Våga vara den du är

Ett av många Guds underverk. Och jag gillar att fotografera dem.

Vi människor bär på alla möjliga olika rädslor, funderingar, tankar. Vi tror att vi är ensamma om dem.

Men så fort vi vågar prata om det som bekymrar oss – vare sig det är stora eller små frågor – upplever vi ofta att det finns andra som sitter och grubblar på samma saker.

Det här har jag erfarit många gånger då jag talat med vänner och bekanta. Vi har börjat skratta och vi känner lättnad. Vi hade allt möjligt gemensamt. Varför hade vi inte vågat tala om det tidigare?

Så jag tycker att vi ska försöka tänka så här: ”Om vi vågar prata om det som tynger oss – om vi vågar blotta det vi kallar våra svagheter. Då är vi starka. De som eventuellt pekar finger åt oss och skrattar bakom våra ryggar – de är svaga”.

Jag vet också att jag den  person jag eventuellt vill dela min framtid med ska vara en stark person. En människa som är du med sig själv, som vågar tala öppet om allt i livet och som vill möta mig sådan som jag är.

Det är att ställa stora krav då man är 54 år gammal.
Men det är också då som man vet vad man är värd.
Bara det absolut bästa ❤

Köpte blommor till mig själv

Då det inte finns någon annan som gör det. Alltså nu talar jag då om någon som gör det i ett romantiskt syfte 🙂

Nejlikor som ännu inte slagit ut.
Vackra blommor tycker jag.

Nu ska jag fortsätta plocka och sortera saker här hemma. I morgon kanske jag köper ett par nya mattor. Skulle kännas skönt att få en blå matta bort och något i svart, vitt eller grått in i stället 🙂

En bild på mig!

Har inte blivit många sådana på senaste tiden. Är inte längre blyg för att visa vare sig kroppshyddan eller ansiktet eller både och. Men kommer inte alltid ihåg att be andra ta bilder av mig.

Den här togs av min mammas kusin då vi tillsammans besökte Kiasma, museet för nutidskonst i Helsingfors för några veckor sedan. Jag går omkring med en sådan där 3D-fundering, i en virtuell värld 😀

Spännande 🙂

Och ikväll var himlen oskyldigt blå, som avslutning på ett mycket varierande väder med allt från blåst och snöslask till sol.

Ted Gärdestads sånger är så vackra. Orden berör mig på djupet. Ibland ler jag, ibland gråter jag. Igenkännande.

Temporär lösning

Det här är vad jag hållit på med i dag. Monterat datorbord med min väninna, och senare på kvällen släpat och flyttat möbler 🙂 Hemma-gym kanske man kan kalla det.

Inte slutliga lösningen.

Det här är inte heller slutliga lösningen för arbetshörnan, men eftersom den måste funka varje dag tills jag kommit på var jag ska ha allt får det se ut så här några dagar 🙂

Övrigt som hänt i dag? Fick tre postcrossingkort, ett från Sydkorea, ett från USA och ett från Ryssland. Har varit på redaktionsmöte och ätit 50-års kaka i goda vänners lag. Är tacksam för just den, gemenskapen – vi har alltid roligt och skrattar mycket.

Tack Milla för kakan! Bra att jag tog bild innan elva personer högg in på den 🙂

Datorbordet monterat

… men ännu återstår mycket att göra hemma hos mig 🙂
När en ny möbel kommer på plats betyder det att saker som tidigare fanns i anslutning till den behöver nya platser. Mitt datorbord är nu ergonomiskt men väldigt litet, så jag måste planera om allt möjligt i sovrummet.

Utan min vän Dimi skulle jag inte ha fått ihop bordet. Vi funderade och skruvade en god stund, men det var roligt att lära sig nytt och att uppleva den där känslan av att kunna och lyckas.

Bra med vänner som äger en verktygslåda 🙂
Här är allt inte klart än, men bordet är i alla fall mer ergonomiskt än det förra.
Här är ju allt inte heller klart. Men gamla datorbordet gav mig en arbetsyta i köket.

Nu behövs här en plats för skrivbords-lampan. Har en möbel med lådor på höjden, den flyttas snart närmare datorbordet. Men det i sin tur betyder att skrivaren behöver en ny plats. I köket finns också mycket att göra. Med växters hjälp blir det mysigare, jag vill inte ha mer prylar.

Jag frigör mig

Kanske jag har känt mig instängd.

Jag fortsätter städa, röja, sortera. Ser på varje sak jag har här hemma. Vad betyder den för mig? Behöver jag den? Vill jag ha den kvar och varför?

Så mycket har genom åren kommit härifrån och därifrån. Blivit en mix av kompromisser då det gäller smak.

Jag vill inte längre ha en matta som vi hade då vi var gifta. Den har inte så mycket med skilsmässan att göra. Den har helt enkelt bara fel färg.

Nu slänger jag också mejl som jag fick då vår relation var ny i slutet av 1990-talet. Varför ska de samla damm i en låda i en skrubb?
Allt jag behöver minnas, allt jag vill minnas, finns i mitt huvud och i mina dagböcker. Det räcker.

Många fina minnen har jag och det är dem jag värnar om nu. Allt det som blev ett enda skit på slutet behöver jag inte gräma mig över längre.

Det är så skönt att frigöra sig. Från saker som inte längre passar in i mitt liv.

Mycket var svårt den första tiden efter skilsmässan. Men nu då det snart har gått tre år har många pusselbitar fallit på plats, och livet har blivit en ny underbar resa 🙂