Hur galet som helst, del 50

Ser ni ansiktet i stenfoten?

Den här bilden tog jag tidigare i höstas utanför Lovisa sjukhus. Satt i bilen med syrran och var på väg för att hälsa på mamma. Angående henne, hon mår bra nu och är så gott som helt återställd efter operationen – otroligt vad kirurgerna kan och sådan kraft mamma haft!

Jag ser ett ansikte, faktiskt någon jag tycker liknar en ung kille, kompositören Jean Sibelius? Ansiktet är ljust, där syns ögon näsa och mun och ett bångstyrigt hår, omringat av en mörkgrå halvcirkel.

Nästan lite kusligt, eller hur? 😀

Hur galet som helst, del 49

En fundersam gubbe på ett tak.

I den här serien blir det också en hel del varierande bilder. Det här är en ögonblicksbild, fastän mannen nog stod stilla där en stund och pratade med en annan man som i sin tur stack ut huvudet ur ett takfönster som inte syns på bilden.

Jag är ju inte känd för att vara så jättemodig då det gäller att fotografera människor jag inte känner och situationer som den här. Men jag tycker att siluettbilden blev hur-galet-bra-som-helst 🙂

När du läser det här borde vi på läsarresan i Andalusien vara på utflykt i de vita byarna som ligger i bergen och som har influerats av marockansk berberarkitektur.

Hur galet som helst, del 48

Ja, hur galet som helst, både på gott och på ont kan det kännas vissa dagar.
Men som tidigare sagt, saker och ting brukar ordna sig på nåt sätt.

En liten del av mitt huvud syns på bilden 😀

Den här bilden tog jag i lördags under min fototour,  och det är nog sådana utfärder jag behöver under veckosluten då jag försöker vara ledig och få tid för mig själv.

Även om jag har massor av jobb, vanligtvis måndag-tisdag-onsdag så att det räcker och blir över… är jag glad för jobbet på Nya Östis. Jag kan sitta hemma och jobba, behöver inte klä mig anständigt, fixa håret osv.

Så för att se det positiva under en krävande tid som råder nu med praktiska arrangemang för mamma, är jag glad för att jag inte måste åka till Borgå och jobba varje dag mellan 8.30 och 16.30. Hur skulle vi med syrran då ha hunnit och orkat besöka mamma varje dag? Nu kan jag dela upp tiden, så att jag vid behov fortsätter med tidningsjobbet på kvällarna.

Jag är förstås också mycket glad för att mamma är på bättringsvägen. De saker som nu kräver extra tid och ork för oss är tillfälliga ansträngningar, och sådana som alla hamnar ut för i livet någon gång då man har förmånen att ha någon av föräldrarna kvar i livet.

Så visst ska allt fixa sig! Och snart ska jag på massage, den kommer lägligt!

Tack till alla som tröstar, kommer med kloka ord, ger stöd ❤ Det känns skönt att kunna dela med sig av vissa bördor.

 

Hur galet som helst, del 47

Sommarvärmen fortsätter och det är fortfarande mer grönt än höstfärgat i naturen. Vi hade nog kring +24 grader i dag tippar jag.

Den här bilden togs för en snart två veckor sedan på Kungsdammens gård under LHH-dagarna.

Mamma är ju tillbaka på Lovisa sjukhus och i dag tog vi en rullstol och förde henne på en liten utfärd till hemtrakterna som ligger nära. Hon fick se och prata med många bekanta. Det är inte så att hennes ben inte håller att stå och gå på, men en kilometer promenerar hon nog ännu inte efter den stora operationen.

Många har frågat min syster och mig direkt om mammas mående, vad som hänt osv. De uppriktiga raka frågorna uppskattar jag och svarar gärna. Då får vi som känner till allt som hänt möjlighet att gå ut med rätt information.

Hur galet som helst, del 44

Eller ”hur galet vackert som helst” som jag också presenterar i den här serien ibland.
Besökte Eijas Garden i Strömfors i lördags och hittade där de här miniatyrfigurerna på en mossig sten. De sätter på ett skönt sätt i gång fantasin om något uråldrigt. Upplevelseträdgården är en oas som vidrör många sinnen ❤

Upplevelseträdgården är full av olika detaljer som man ska ge sig tid att upptäcka.