Innebandy hela dagen lång

Min dag startade klockan 10. Skrev texter på finska och svenska till Tors hemsida. Bildhantering och spridning av länkar till media och på Facebook tar sina timmar.

Snart är det dags att sätta sig i bussen som för oss till Villmanstrand. Där börjar matchen klockan 17. Vi är hemma runt 21.30 och då är det åter samma ruljans som gäller, texter på två språk, bildhantering och media.

Men sedan är det knappa två veckors paus i matchschemat och lite lugnare på den fronten.

Det blev torsk hemma med 2-8 i går… hoppas vi kan ge igen i dag då vi möter samma lag på bortaplan.

Skyltsöndag, den 19 november 2017

Här säljs lokalt producerade delikatesser och hantverk i källarvåningen.

Den här skylten på Alexandersgatan i Lovisa är ganska ny, men den smälter bra in i miljön. I det här huset fanns apoteket då jag var liten och senare tingsrätten. Men tingsrätterna dras in en efter en, snart har vi troligen inte ens i grannstaden Borgå. Få se hur det blir med svenska servicen om allt flyttar till huvudstadsregionen (Dickursby/Tikkurila)… men det är en annan femma.

Skyltsöndag förvaltas av bloggaren BP som har en lista över andra bloggare som också visar söndagsskyltar.

Tankar under en lampa

I morse tog jag den här bilden då jag låg på rygg i min säng.

Ibland är det skönt och bra att bara ligga på rygg och tänka i lugn och ro.

Ett par dagar har jag tagit det ganska lugnt, eftersom jag vet att det blir en hel del jobb efter kvällens och morgondagens innebandymatcher. Under början av veckan har jag också olika saker inskrivna i kalendern. Allt från möten till reporteruppdrag.

För mig spelar det alltså ingen roll om det är lördag eller söndag, jag kan jobba ändå. Men om jag gör så, då tar jag ledigt mitt i veckan.

Och nu vill jag dela med mig av några klokord under lampan 🙂 Ur Patricia Tudor-Sandahls ”Din egen väg”.

Det verkar som om mångas ideal är att ”ha koll” på allt, vara oberoende, undvika beröring, hålla masken, öka sitt personliga välstånd och säkra sin position.
Det är ett mål som är svårt att leva upp till och som skapar djup osäkerhet och oro: oro att tappa kontrollen, släppa efter, inte räcka till, inte vara kunnig, snabb, duglig, rik eller vacker nog.
För rätt som det är händer det som vi inte tagit med i beräkningen, som vi varken kunnat förutse eller avvärja och som påminner oss om att världen fortfarande är bräcklig och människan skör.
Det som ”inte får hända” sker ändå, planer tillintetgörs och drömmar krossas.

Småstadsliv

… heter en liten tidning som kommer ut två gånger per år. I dag damp nummer 25 ner genom brevinkastet. Tidningen är tvåspråkig, kanske där finns snäppet mer finskspråkigt material. Men sådant är ju också språkförhållandet i Lovisa just nu. Här bor lite fler med finska som modersmål.

Småstadsliv nummer 25.

På Lovisa stads hemsida hittar du mera information om tidningen Småstadsliv.
En del av texterna har jag översatt från finska till svenska, bland annat intervjuer men också en del annat smått och gott.

Intervju med skådespelaren och sångerskan Mia Hafrén, skriven av Reija Kokkola, översatt av mig.

Och ser man på! Min systers son Conny kom också med i tidningen. Det visste jag inte på förhand, så det var en trevlig överraskning 🙂

Två av Tors spelare testar snöskor, Jonas t.v. och Conny till höger.

I tidningen finns också några sidor med roliga ord och uttryck från Lovisa. Till ordboken kommer man också den här vägen.

Två fredagsbilder

Den här hade ju platsat på Skyltsöndag, men jag gör en liten tjuvstart, för jag har redan ett tidsinställt inlägg för söndag.

BUHUU!

S-Market hade en del roliga skyltar och den här tyckte jag var extra kul 😀
Att göra reklam, att fånga kunders intresse är ju en konst i sig.

Stämningsfullt.

Testade en inställning på mobiltelefonen och gillar den här bilden från stadsdelen Garnison.

Så vackert man skrev förr

Tänk då man förr skrev protokoll för hand. Somliga gör det säkert ännu i dag, men jag gissar att de flesta skriver snabbt och ganska opersonligt på datorn.

Det här hade varit ett utmärkt bidrag till Veckans ord – TEXT, men då visste jag ännu inte att jag skulle få de här protokollen.

Jag har nu den angenäma uppgiften att renskriva en del av innehållet i de gamla böckerna. Samtidigt är det en djupdykning i en del av min hemstads historia.

Vacker handstil.

Den här dagen började med regntunga skyar och smatter mot fönsterrutan. Mitt på dagen tittade solen fram en stund.

Jag ska ha en ganska lugn dag. Får skjuts ut till en av de större affärerna utanför centrum, det är kul att få lite variation på varorna ibland.

I morgon kommer en väninna på besök och helgen bjuder på två innebandymatcher, så då är det full fräs och ganska mycket jobb igen.

Ett par bilder från min dag

Tycker det är fint att Finlands 100 år av självständighet syns på olika sätt i samhället. Utöver en massa fester, utställningar och konserter finns det Finland 100-choklad och på den här osten har Okänd soldat (Tuntematon Sotilas) kommit med.

En favoritost.

Lät göra några slingor till i håret, topparna klipptes och lite lockar vreds till 🙂 Alltid uppiggande.

Men det där med att ta en selfie… jag ger upp! Jag vägrar tro att mina ögon ser så hemska ut i verkligen som de blir då selfien tas. Eller att jag har kinder som en hamster skulle avundas 😀 När jag går till spegeln är de hemska ögonen borta och kinderna ser högst normala ut.
DÄRFÖR har jag solglasögon. Och det var håret jag ville visa.

Jag har det så bländande fint här hemma att solglasögonen måste fram 😀