Fina fönster, del 164

Julhemmet Kuukerpalli.

Den här bilden tog jag i början av december i Strömfors då vi besökte ett av de öppna julhemmen där. Det var inte mer vinter då än nu. Därför tycker jag att det passar att publicera bilden även nu. Gröna gräsmattor finns lite varstans.

I dag är jag på supporterresa då Tor spelar innebandy i Jyväskylä. Det här är ett förhandsinställt inlägg.
För att inte börja må illa på krokiga vägar i Finlands skogar 😀 … använder jag dessa åkband på handlederna. Banden har hittills alltid fyllt sin funktion.

 

Jag for till Hawaii

… ni vet, värme ska hjälpa mot värk 🙂

Nå, på den här bilden är jag ännu på en bana i Sverige och puttar.

Men senare blev det lite andra vyer då vi valde att golfa på Hawaii.

Det onda i sätesmuskeln har inte helt gett med sig. Men med massören kom vi fram till att det måste vara en nerv som är i kläm eller också lider jag av bursit (slemsäcksinflammation). Har läkarbesök inbokat 30 januari i Lovisa. Om läget förvärras får jag söka mig akut till nån annan tidigare.

Eftersom jag har ont bara då och då. Riktigt förfärligt ont vissa stunder så att jag inte kan gå utan att halta, men andra stunder är det onda helt borta, och ibland gör det sig bara lite påmint… har jag för mig att det är en nerv som spökar.

Det gick ändå riktigt bra att golfa i dag. Och det var roligt. Vad ryggen säger åt ”swingträningarna” i morgon är en annan femma 😀

Min mentor Marina.

Uppmuntrad och påhejad blev jag av min vän Marina. Hon blev biten av golfflugan för några år sedan och spelar redan riktigt bra både inomhus och utomhus. Hon gav goda råd då det gällde slagteknik och vilka klubbor jag skulle använda i vilka lägen.

Chippern blev min bästa vän, alla slag med den lyckades till belåtenhet.

Det var en rolig eftermiddag. Spelat golf har jag gjort förr, utomhus och på datorn, men inte i en simulator. Så nu har jag åter gjort något jag inte gjort nånsin förr, hurraaa!

Många tomma affärslokaler

…. finns tyvärr i Lovisa. Men vi är inte ensamma drabbade. Hörde för en tid sedan på att många affärer tvingats stänga i centrala Västerås i Sverige. Västerås är ändå bra mycket större än Lovisa. Jag har varit där några gånger och hjärtat blöder nog lite då jag tänker på att många affärer längs gågatan, och även på andra ställen (?) tvingats bomma igen. För att Erikslunds stora köpcenter finns så nära?

Stjärnor i fönstret där bland annat telefonandelslaget hade centrumaffär förr. För länge sedan fanns här en bank.

Tycker ändå det är fint med de stora stjärnorna som lyser upp om kvällarna.
Den här bilden är tagen från Drottninggatan mot Brandensteinsgatan och torget.

Den andra bilden är tagen från Brandensteinsgatan mot Drottninggatan 🙂

Mycket centralt beläget utrymme. Tänk om Nya Östis kunde ha en liten redaktion här… Men det är knappast kostnadseffektivt.

I dag har det stormat så pass att julgranen av säkerhetsskäl togs bort från torget några dagar tidigare än tänkt.

Ett företag som säljer glasögon och optikertjänster besökte stan med sin buss i dag.

I kväll kommer det allt möjligt på tv. Och så ska jag förstås pussla vidare 🙂

En intressant utställning

… var jag på i dag i arbetets tecken. Konstnären Kai Nissinen bodde 27 år granne med min mamma, innan han gick bort 2018. Han skapade oljemålningar, akvareller, blyertsteckningar, skulpturer i trä och gips – ja, allt möjligt.

Han hade en stor förkärlek för kvinnokroppen som han tycker är det vackraste som finns.

Jag vet inte varför jag var tveksam inför att publicera den här bilden i Nya Östis. På något sätt känner jag på mig att någon skulle ha tagit illa upp, och då är det onödigt att provocera. Samtidigt är det här ju något helt naturligt, och tavlorna finns på väggen i Galleri Theodor där vem som helst kan se dem.

Kanske skillnaden är att man väljer att gå in ett galleri och ta del av en utställning, medan man som läsare inte kan välja vilka bilder som möter en i tidningen.

Minnesutställningen där är öppen ungefär tre veckor.

Ett motiv från Provence, Frankrike.

Nu är julen slut…

… har ingen gran att kasta ut.
Men några bilder som hänger ihop med tiden före julen, och som hänger kvar i mitt arkiv lägger jag ut nu. Det har varit en jämngrå dag och jag har inte varit ute med kameran. Har haft mycket att pyssla med här hemma, vardagsbestyr. Sorterar fortfarande saker efter möbelflytten och har jobbat ett par timmar med redaktionellt material också. Alltid skönt så att saker inte hopar sig, vilket de ibland har en tendens att göra ändå.

Julstämning i Kungsdammmens traditionella julhem första veckoslutet i december.
Samma hem, samma lampa, och en lampa till samt lite prydnader i fönstret.
Nya kyrkogården den 23 december då det varken regnade eller blåste. Många lade ner ljus på gravarna redan då.

En del av mitt hjärta

Musikalen ”En del av mitt hjärta” rekommenderas varmt, om du är en vän av Tomas Ledins musik och av svenska musikaler överlag. Jag vill inte avslöja handlingen men tårar i ögonen fick jag några gånger, både för att jag blev rörd och för att några scener var så dråpliga. Då skrattade jag så tårarna rann.
Bra skådisar över hela linjen!

Biografen i Lovisa heter Kino Marilyn i dag. Förr hette den Bio Ulrika, och där har två av mina tre morbröder jobbat. En rev biljetter och en körde filmerna. Det var på den tiden som filmer kunde trassla till sig och plötsligt såg man bara hur den ”brann” på duken, det blev ett brunt hål!

Ja ni ungdomar som eventuellt läser detta 🙂 Det var ungefär på samma tid som man hade en telefon på bordet där man skulle veva siffrorna på en cirkelformad platta om man ville ringa nånstans 😀

Trappan upp till biljettförsäljningen och salongen.

Vi var ute i ganska god tid min syster och jag, så det är folktomt som vanligt. Men jag gissar att vi var runt sextio personer i biopubliken i dag och det är bra med Lovisamått mätt.

 

Trapporna – äntligen besökte jag dem!

Lovisa stad har fått riktigt snygga trappor som bär upp från Backgränd i gamla stan till krönet av den så kallade Frälsisbacken. Backen fick sitt namn då Frälsningsarméns hus fanns där. Backen börjar där Alexandersgatan blir Östra Åsvägen.

Jag visste bara var ena ändan av de nya trapporna fanns, därför började jag uppifrån och tog mig nedåt.

Staden har gått ekologiskt tillväga då man använt trä bland annat av tallar som gallrats bort från åsen i skogsvårdssyfte.

På Yle Östnylands sajt finns en video, hoppas man kan se den även i Sverige. Annars kanske man kan läsa artikeln?

Utsikten är extra fin nu på vintern då ingen grönska skymmer den 🙂

En liten avsats att vila sig på finns vid trädet till vänster på bilden.

Som ni ser har det krävts en hel del färdigheter att klara av det här hantverket. Enligt snickaren Roger Nybom fanns inga färdiga ritningar, trappan anpassades så att den sitter snyggt i naturen.

Även om det är nästan folktomt på mina bilder, igen! … så mötte jag ungefär tio personer på fem minuter här. Jag tror att trappan är flitigt anlitad och omtyckt av Lovisabor och säkert av turister också.

Förr fanns det inte många möjligheter att ta sig genom skogen upp från gamla stan till Kvarnåsen. Längs stigar kunde man förstås klättra, men den här trappan är fantastisk!
Här från Backgränd börjar trappan om du tar dig uppåt, eller här slutar den om du kommit ner för trappan.