Det kallas demokrati, det ÄR demokrati!

När jag sitter på fullmäktigemöten på jobb för lokaltidningen kan jag ibland drabbas av inte så positiva tankar. Jag har redan jobbat sedan nio i morse, också med en massa kommunala beslut… och nu sitter jag på ett utdraget fullmäktigemöte där den ena ledamoten efter den andra ber om att få säga sitt.

Tänk om jag somnar och slår hakan i bordet eller huvet i kameraobjektivet…

Jag undrar om de direktsända mötena gör att ledamöterna upplever att de är i TV och att vissa anföranden i talarstolen därför är extra pompösa och långa.

Men så tvingar jag mig tänka om. Vi lever i en demokrati. Jag ska vara tacksam för att vi FÅR säga vad vi tycker. Jag skäms lite där jag har suttit och tänkt bara på mig själv och funderat när JAG ska få gå hem efter en lång dag.

Nej, jag har ännu inte somnat under ett enda möte. Men här sitter jag längst bak i salen och studerar människors ryggar.

Under en förhandlingspaus går jag hem. Skriver en webbartikel eftersom papperstidningen kommer ut först om en vecka.

Jag beundrar granen på torget och vår lilla gran hemma på gården. Och påminner mig själv om att jag ska vara glad för att jag har ett jobb och för att vi lever i ett land där fred och demokrati tillsvidare råder.

Lovisa torg med sin gran.
Min hemgård har också en liten fin gran i år ❤

Jag vill leva – här och nu

Knappt så jag täcks säga det, men i ärlighetens namn.
Jag halkade in på Victoria’s secret fashion show 2018 på Sveriges TV3.
Och en sådan färgsprakande show, med leende modeller och bra musik!

Jag försvarar inte objektifiering av trådsmala kvinnor, och inte överkonsumtion av kläder heller.
Men showen, den gjorde mig glad!

För en gångs skull – leende kvinnor, av vilka många blinkade skälmskt på ögat.
Borta var de där sorgsna zombieliknande varelserna som såg mer döende än levande ut.

På något sätt fick den här showen mig att tänka på att livet är kort. Jag vill leva, jag vill resa, jag vill njuta och ha roligt så länge jag kan. Jag vill möta nya människor, samla på upplevelser, både stora och små.

Jag ser personer i min omgivning bli äldre, sjuka, orkeslösa – människor som av olika anledningar tappar livslusten.
Vi ska finnas till också för dem.
Men vi ska inte glömma att leva själva.

 

Här ser det vilt ut

… men pussel fortsätter ge mig frid i sinnet. Det skingrar allehanda tankar.

Det här pusslet kräver, på grund av större bitar, ett utrymme på 85 x 60 centimeter. Pusslet jag färdigställde för en tid sedan var bara 80 x 48 stort. Bägge har 1500 bitar.

Men det här pusslet är kul, på grund av annorlunda formade bitar och för att man i en stor del av dem får syn på små avgörande detaljer 🙂

Som sagt, det ser vilt ut här hos mig nu. En massa olika brickor och lådor är utspridda i sorteringssyfte.

Jag har sett på Nobelfesten med ett öga. Nu kommer alltid så gripande ”Kalla fakta”.

I går vann Finland VM-guld i innebandy! Två av målen pangades in av Juha Kivilehto, som säsongen 2012-2013 spelade i Lovisa Tor. Grattis ”Juhis” och grattis Finland ❤