En viktig bok

… som jag köpte då jag var i Täby i början av månaden.
Det räcker med att läsa ett par eller fyra sidor per dag. Klokorden är många.

Zenbuddhistmunkens tankar.

Ge inte upp när du får kritik.
Lär dig slå bort det främmande människor har att säga.
Att ha kritiker innebär att det du gör drar till sig folks uppmärksamhet.
Fatta mod, och fortsätt längs den väg du valt.

Glad måndag! 23-04-2018

När jag skriver det här inlägget är jag ledsen, det är fredag kväll och jag har tvingats fatta svåra beslut för att se till att jag själv ska må bra.

Den här veckans torsdag ska jag på andra provtagningen, den stereotaktiska biopsin, som en uppföljning av mammografin som gjordes i februari, och första provbiten som togs efter det.

Även om jag inte är jätteorolig, så finns vissa tankar där – vävnadsprovet kan visa vad som helst och jag vill inte bli utarbetad i det här skedet. Ja, eller utarbetad vill jag aldrig bli.

Så jag skriver det här inlägget på förhand, för att ingjuta mod i mig själv.

På en lapp har jag skrivit till mig själv ”Frukta inte. Tro på det du kan. Tro på dig själv. Du vet vad som är rätt.”

Yes! Glad måndag önskar Lovisas Morjens-figurer 🙂

Jag använder ännu dessa

En bekant höll på att sortera i sina ”gömmor” och frågade om det ännu finns någon som använder DVD:n eller sådant som jag helt allmänt kallar cd-skivor 😀

Jag har hört att många inte gör det mer, eftersom deras datorer inte har stationer som kan läsa av cd:n.

Jag tycker att det var fint av min kompis att först höra sig för om någon ännu kan använda de här, istället för att helt kallt kasta dem i soporna. Han gjorde en miljögärning!

Bra återanvändning! Jag bränner bilder och texter på de här skivorna och har haft stort nytta genom tiderna av det här ”gammaldags arkivet”. Jag litar inte på att ha allt sparat i ”moln” eller på ”externa hårddiskar”.

Vacker vägg, del 100

Sommarplagg på väggen i Täby centrum.

Eftersom bloggaren Svante från Lantlivsbilder hellre ser på damer än på män, med anledning av mitt Skyltsöndagsbidrag i dag, så får han nu se några damer.

Det blev jubileumsväggen, nummer 100, hurraaa!

Bloggaren Ögamotöga, numera Marbellatanten, tyckte att jag kunde inleda en serie med bilder av män 🙂 Lätt eller svårt? Vet inte, rätt kul idé, men jag ska fundera lite på den.

I morse var det bara tre grader. Jag känner mig lite seg eftersom väninnan, som sov över hos mig, och jag kom i säng först kring två i natt… Att kombinera vitt vin och vaka i den här åldern är inte alltid så lyckat 😀
Men trevlig samvaro med lite mat, musik, biljard och såväl snacks som snack blev det!

Redan en gladare dag!

Ett besök hos frissan piggade upp, fastän jag skulle vara där redan 10, vilket jag tycker är tidigt 😀

Vaknade i och för sig redan 4.15 då vårens första åska small till rejält! Sedan mullrade den hotfullt i fjärran och regnet öste ner några minuter, och så var allt över.
Hade inga problem att somna om.

Lät frissan klippa på vissa ställen hela fem centimeter, det är mycket för att vara en order given av mig 🙂 Hon klippte också upp här och där (trappsteg), så att frisyren inte känns för platt.

Jag känner mig redan gladare och starkare än i går. Har pratat med så många om hur viktigt det är att vara öppen och ärlig. Att våga erkänna om man känner sig överkörd och missförstådd, och vikten av att också våga säga ifrån, och lära sig använda de små orden ”nej” och ”nu räcker det”.

På kvällen har vi Tor-fansens säsongsavslutning, och den brukar vara rolig. Får träffa så många likasinnade där, riktigt goda vänner ❤

Helt dränerad på energi

Det har hänt saker som dränerat mig på energi totalt i dag. När de här situationerna uppstår blir jag nästan handlingsförlamad. I alla fall försvinner kreativiteten. Jag kan inte skriva några artiklar i dag. Men jag fick ändå en intervju gjord. Trots att jag sov dåligt i natt och hade en mardröm, något som hänt högst en gång tidigare i den här bostaden.

Balkongväxter.

Därför är jag tacksam att en väninna hjälpte mig att komma iväg till en affär utanför stans centrum. Där köpte jag en tuja och blomstret i förgrunden som jag inte minns namnet på.

Eftersom väninnan är bilburen passade vi på att köpa färgpatroner till min skrivare i en affär som också ligger utanför centrum och så fick jag deklarationsblanketten till bokföraren och en del andra små ärenden uträttade.

Nu är jag åter väldigt ledsen här hemma. Det är ett läge där jag måste vara bestämd och stark, för att jag inte i all framtid ska bli utnyttjad.
Jag brukar vara den där som alltid ställer upp, som vill jämka och se till att alla har det bra.

Men den här gången kände jag mig tvungen att säga ”stopp”. Jag vill själv orka och må bra.
Att säga ”stopp” och ”nej” är tungt, det tär på krafterna, jag känner mig också som en svikare. Men jag vill inte i all framtid hålla på att svika mig själv mest av alla.