Tacksamheten är stor

För att jag igår kunde fira tillsammans med en del av mina närmaste vänner.
Det är alltid svårt då man ska bjuda till fest, att välja vem som ska få komma.

Dels handlar det om min egen ekonomi, vad har jag råd med?
Dels handlar det om den tid jag vill ha för alla. Bjuder jag 30–100 personer hinner jag inte umgås med var och en.

Den här festen handlade för mig själv inte enbart om att jag blivit utsedd till chefredaktör för Nya Östis. Jag fokuserade på de fem senaste åren i mitt liv. Vem har funnits vid min sida, i vått och i torrt? Från skilsmässan 2014, genom skeendena då jag sade upp mig från en fast tjänst, startade eget företag, började jobba för Nya Östis och fick allt mer ansvar där.

Då man bjuder in människor till en fest känns det aldrig helt rättvist. För det finns minst lika många till som jag gärna hade tackat i detta sammanhang. Men… gränsen måste dras någonstans. Och det kommer nya fester!

Ett hembakt bröd med potatis och örter.

Jag hade undanbett mig gåvor. Det viktigaste var att jag fick tacka mina vänner och att de fick träffa varandra.

Men då någon ändå överräcker en gåva skulle det aldrig falla mig in att säga ”jag skulle ju inte ha nåt”. Jag vet själv hur det känns då jag inte vill komma tomhänt till en fest. Visst är det trevligt att bli överraskad och att få överraska.

Jag fick allt från presentkort och vackra dikter till mousserat och vin, bröd och choklad, saker med Muminmotiv och en enormt ståtlig orkidé.

Tack för precis allt ni gav mig i går ❤ Vänskapen vi upplevt genom åren och som jag hoppas fortsätter i många år till, är guld värd.

Nina framför en hälsning av en väninna som inte kunde komma till festen och jag blir tårögd.

Månadsbilden, augusti 2019

Muminfamiljen på upptäcktsfärd. Det här är augusti månads bild i min kalender.

I skogen finns det mycket att upptäcka, tänker Muminfamiljen. Små kryp som klättrar omkring, fåglgar som sjunger. Ett träd har fallit och ser kanske lite hotfullt ut med sina rötter.

Muminpappan och Mumintrollet har ryggsäckar på ryggen. Lilla My är sin vana trogen redan på språng mot nya äventyr. Muminmamman står lugn och stilla, förundrad över naturen och tillvaron.

Tänk om vi alltid kunde bevara vår sunda nyfikenhet. Inte den elaka förföljande nyfikenheten, men nyfikenhet på vad varje ny dag har att erbjuda.

I dag börjar en ny epok i mitt liv då jag tillträder som chefredaktör på lokaltidningen Nya Östis. Det känns både roligt och spännande. Jag har bra medarbetare att luta mig mot och jag hoppas att de också känner att de kan luta sig mot mig.

Dessa vackra solnedgångar

… kan man inte se sig mätt på.
Efter en lång grå dag i går, med ganska mycket regn, blev det en kort stund av fin solnedgång på kvällen.

Det är alltid något slag av skådespel utanför mina fönster.

I dag har vi haft rätt soligt, omkring 15-18 plusgrader och nu mot kvällen rätt blåsigt.
Mest har jag planerat kommande tidningar och haft redaktionsmöte. Så småningom blir det aktuellt att sätta sig in i nya uppgifter som hänger ihop med chefredaktörsjobbet. Chefen som avgår fortsätter ändå som medarbetare och stöttar då det behövs.

Den här bilen som jag fått låna under tio dagar kommer jag att sakna… Nissan min vän ❤ Tack till familjen som lät mig ha bilen!

Nya utmaningar väntar

Den kära lokaltidningen Nya Östis.

De som känner mig väl har mellan raderna kanske kunnat läsa att något varit på gång. Jag har haft så mycket att göra att jag knappt hunnit läsa mina vänners bloggar. Nu hoppas jag få ta igen mig lite över midsommarhelgen 🙂

Men nu är allt offentligt, Yle Vega Östnyland (vår lokalradio) och tidningen Östnyland har ringt mig och intervjuat. Jag kan länka upp till grejerna senare om de kommer på webben.

(Yle Vega Östnylands webbartikel)

Östnylands webbartikel

Den nya utmaningen i livet är att jag tar över som chefredaktör för tidningen Nya Östis den första augusti. Jag blev tillfrågad i slutet av maj, funderade några dagar och tackade sedan ja. Men i och med det var inget klappat och klart. I går hade styrelsen för understödsföreningen som ger ut tidningen möte och då blev jag vald. Jag är glad för att beslutet var enhälligt, det ger en bra grund att jobba vidare från.

Någon programförklaring kommer jag inte med i detta skede. Idéer finns för utveckling, men vi har ett fungerande koncept och i mitt team har jag framförallt många bra medarbetare.

Det finns mycket att fundera på, praktiska lösningar av olika slag och så behövs en övergångstid där den avgående chefredaktören lär mig allt det han sysslat med.

Det här känns riktigt kul, och jag hoppas att läsarna fortsätter ta kontakt, läsa och prenumerera. Naturligtvis också att annonsörerna ska fortsätta se oss som ett bra lokalt annonsorgan.

Lokaljournalistik nära hjärtat

Bilder och namn på människor du känner, saker som ligger dig nära hjärtat. Dem hittar du oftast i lokaltidningen.
Bilder och namn på människor du känner, saker som ligger dig nära hjärtat. Dem hittar du oftast i lokaltidningen.

Jag brukar undvika att skriva om mitt journalistjobb på den här bloggen. Eftersom jag har en annan blogg där jag gör små inlägg från den världen.

Men i dag kan jag inte låta bli.
Jag har jobbat på lokaltidningen 25 år. För länge, kanske någon säger. Men varför byta jobb då man trivs?
Mitt hjärta har alltid klappat för det lilla och lokala.

Jag är så glad för att redaktionen där jag jobbar åter fick en chefredaktör med huvuduppgift att ta sig an ÖN. En person som finns på plats på orten, som lär sig känna människorna där. Och som jag tror är genuint intresserad av småstaden, av det lilla och lokala som ingen annan än lokaltidningen skriver om.

För att det här inlägget inte ska bli för långt vill jag bara säga att den chefredaktör vi hade innan gjorde ett jättestrongt jobb. Men om man ska basa för två lokaltidningar, som har redaktioner på två orter fyra mil från varandra, kan man inte helhjärtat jobba för bägge. Man kan inte vara på plats på båda redaktionerna samtidigt.

Jag är säker på att framtiden är lokal. Samtidigt som vi kritiskt ska granska sådant som bör granskas ska vi också kunna skriva om sådant som den lilla människan pysslar med i vardagen. Vem annan än lokaltidningen kan och ska göra det?