Nu grönskar det, solen skiner…

… och det skulle inte förvåna mig om det blev åska snart. Det var tryckande varmt då jag var med mamma på torget. Hon skulle köpa blommor till gården och sin trappa. En del sorter hon ville ha fanns, andra var slut. Men då hände det som ofta händer bara i små städer där ”alla känner alla”.

Blomsterhandlarna lovade se till att så fort som de blommor mamma vill ha åter finns till salu, levereras de hem till henne. Tummen upp för denna service!

Rådhuset badar i sol intill grönskande träd.

Jag har ofta skrivit om hur mitt jobb är en livsstil. För det mesta på gott, ibland ”på ont”, då man upplever att man måste vara on-line hela tiden.

Jag tror att Nya Östis kan vara unik på många sätt. Vi behöver inte skriva om allt det som alla andra skriver om. Vi kan ha en helt egen stil med ett totalt unikt material som läsarna bara får i vår tidning.

Då gäller det att kunna släppa det gamla tänket att allt ska fort ut på webben, eller att vi måste ha det och det som andra skrivit om. En tidning som kommer ut bara en gång i veckan kan mera vara mycket mer än en traditionell gammaldags tidning – som jag upplever att vissa tidningar är – det vill säga att man gör såsom man alltid gjort.

Gamla nyheter är gamla nyheter men unikt material är alltid unikt. Och att ta in sådant som läsarna skriver till oss är viktigt. Inget är för litet för den lokala tidningen.

Det här har jag ägnat dagarna åt under min semester. Att fundera på framtiden. Jag klipper sällan helt av bandet till jobbet då jag har semester, helt enkelt för att jobbet ÄR en livsstil. Ingen säger att jag MÅSTE ägna jobbet en tanke, jag VILL själv göra det.

Jag har släppt produktionen för en vecka, men inte framtidsvisionerna och alla idéer. Dom finns i mitt huvud och dom finns som otaliga dokument i min dator.

Vår bygd behöver sin lokaltidning och det finns inte ord nog att beskriva hur mycket jag brinner för Nya Östis.

 

Förstamajtradition hålls vid liv!

Här var det ännu sommarvärme klockan 16 i dag när Carita och Marina skålade in våren och sommaren. Foto: Veronica

Sedan våren 2015 är det en extra viktig tradition att möta upp på Saltbodan då restaurangen öppnar för säsongen. Här rådde riktig sommarvärme vid 16-tiden då bilden togs.

Det blev betydligt kallare två timmar senare. Jag hade själv vinterstövlar och vinterkappa (kände mig fånig då jag anlände) men de kom väl till pass då vindarna vände. Då vaknade också mannen Adrian i mig och jag kutade direkt efter en filt till Marina som inte hade vinterkläder med sig 😀

Maj = 31 dagar, juni = 30 dagar, juli = 31 dagar, augusti = 31 dagar. 123 dagar minst har vi på oss att besöka Skeppsbro-området, restaurangerna, butikerna och museet där.
Låt oss göra det!

SKÅL! Våren är här och sommaren snart likaså!

I sommar ska jag…

Ofta tänker vi just så… Då jag har semester ska jag… Då det äntligen blir vår ska jag… Då jag har en hel dag ledigt från jobbet ska jag…

Förväntningarna och planerna är många. Alla gånger går det ändå inte så som vi planerat och såsom vi vill. Men drömma ska man.

Så i sommar ska jag ha två veckor semester, en i maj och en i juli eller augusti. Jag ska cykla runt i stan och fotografera, jag ska äta glass, sitta på uteserveringar och dricka vin med vänner.

I sommar ska jag troligen jobba rätt mycket eftersom tidningen ska ut varje vecka, men jag ska försöka hinna med annat också. Olika evenemang, loppisar, kanske nån sommarteater, utfärder av olika slag.

Viktigast av allt, vilket jag önskar att jag ska komma ihåg är…
I sommar ska jag… leva i nuet. Vara medveten om sommaren, vare sig det regnar eller är sol. För sommarmånaderna går fort.

Detta är en del av Orsakullans bloggutmaning med 31 frågor och påståenden i mars.

Åska på gång?

Husfotograferingarna fixade. Man får träffa idel trevliga människor med såväl inredningsintresse som renoveringskunskap.

Efter fotosessionen ett glas bubbel med en god vän på en av stadens sommarterrasser.

I natt kände jag för första gången svala vindpustar hitta in genom vädringsfönstret i sovrummet. På förmiddagen var det +22 grader och en skön bris har svept över stan.

På eftermiddagen blev det åter +26, mer tryckande värme. Mörka moln tornar upp sig, men på många ställen blir man ändå utan åska och regn eftersom skurarna är väldigt lokala.

Bara att ta som det är 🙂

Hålligång i Lovisa

I går firade Radio Saltbodan, ett musikevenemang, tio år.
Kvällen var ljum, kring +25 grader. Folk dansade och njöt av mat och dryck.
Den här sommaren glömmer vi nog inte i första taget.
Värme både på gott och på ont.
Feelis som om man var nånstans på sydligare breddgrader.

Foto: Anna Malin

Skugga under Prideparaply

Det lär varken finnas fläktar eller parasoll till salu just nu. Allt har gått åt i hettan. Men de flesta äger ju ett paraply och det skyddar mot solen det också.

I går träffade jag några kära vänner, två av dem var på besök från Jakobstad i Österbotten. Vi skrattade så jag nästan fick ont i magen 😀 Mona och Micki, vi borde absolut ses oftare!

Jag tycker att det här paraplyet i regnbågens färger är jättefint!

Värmeböljan lär ska fortsätta minst en vecka till. Svetten rinner, fläkten surrar natt och dag här hemma. Jag sitter halvnaken vid datorn. Det finns jobb som måste göras.
Tacksam för att jag kan göra det mesta hemifrån ändå. Att jag inte tvingas sitta någonstans där det inte finns luftkonditionering eller fläkt.