Så här ser den ut…

… drycken lonkero, som jag skrivit om i olika sammanhang.
Som diskvatten har jag hört någon säga, men den är god. Inte väldigt söt, men såpass nog att en eller två brukar räcka.

Gin longdrink, hos oss kort och gott lonkero kallad. Uttalas lånkerå, med korta vokaler.

I dag har det varit kul att följa med statistiken då det gäller antalet sidvisningar på Nya Östis hemsida. Nyheten om kafeterian som söker ny företagare citerades i lokalradion. Det är alltid kul att få cred för något man varit först ute med.

Den tråkigare nyheten om mikroberna som upptäckts i idrottshallen hade alla också eftersom staden gick ut med ett pressmeddelande om det.

Solen har lyst från en klarblå himmel hela dagen och jag förde cykeln på vårservice. Det har blåst rätt mycket, sand yr upp från gatorna – men våren ÄR på gång 😀 !

Att inte vara en medlöpare

Som en motvikt till alla våldsamma serier som visas på TV brukar jag titta på barnprogram. En av favoriterna är tecknade Alfons Åberg. där tas ofta väldigt viktiga frågor upp. I dag handlade det om mobbning. Om hur viktigt det är att våga säga ifrån då man ser att någon blir illa behandlad.

Alfons och hans vänner undrar vad de ska göra för att rå på en mobbare i klassen, en kille som alla är rädda för.

Jag blir ofta väldigt engagerad, arg och upprörd då jag ser Alfons. Även om jag vet att avsnitten för det mesta slutar bra. Den stygge mobbaren fick lära sig sin läxa i dag.

Men så väl slutar det inte alltid i verkligheten. Det kräver mod att ryta ifrån så som Alfons gjorde i filmen. Att inte vara en medlöpare.
Innerst inne vet vi ju att de som talar illa om andra, som mobbar, hånskrattar och pekar finger – är de som innerst inne mår sämst själva.

Nyhetspuls

Blev serverad kakao ur en fin kopp i dag – min idol Lilla My.

Jag har börjat känna av nyhetspulsen igen. Det var ett tag sedan.
Det fanns tider då jag inte orkade med den stress som nyheter innebar.
Då som jag var nyhetschef på Östra Nyland var det på sätt och vis ett dygnet-runt-jobb. Därför återgick jag till vanliga reporterjobbet.

Att jobba med nyheter på en regiontidning var inte heller min melodi. Jag vill helst referera, inte problematisera och ifrågasätta. Vissa nyheter kräver det greppet, men helst kör jag min egen stil och det får jag göra på Nya Östis. Att få ett förtroende känns stort – likaså det där med att människor litar på en och därför kommer med tips.

Eftersom NÖ utkommer bara en gång i veckan (torsdagar) är den inte en renodlad nyhetstidning. Men vi lyckas ibland vara först ute med vissa grejer ändå och sådana får fortfarande min puls att slå. Så än finns det lite liv i den ”gamla reportern” 🙂

Snyggt eller hur? Björkar (som har kapats för naturvård såvitt jag vet) pryder den här kafeterians fönster. Här pågår en utställning med naturfoton.

Ibland har jag ju skrivit om horoskop här. Hur roliga sådana är att läsa. Man tar dem oftast med en liten klackspark, men de här raderna från Året Runt för veckan 23–29 mars träffar tyvärr riktigt rätt för Tvillingen (mig).
Usch, så tråkig avunden är 😦

Du får en viktig roll i någon typ av grupp eller förening. Ofta agerar du bakom kulisserna, du drar i trådar och bestämmer mer än vad som först framgår. En person känner sig hotad av dig, troligen handlar det om avundsjuka.

Kom och besök Lovisa!

Den här broschyren har nyss kommit ut på svenska.

Jag får ursäkta att jag fotograferade den via datorskärmen. Jag har ännu inte pappersexemplaret hemma. Men här ska den gå att ladda ner på svenska.

Jag är ju en glad Lovisa-ambassadör men här har jag också en egen liten ko i diket. Det är nämligen jag som gjort den svenska översättningen 🙂
Broschyrens layout står Creative Peak för på uppdrag av Lovisa stad.

Ja, så snyggt är det ju inte med ränder från datorskärmen, men hoppas att ni kan öppna broschyren via länken och bekanta er med innehållet den vägen.
Det finns många härliga vyer i Lovisa, som inte bara utgörs av centrum utan också av Liljendal, Strömfors och Pernå.

Men just i dag visade sig Lovisa inte från sin bästa sida i snöslasket. Å andra sidan, vad vore livet och hela omgivningen utan de fyra årstiderna?

På väg hem längs Sibeliusgatan i snöslasket.

Haft jättemycket att göra i dag, mest för tidningen Nya Östis nu men lite annat också. Får ta och försöka vila på helgen, för fram tills dess är det ganska full fräs 🙂

Kolla in Snedes alla tips!

Har en vän som är jätteduktig på en hel massa. Eller egentligen har man ju många vänner som är det, men via Snedes blogg får du alla möjliga tips på hantverk och pyssel av olika slag. Fina dörrdekorationer till exempel.

Det var hon som fick mig att inse att jag kanske ska plocka bort min krans från dörren 😀
Den har hängt där sedan november-december. Den är kanske inte direkt julinspirerad, men mer vintrig än vårlig ändå.

Mer vinterinspirerad än vårlig?

Frågan är nu vad jag ska hänga där i stället då jag inte vill köpa något som jag kallar onödigt, något jag sedan ändå måste ställa undan i väntan på en ny säsong.

Snede bloggar för övrigt via blogspot.fi. Det gör många andra av mina bloggvänner också. Jag har haft stora problem med att kommentera hos dem de senaste dagarna. Då jag väljer alternativet Namn/webbadress och sedan Publicera kommer jag inte vidare. Någon annan som haft samma problem?

Nu ska jag fortsätta titta på Bingolotto. Vad jag älskar det programmet 🙂 ❤

Ett tydligt vårtecken!

Mina fina vän Saga-cykeln ❤ har tagits ut ur vinterförrådet hos min mor.

För ganska exakt tre år sedan köpte jag en ny cykel. I slutet av mars var jag ute på en av de första turerna med den. Då jag påminns om något som hände hösten 2013 eller våren 2014 går mina tankar ofta, men inte alltid, till skilsmässan. Jag blir inte ledsen mer, men tanken kommer oundvikligen – alltså i stil med ”då jag skrev det där var jag glad, lyckligt ovetande om vad som hände bakom min rygg”.

Nuförtiden stannar allt vid en ganska flyktig tanke. Det är ju ett minne som för evigt kommer att vara kopplat med ett visst datum, och en viss period i mitt liv. Det går inte att sudda ut och varför förtränga? Det är trots allt bara tankar.

På Facebook blir vi ju också påminda om minnen. Vad hände för ett år sedan, för två år sedan, för fem år sedan – beroende på hur länge vi varit med där. De minnena är oftast väldigt roliga att titta tillbaka på.

Ännu är det rätt smutsigt och grått i naturen. Men om några veckor ska det väl redan vara lite vackrare?

Här är två bilder tagna vid och från bron som går över ån till stadsdelen Garnison. En del av den bildar en ö som är omgiven av två åar. Ån delar på sig ett stycke norrut och flyter sedan ihop igen ett stycke söderut och vattnet rinner ut i Lovisaviken.

Att ta in kvistar…

… och välkomna våren, eller få en kickstart på den, hemma inomhus – det är något jag tänkt att jag gärna skulle vilja göra i år. En annan sida av mig säger att man inte ska bryta av kvistar i naturen.
Vad tycker du?

Väldigt dekorativt, fin idé – men var hittar jag alla de här och vågar jag gå och skära i någons rododendron? 😀

Jag vet åtminstone ett ställe där rododendron växer på en plats som inte är någons privattomt, men inte vågar jag gå dit och ta kvistar.

Det var trevligt med mycket respons kring dokumentären ”Stolthet”, både på Facebook och i bloggens kommentarsfält. Alla har varit positiva och uppmuntrande. Många skrev att de tycker jag är modig.
Tack till er alla ❤

Så mycket mod krävs inte i  mitt fall då det gäller att tala om känslor. Däremot skulle jag vilja bli modigare då det gäller att strunta i de få personer som trycker ner mig och som med något slags skrämselpropaganda försöker härska över mig.

För även om det hittills inte kommit negativa kommentarer kring det här, vet jag ju att det finns de som inte applåderar min insats och som tycker att jag är löjlig. Och det får de gärna tycka, så länge de skriver åsikten i sitt eget namn. Också pseudonymer och åsikter av människor som inte har egna bloggar att hänvisa till duger.

Men kombinationen avatar + e-postadress jag inte får svar från + ingen egen hemsida + ip-adress som inte går att spåra… det är en kombination som luktar fegt troll långa vägar.