Långsamt går det

… men vem har bråttom?
Jag vill inte ge sken av att jag är en hurtbulle då det gäller att städa. Jag vill inte heller skapa dåligt samvete åt andra fastän jag konstant håller på att röja och städa, flytta och inventera saker jag har hemma.

Det bor säkert en liten hamster i oss alla. Hamstern tänker ”det här kan vara bra att ha nån gång”. Men hamstern i mig blir hela tiden mindre aktiv.

Växter på tillfällig plats.

Om jag kan inspirera någon att göra sig av med onödiga prylar är det bra. Men tanken bakom mitt ”evighetsprojekt” är inte det. Jag tänker enbart på mitt eget välbefinnande. Vad behöver jag i vardagen? Vad klarar jag mig utan?

Jag vill trivas i mitt hem. Här ska vara lätt att städa. Men just nu, då jag köpt en ny möbel, tömt skåp och lådor… är här lite stökigt.

En sådan här procedur måste dock få ta tid. Den som röjer ska inte tänka ”den här helgen ska jag…”, eller om du tänker så ska du räkna med att du glad i hågen orkar städa kanske 3-4 timmar på två dagar. Du hinner inte med hela hushållet, alla skåp, källarförråd, vindsutrymmen etc. på en helg.

Mitt röjande började sommaren 2014 i samband med skilsmässan. Efter den har jag flyttat tre gånger. Det i sig hjälpte förstås då det gällde att röja med rätt hård hand.

På den här adressen hoppas jag få stanna länge, har bott här snart två och ett halvt år.

Att städa, röja, avstå från saker, köpa nya men få ut något gammalt – det är en process som pågår hela livet. Ibland vill man möblera om, och den som flyttar vet att nya möbler kan behövas för att passa in och gamla måste ut.

Allt går inte i ett nafs, men så småningom känner jag att jag får ett slags harmoni av färger och material.

13 reaktioner på ”Långsamt går det

  1. Nej man hinner inte städa lägenhet och förråd med mera under en helg. Å vem skulle vilja det? Förråden ”syns” ju inte, så dom kan du glömma. Lägenheten däremot är i högsta grad synlig, oavsett om man ändrar ofta eller om man är nöjd med placering av möbler med mera.
    Nu har du bara en tvåa, då du ”hinner” nog inte bli till en riktig hamster. Det är betydligt värre när man har en fyra och en man som är just det en ekorre eller en hamster;-)

    1. Hahaa, ja… jag vet, vi bodde ju i en fyra då jag var gift. Och då hade jag svårt att avstå från allt möjligt.
      Hade ett par papplådor fyllda med krukor, kan du tänka dig – krukor?!
      Gamla kläder som jag trodde jag skulle få plats i. Den dagen kom inte.
      Skilsmässan gjorde sedan att jag var tvungen till, och även ville, röja.

  2. När jag blev pensionär tänkte jag röja i alla skåp och skrymslen som det finns i ett gammalt hus som är 100 år gammalt och som bebotts av folk som till och med sparat på julklappspapper och snören. Nu blev det så att jag haft loppis i några år så lite grejor har försvunnit men jag har fortfarande svårt att skiljas från saker. Det här är mitt föräldrahem och farföräldrahem så nog finns det att göra. Flytta ska jag ju inte förrän jag blir för gammal att bo i skogen och när jag trillar av pinn får dom väl ta en container och slänga allt. Jag skulle tro att min son inte sätter samma värde på grejor som jag.

    1. Ja, vi är så olika. Då det var krig i Finland – och det är ju inte länge sedan – sparade man på allt, för att det inte fanns ett överflöd.
      Jag förstår dem som sparar, som värnar om ting – jag föraktar ingen.
      Däremot har jag svårt att ha massor av prylar omkring mig själv. Jag köper blommor, en del nya saker också, men försöker hela tiden ha sådan ordning att jag vet var allt finns.
      Men som sagt, vi är – och vi ska vara – olika.

  3. Alla är vi olika. Jag blir inte ledsen för att andra är minimalistiska och håller hårt på regeln en in en ut. Frågorna man ska ställa passar inte mig för jag blir förtrollad av tingen.
    All det har röja ut trenden, döstäda, prylbanta ger mig mer ångest än nåt annat hade gett mig i hela mitt liv.
    Dock blir jag inte provocerad av vad du skriver och inte heller vad andra skriver i ämnet. Faktiskt följer 2 bloggar i ämnet.
    Gemensamt för er att man tror att det är så enkelt.
    Det är det inte då jag har kämpat med detta sen barnsben. Och ingenting har blivit bättre med åldern, möjligen att jag inte längre intresserad av att handla som förr.
    Kram! 😍

    1. Kära Antonia! Jag känner också människor som värnar om ting, speciellt gamla saker och det är helt rätt ❤ Om man känner att man vill göra det.
      Om man orkar omge sig med saker, som bär på historia, eller som man bara annars älskar.
      Saker stjäl energi av mig. Jag vill använda det jag har, konstant, eller också ge vidare sånt som tjänat ut hos mig.
      Fint att jag inte provocerar dig för det är inte min mening – jag berättar bara om mitt liv.
      Du är bra som du är – det är vi alla ❤

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.