Glad måndag! 13-08-2018

Förra veckan glömde jag, tack vare semester och inget inrutat program, att lägga ut Glad måndag 🙂 Men jag ändrade rubriken och fick med det som ett bidrag dagen efter i alla fall.

I dag återgår jag, efter en tio dagar lång semester, till rutinerna som har med tidningsjobbet att göra.

En skojig figur, köpt i Norge, står på trappan hos en väninna.

Vackra detaljer betyder mycket

Lovisa svenska lärdomsskolas elevförbunds sommarfest firades i går. Fler bilder därifrån visar jag på förbundets hemsida.

Maten på Degerby Gille är utsökt god, serveringen vänlig och smidig. Mycket är genomtänkt in i minsta detalj. Bara en sådan sak som ett litet värmeljus, en blomma och en tvål som doftar gott på toaletten.

Mysigt på toan.
Vackra blommor på bordet.
Gubbröra, fräsch sallad och lokalt producerat bröd till förrätt.
Hallonsorbet med maräng till efterrätt.
Vi håller på att samlas utanför Degerby Gille, det äldsta huset i Lovisa.

Har ingen romans på gång

Det finns ingen spirande kärlek i mitt liv – tyvärr, kanske jag bör tillägga 🙂

För någon vecka sedan hörde jag att en väninna skilt sig. Jag bestämde mig då genast för att fråga henne direkt hur allt gått till. Vi hade kontakt via Messenger och jag skrev att hon inte måste berätta något om hon inte vill. Samtidigt är jag medveten om att den version jag hör är hennes och ingen annans. Hon berättade gärna.

Nu har jag själv fått ta del av vaga antydningar om att JAG kanske har en romans på gång. Eventuella ballonger med olika rykten pangar jag nu här direkt. Jag har ingen romans på gång.

Jag har många vänner, såväl heterosexuella som lesbiska och även bögar (utgår från att ingen tror jag har ett förhållande med en bög)… men som sagt, inga romanser spirar.

Dock har jag inte tappat hoppet om att träffa en man som jag kan dela en del av min högst vanliga, ofta arbetsfyllda, vardag med. Även om jag jobbar mycket försöker jag se till att tid finns för att till exempel gå ut och äta, besöka evenemang och så småningom då hösten kommer – flänga land och rike runt på innebandymatcher 😀

Vill ni veta något om mitt liv – fråga mig direkt, var inte rädda – jag bits inte 🙂

Semesterdag 8, inga måsten

Varannan dag har jag försökt se till att inte ha något speciellt på programmet. Det har nästan lyckats. Men då dagsprogrammet ändå i huvudsak bestått av träffar med vänner känner jag att den här oavlönade semestern har varit mycket lyckad såhär långt.
Redan de första fem dagarna av ledighet kändes det som om jag varit ledig nästan två veckor!

Man må tycka vad som helst om trädgårdstomtar, men den här är mycket personlig. Han har målats om då färg från andra gårdsjobb blivit över. Inte kan man ju ha röd luva på sommaren 😀

Teaterbesök, övernattning i stuga med dopp i Lovisaviken, skumppa och glada skratt och god mat med fina vänner har varit några av höjdpunkterna. Ja, och så har jag kollat på EM i friidrott, förstås.

I går unnade jag mig besök av städföretag och medan det jobbet pågick cyklade jag ner till Skeppsbron där det blåste friska vindar från sydost. De svalkade i hettan, jag drack ett par lonkero och läste Staffan Bruuns ”Mitt liv på HBL”.

Igenkänningsfaktorn är hög, särskilt vad gäller delar av journalistjobbet på 1980-1990-talet, men kul är det också att läsa om personer man känner. Tror att det blir allt mer spännande ju närmare slutet och ”uppgörelsen” med KSF Media man kommer.

Kåseri från stugkväll

Det vackra uthuset på väninnans gård.

Egentligen skrev jag en fejkad nyhetsnotis på finska då vi satt på stugan på tisdagskvällen. Vissa saker är lättare att uttrycka på finska, till exempel korta nyheter.
Men eftersom jag har övervägande många bloggvänner i Sverige som läser det jag skriver översätter jag texten här till svenska 😀

Inget dramatiskt inträffade den där kvällen. Jag klarade mig utan problem upp från den gyttjiga stranden. Men jag inspirerades ändå att fantisera om hur det KUNDE ha gått, i värsta fall. Så här kommer mitt kåseri, min fejkade nyhet.

En medelålders kvinna behövde hjälp av frivilliga brandkåren på tisdagskvällen. Hon hade tagit sig ner för en brant stege från en badbrygga och sedan kajkat runt på en badmadrass i sundet. När hon skulle ta sig upp på land fastnade hon med fötterna i gyttjan.
Kvinnans väninna ringde 112 och Valkon VPK kom snabbt till platsen.
Grannar på stugor och holmar intill hade sett att kvinnan var i nöd, men de nöjde sig med att fotografera och filma händelseförloppet.
– Märkligt att ingen annan ringde efter hjälp, konstaterade dejourerande brandchef Pelle Pettersson. Nu slutade allting lyckligt tack vare väninnans rådighet.