Fem en fredag, vecka 34

Jag har för avsikt att då och då, om jag bara minns, delta i Elisas utmaning ”Fem en fredag”.

1. Vad har det varit för mycket av i ditt liv på sistone?
– Jobb. Har alltid mycket jobb, men jag tycker om mitt jobb, så det är inte ett problem. Problemet kanske är att jag rätt ofta blir avbruten då jag håller på med något och att jag har svårt att sätta gränser och säga nej ibland.

2. På vilket sätt är du överansträngd?
– Känner mig inte överansträngd eftersom jag sover bra. Men just det där att för det mesta bli avbruten, och att hålla fem bollar i luften, gör mig matt ibland. Därför tänker jag ständigt på att det är viktigt att ha ledigt då och då, om det så ens bara handlar om en halv dag.

3. Vad i ditt liv drar över på tiden?
– Jag är noga med att hålla tider och vet med mig själv att om jag ska på ett möte eller en intervju klockan 11 måste jag börja förbereda mig redan 10.15. Det tar tid att stänga datorn, packa arbetsväskan, klä på mig… och framför allt, toabesök kan kräva extra tid 😀

4. Vad är droppen som får din bägare att rinna över?
– Jag blir väldigt sällan nervös eller arg. Men om andra är nonchalanta i sitt jobb så att det påverkar mitt, att folk inte håller tider osv. kan göra mig smått rabiat.

5. Vad tar udden av det hela när det blir för mycket?
– Tänker ju mest på jobbet nu. Det är inte roligt om jobbet hopar sig och jag inser att jag inte kan få hjälp av nån. På ett mer privat plan finns det glädjedödare som tar udden av sånt som nån är glad för genom att komma med nån ogenomtänkt kommentar.

En korg med grönt innehåll

… fanns på redaktionens bord när vi kom till mötet i dag. I Nettes trädgård växer allt möjligt, och med besked. Så hon ville dela med sig till alla oss andra. Sallader, chili, tomater, morötter, broccoli, olika örter, grönkål. Till och med ätbara blommor 🙂

Och inte nog med det, hon hade gjort papperskassar av gamla Nya Östis-tidningar så att medarbetarna fick det goda med sig hem!

Nu äter jag ett gott bröd med Nettes sallad och tomat från hennes växthus.
Det är skördetider.
Tackar så hjärtligt ❤

(Nette har också en blogg, den hittar du här)

En sorglig dag, en tragisk händelse

Hoppas byggnaden går att rädda.

Jag fick en förfärlig chock i morse då jag knäppte på radion. Café Saltbodan hade eldhärjats under natten. Den härliga sommarrestaurangen där många suttit och njutit under årtionden. En underbar mötesplats som drivits av samma familj över trettio år.

En historisk byggnad från 1700-talet, före detta tull- och packhus.
Det gjorde fysiskt ont i bröstet. Jag ville inte tro att det var sant…

Samtidigt var jag tvungen att agera rationellt. Vem skriver om det här i Nya Östis, på vilket sätt gör vi det?

Det blev en kort webbversion, resten kommer i torsdagens papperstidning.

De flesta människorna som besökte Skeppsbro-området i dag var ledsna, uppgivna, förfärade, chockade. De gick dit för att förstå vad som hade hänt, inte enbart för att glo av nyfikenhet.

Men klart att spekulationerna också kom i gång. Har någon tuttat på huset?
På Nya Östis väntar vi på resultatet från polisens undersökningar. Vi kommer inte med några gissningar eller ”det sägs att…”.

Det här är bara SÅ sorgligt 😦

 

En av många svagheter jag har

… är krukor av olika slag. Jag har lyckats rensa bort ganska många, donerat en del till andra som behöver krukor både inomhus och utomhus. Än finns det kvar en del i mitt lager, inga enorma mängder, men sådant som jag vill bli av med. Den som behöver ska ropa hepp! 🙂

Ytterkrukan till vänster är det senaste inköpet. Av någon anledning TALAR vissa saker till mig och säger att de vill flytta in hos mig 😀

I lördags blev det en utfärd till Kotka. Ibland behöver man något sådant som det inte går att få tag på i Lovisa. Då händer det att man köper ”lite annat smått och gott” samtidigt…. hur trogen Lovisa jag än vill vara som konsument.

Bägge shoppingkorgarna är inte mina 😀 !

Naturen levererar

I dag hade jag lyckan, förmånen, att få tillbringa flera timmar i närheten av havet. Bästa sättet att koppla av. Jag måste inte jobba på söndagar, men jag glömmer själv att det är så – om jag inte åker bort hemifrån, lämnar bordsdatorn 🙂

Här går vi faktiskt till skogs för att äta lite efterrätt – bär!

Tankar och ord att minnas

Det är i dag en vecka sedan jag bjöd mina vänner på fest och tackade dem för allt de gjort för mig de senaste fem åren.

Jag har ätit och druckit upp några presenter, men de andra har jag tittat på varje dag. Nu vill jag även här föreviga några texter som fanns på korten jag fick.

Fritt översatt till svenska från låten Taivas ei oo rajana med Mikko Harju.

Du är vacker, du är modig och levande. Den här världen förändras genom handlingar. Jag kan avslöja en hemlighet, himlen utgör inte gränsen. Man måste ge sitt allt om man vill bada i lycka.

På ett annat kort står det så här:

………………………….
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna allt.

Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest.

Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och del av det,
att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.

Att vara stark är att våga hoppas, när ens tro är som svagast.

Att vara stark är att se ett ljus i mörkret,
och alltid kämpa för att nå dit.
……………………………

Jag känner att jag har varit stark då det har behövts.
Jag har fallit och slagit mig hårt, men rest mig upp igen.
Jag har sett ljuset i mörkret och kämpat för att kommat dit.
Jag har accepterat livet som det är.