Hur galet som helst, del 56

Figur på staket inomhus.

Jag satt med ryggen mot den här i går då vi hade paus på en servicestation. Min syster uppmärksamgjorde mig på figuren, och den får förstås landa i min serie ”hur galet som helst”.

Det fanns flera sådana här längs staketet som, om jag minns rätt, omgärdade en lekplats inne på bensinmacken.
Är det meningen att barnen ska bli rädda? Eller bara nyfikna?
Kreativt och stilrent, tycker jag.

Hur galet som helst, del 55

Att klättra upp längs en vägg på det här sättet!
Bilden togs i Tapanilan Urheilukeskus där Tor spelade en match för nån vecka sedan. Det här är utsikten från cafeterian, man kan kolla entusiaster på klätterväggen.

Utanför hallen ser det ut så här.

Hur galen som helst har också min dag varit. Om jag får jobba ostört skriver jag en artikel på 3000-4000 tecken på en timme. Beror på ämnet, är det väldigt svårt kan det ta en och en halv timme. Således hinner jag med tre artiklar på en arbetsdag.

Förutsatt att jag inte blir avbruten alltså. Men telefonen ringde i ett i dag och arbetsmeddelanden via vår kanal Messenger plingade stup i kvarten.

Ibland är det bara så. För att citera förra chefredaktören ”det är arbetets art och det möjligas konst”. Vi jobbar vidare och ser glada ut 😀

Hur galet som helst, del 54

Ja, det var ju ett tag sedan jag lade in ett bidrag i den här serien 😀
Förra är från januari i år!

Men när jag såg den här skylten tänkte jag att den passar bättre i serien Hur galet som helst, än i Skyltsöndag.

Hundparkering.

Det är i och för sig bra att det finns så kallade hundparkeringar i stan. Men i det här gamla huset finns det inte längre en enda affär. Huset är till salu, men ganska förfallet… om jag skriver det på ett diplomatiskt sätt.

Om en större hund parkeras här och får långtråkigt, kanske den bara rycker till några gånger i kopplet och far i väg med halva husrucklet efter sig…

Hur galet som helst, del 51

Det här är ett hus byggt av kasserade böcker. Vi fick inneluftsproblem även i biblioteket. Många böcker donerades till människor som vågade ta hem dem, de som blev kvar gick olika andra öden till mötes.

En del blev en installation utanför Galleri Theodor på Mariegatan. Ett konstverk, ett slags monument, över det som hände. Nu får huset stå där så länge som böckerna klarar väder och vind. Förr eller senare drabbas huset av problem, så som också före detta bibban gjorde.

Hur galet som helst, del 50

Ser ni ansiktet i stenfoten?

Den här bilden tog jag tidigare i höstas utanför Lovisa sjukhus. Satt i bilen med syrran och var på väg för att hälsa på mamma. Angående henne, hon mår bra nu och är så gott som helt återställd efter operationen – otroligt vad kirurgerna kan och sådan kraft mamma haft!

Jag ser ett ansikte, faktiskt någon jag tycker liknar en ung kille, kompositören Jean Sibelius? Ansiktet är ljust, där syns ögon näsa och mun och ett bångstyrigt hår, omringat av en mörkgrå halvcirkel.

Nästan lite kusligt, eller hur? 😀