Hur galet som helst, del 54

Ja, det var ju ett tag sedan jag lade in ett bidrag i den här serien 😀
Förra är från januari i år!

Men när jag såg den här skylten tänkte jag att den passar bättre i serien Hur galet som helst, än i Skyltsöndag.

Hundparkering.

Det är i och för sig bra att det finns så kallade hundparkeringar i stan. Men i det här gamla huset finns det inte längre en enda affär. Huset är till salu, men ganska förfallet… om jag skriver det på ett diplomatiskt sätt.

Om en större hund parkeras här och får långtråkigt, kanske den bara rycker till några gånger i kopplet och far i väg med halva husrucklet efter sig…

Hur galet som helst, del 51

Det här är ett hus byggt av kasserade böcker. Vi fick inneluftsproblem även i biblioteket. Många böcker donerades till människor som vågade ta hem dem, de som blev kvar gick olika andra öden till mötes.

En del blev en installation utanför Galleri Theodor på Mariegatan. Ett konstverk, ett slags monument, över det som hände. Nu får huset stå där så länge som böckerna klarar väder och vind. Förr eller senare drabbas huset av problem, så som också före detta bibban gjorde.

Hur galet som helst, del 50

Ser ni ansiktet i stenfoten?

Den här bilden tog jag tidigare i höstas utanför Lovisa sjukhus. Satt i bilen med syrran och var på väg för att hälsa på mamma. Angående henne, hon mår bra nu och är så gott som helt återställd efter operationen – otroligt vad kirurgerna kan och sådan kraft mamma haft!

Jag ser ett ansikte, faktiskt någon jag tycker liknar en ung kille, kompositören Jean Sibelius? Ansiktet är ljust, där syns ögon näsa och mun och ett bångstyrigt hår, omringat av en mörkgrå halvcirkel.

Nästan lite kusligt, eller hur? 😀

Hur galet som helst, del 49

En fundersam gubbe på ett tak.

I den här serien blir det också en hel del varierande bilder. Det här är en ögonblicksbild, fastän mannen nog stod stilla där en stund och pratade med en annan man som i sin tur stack ut huvudet ur ett takfönster som inte syns på bilden.

Jag är ju inte känd för att vara så jättemodig då det gäller att fotografera människor jag inte känner och situationer som den här. Men jag tycker att siluettbilden blev hur-galet-bra-som-helst 🙂

När du läser det här borde vi på läsarresan i Andalusien vara på utflykt i de vita byarna som ligger i bergen och som har influerats av marockansk berberarkitektur.

Hur galet som helst, del 48

Ja, hur galet som helst, både på gott och på ont kan det kännas vissa dagar.
Men som tidigare sagt, saker och ting brukar ordna sig på nåt sätt.

En liten del av mitt huvud syns på bilden 😀

Den här bilden tog jag i lördags under min fototour,  och det är nog sådana utfärder jag behöver under veckosluten då jag försöker vara ledig och få tid för mig själv.

Även om jag har massor av jobb, vanligtvis måndag-tisdag-onsdag så att det räcker och blir över… är jag glad för jobbet på Nya Östis. Jag kan sitta hemma och jobba, behöver inte klä mig anständigt, fixa håret osv.

Så för att se det positiva under en krävande tid som råder nu med praktiska arrangemang för mamma, är jag glad för att jag inte måste åka till Borgå och jobba varje dag mellan 8.30 och 16.30. Hur skulle vi med syrran då ha hunnit och orkat besöka mamma varje dag? Nu kan jag dela upp tiden, så att jag vid behov fortsätter med tidningsjobbet på kvällarna.

Jag är förstås också mycket glad för att mamma är på bättringsvägen. De saker som nu kräver extra tid och ork för oss är tillfälliga ansträngningar, och sådana som alla hamnar ut för i livet någon gång då man har förmånen att ha någon av föräldrarna kvar i livet.

Så visst ska allt fixa sig! Och snart ska jag på massage, den kommer lägligt!

Tack till alla som tröstar, kommer med kloka ord, ger stöd ❤ Det känns skönt att kunna dela med sig av vissa bördor.