man skulle veva siffrorna på en cirkelformad platta om man ville ringa nånstans 😀

Trappan upp till biljettförsäljningen och salongen.

Vi var ute i ganska god tid min syster och jag, så det är folktomt som vanligt. Men jag gissar att vi var runt sextio personer i biopubliken i dag och det är bra med Lovisamått mätt.