Sista veckan

… i den gamla bostaden börjar nu. I morgon är det sista onsdagen här, på torsdag sista torsdagen osv.

Det finns saker jag kommer att sakna, eller åtminstone att se tillbaka på som goda minnen.
Att ha naturen rakt utanför fönstret är en sådan sak. Hela sommaren och en lång tid av hösten, ingen insyn. Bara en vacker grön vägg som senare börjar skifta i gult, orange, rött.

Då kvällssolen från väst når över hustaket är det vackert utanför mina fönster.

På nya stället har jag andra våningshus som grannar. Men jag tänker fortsätta med mitt nästan gardinlösa liv. Om det finns människor som tycker om att spana på andra, det vill säga som inte har annat innehåll i sina liv än att spana på mig… då får jag väl bjuda på den underhållningen 😀

Jag älskar…

Solens strålar som silas genom grenverket är SÅ vackra.

… sommaren. Och att se solen silas genom grenverk.

Jag älskar att cykla hem från en träff med en av många vänner som ger mig livslusten, inspirationen och självförtroendet åter.

Jag älskar när idéer till nya samarbetsformer föds. När jag möter likasinnade människor, som är entusiastiska, som ser möjligheter och inte motstånd.

Jag älskar att både ge och ta. Att uppleva stunder där människor inkluderar varandra istället för att värna om det egna reviret och att se andra som ett hot.

Jag har så mycket att vara tacksam för. Det är sådant jag försöker tänka på i stunder av ensamhet, då jag känner mig motarbetad och missförstådd.

De som inte vill mig väl finns alltid där ute. Jag måste bara acceptera läget, se över och förbi dem, gå min egen väg och tro på det jag gör.

Sommar, sommar, sommar!

Den sången ljöd i mitt huvud då jag cyklade hemåt från Skeppsbron i dag.
Underbart med fullsatta terrasser och med en ljum bris som gjorde att solgasset kändes precis lagom varmt vid stranden.

Folk i mängder hade kommit ut för att äta och inte minst för att lyssna på eftermiddagsjazzen!

I och med att vi satt nära orkestern syns det inte att det var fullsatt i borden bakom oss 🙂

Med två väninnor delade vi en flaska vin.

Svalkande dryck.

Så BRA diskussioner, så många pusselbitar som föll på plats! Det känns som att då jag plötsligt bara gav upp allt, tänkte att nu struntar jag i alla som inte vill mig väl, jag vänder dem ryggen och kör mitt eget race… då började saker hända.

Samma hände då jag tänkte att jag reser ensam till södern på hösten eftersom det verkar svårt att få någon kompis med. Nu kanske den biten också löser sig. Och löser sig den inte kommer det att bli bra ändå!

Om jag alltid bara kunde lita på det – att saker och ting ordnar sig. Att jag inte måste ha med ”surpuppor” och ”ickesamarbetsvilliga” att göra. Om jag inte räcker till, hur glad, snäll, väluppfostrad, vänlig och storsint jag än är– då ska jag låta det vara.

Då ska jag på sätt och vis ge upp, leta efter nya vägar och försöka hitta människor som tänker och agerar som jag själv 🙂

Känner du dig snuvad på sommaren?

… det är helt ofattbart, då veckoslutet kommer har halva juli gått.
Går tiden lika fort på vintern?
Jag bävar faktiskt redan lite inför den… jag gjorde det inte förr, men nu känns det som att jag inte vet hur jag ska stå ut ytterligare en lång mörk höst, en kall vinter och en sen vår. Medan jag väntar på en sommar som kanske ändå inte kommer.

Men nej… sommaren ÄR ju inte slut! Fastän den inte börjat på allvar.
Vi kan få en varm augusti och september. Så varför misströsta redan nu?
Finns det någon annan som känner sig snuvad på sommaren? Värmen som aldrig kom på riktigt? Och ändå är jag inte den som älskar en +30 graders värmebölja som håller i sig flera veckor.

Här bjuder jag på en bild av planteringar på Karlskronabulevarden i ett regnigt men ändå rätt sommarvarmt (?) Lovisa. Cirka +17!

Fredag – första sommardagen

Efter reikin blev det en cykeltur och en liten flaska mousserat på Café Saltbodan. Där pågår vägarbeten vid Strandvägen då det både bullrade och dammade men en dag som denna låter man sig inte störas av sådana små saker.

Skål för första sommardagen!

I dag hände allt på en gång. Med gassande sol och uppåt +25 grader beslöt sig också björkarna för att bli gröna!

Skir grönska, blå himmel, vad annat kan man önska?

Sedan blev det några timmar i goda vänners lag på en annan plats. Det gällde att passa sig så man inte fick för mycket sol för vem vill se ut som en röd kräfta när det ännu inte är kräftsäsong? 😀

Kruknejlikan doftar gott och är ytterligare ett sommartecken.

Den här blomman finns nu på min balkong, och vad kan jag annat säga än att det var härligt att cykla hem vid 19-tiden på kvällen i en kortärmad klänning, utan jacka och jag behövde inte ens strumpor i skorna 🙂