Tack för solen!

Flera dagar efter varandra har vi haft soligt väder. Tack Gubben Gud för det!
Lite småkyligt är det, men det hör årstiden till.
Tacksam bara för att vi inte haft lonkero-grått väder och ihållande regn nu under tiden med corona-restriktioner.

Man får njuta av det lilla. Att det är ljust ute ännu vid 20-tiden och att solen bit för bit hittar sin väg in på min balkong. Om isoleringen pågår länge är ju balkongen hur som helst ändå en oas.
Nya tomatplantor är på gång. Jag hade först tänkt att jag inte tar mig an ett nytt tomatprojekt den här sommaren. Men sedan tänkte jag om.

Väninnan Pia driver upp plantorna,  med perfekt plats på ett stort fönsterbräde med sol flera timmar om dagen.

Tack för det ❤

När vi inte får resa…

… kan vi titta på naturprogram på TV. Som detta från Tanzania.
Blir mindre utsläpp då. Naturen tackar.

I dag gick vi över till sommartid. Jag råkade vara vaken på natten efter ett toabesök och såg då klockan / siffrorna på mobilen hoppade från 3.00 till 4.00. Magiskt 😀

Bilden hade kunnat vara med i Veckans ord – damm! Men det är bara pusseldamm, sådant som bitarna lämnar ifrån sig.

Jag pusslar samtidigt som jag ser på teve. Mest nyheter om corona, men som sagt – nu under helgen även andra program. Kvällens höjdpunkt är Bingolotto, där en person sitter ensam på läktaren med skylten ”Applåder!” då publik saknas.

När pusslet är klart, och om coronarestriktionerna fortsätter – vilket jag tror att de gör över halva sommaren…. och då jag har städat balkongen och alla lådor och skåp – då har jag ett projekt att ta itu med.

För femton-tjugo år sedan slutade jag numrera sidorna i mina handskrivna dagböcker… Tror jag var uppe i 11 000 –13 000 då, bör kollas. Som statistikälskande person vill jag gärna veta hur många sidor jag skrivit efter det.

Så stäng in mig här hemma bara. Jag hittar nog på saker att göra.
#fightingthecoronavirus#

Put your teddy out

Det här med att sätta ut nallar i fönstren så att barn har något att leta efter då de är ute, det är en fin idé. Men hos mig som bor på tredje våningen funkar det inte riktigt. Vill inte att barnen ska få nackspärr… 😀

Så mitt bidrag går ut via bloggen och länkas via Facebook i stället.

Nyheterna handlar förstås nästan genomgående om coronaviruset. Gränserna till länet jag bor i, Nyland, är nu stängda. Hade jag bott i ett annat län hade jag inte fått komma in för att hälsa på nära och kära, men nog för att jobba om jag fått ett intyg av arbetsgivaren. Nu är inget sådant här aktuellt för mig. Jag stannar hemma, jobbar hemifrån.

I går var jag ute på en liten tur i det fina vårvädret och bjuder på ett par bilder från den färden.

Tittar du riktigt noga efter kan du se en insekt inne i en av blommorna längst till höger.
Många kyrkogårdar är omgärdade av fina stenmurar i våra trakter, så också i Lappträsk.

 

I Muminljusets sken

Mumin ger tröst på många sätt
nu då vardagen för många ej känns så lätt.
På sekretären står ljuset och sprider
lite trygghet i oroliga tider.
Med ett öga jag på nyheter tittar,
medan jag nya pusselbitar hittar.
Muminmotiv på bordet även där,
min vardag är sådan, precis nu och här.

Äntligen – krokusar!

Det har varit en fin och solig dag utan lika våldsam blåst som i går.
Jag cyklade till min mor, som är 80+ och hör till riskgruppen, och därför får vi inte träffas. Vi talar varje dag på telefon, men då vi levererar något till henne lämnar vi sakerna på trappan eller i postlådan. I dag levererade jag några tidningar och ett par chokladstänger, som överraskning, till henne.

Livet går vidare, med eller utan coronahot kommer dessa upp ur marken ❤

På väg hemåt igen fick jag äntligen syn på några krokusar. Som jag jagat dem 😀

Annars är det en dag i taget som gäller. Följer nyheterna så mycket jag orkar. Gränserna till Nylands län där jag bor stänger inom kort. Det blir allt fler restriktioner och begränsningar, men jag tycker tillsvidare att det är bra med sådana. Däremot är det otroligt tufft för många företagare… Lyckligtvis kan en del av dem, lunchställen till exempel, erbjuda take-away och hemleveranser.

Ramen till pusslet blev klar i går kväll. En bit fattas… så nu när jag hittat krokusarna är det pusselbiten som jag jagar 😀

Här flyger tanken fritt

Grovsortering av bitarna inleddes i går.

Jag tror att krisen som coronaviruset innebär också kommer att föra med sig en del gott. Det här med jobb på distans kanske äntligen börjar få spridning och uppskattning. Vi kan också inse att allt inte måste ske genast. Många möten och evenemang har skjutits upp. Det måste inte hela tiden hända en massa i vår omgivning och vi måste inte konsumera hejvilt.

Vi måste inte vara superaktiva och direkt då den första snön faller kasta oss ut i skidspåret. Det finns inte så väldigt många måsten överlag, om vi tänker efter.

Pussel. Det är färger och former. Kantbitar som hittas först.

Och så sitter jag där och tänker. Jag har varit ensam snart sex år, alltså inte levt i ett förhållande. Men ensam är jag ju ändå inte. Jag har fått många nya vänner, som jag inte skulle ha träffat om jag varit kvar i förra tvåsamheten.

Många tårar har jag fällt, jag har känt missmod och rädsla i många situationer och jag kommer att gråta även i framtiden – men jag gråter inte längre för att jag blev övergiven då den där våren 2014. Jag har sagt upp mig från en fast anställning, bildat ett företag och på något sätt klarat mig från dag till dag. Litat på att livet bär.

Det vill jag lita på att det gör även nu under coronakrisen.
Isolering och distansjobb skrämmer inte mig.
Det finns en mening med allt och jag kanske fick min förberedande chock redan i maj 2014. Den långa resan som jag har gjort efter det bidrar till att jag känner att jag klarar nästan vad som helst i livet ❤

För två år sedan…

trodde jag att jag hade cancer. Jag minns att jag nog i alla fall i viss mån redan planerade min begravning. Vi reagerar alla olika på besked vi får. Nu kan det hända att jag får samma besked efter mammografin i år, men då vet jag tågordningen med ultraljudsundersökning och eventuellt även stereotaktisk biopsi.

Beskedet på våren 2018 var att jag inte hade cancertumör.

I dag var det åter dags för granskning. I dessa virustider stod vi utanför vagnen och väntade. Bra att solen sken, annars hade vi fått sitta och huka i regnskydd under trappan. Nu kunde vi hålla två meters avstånd till varandra. Samma avstånd respekterades också till min stora glädje i livsmedelsaffärens kassa.