Kära dagbok, äntligen är strejken förbi!

I dag börjar jag troligen dagboksinlägget med ”Äntligen är strejken över”… för i dag tog den slut efter att ha pågått över sexton dygn.

Jag har skrivit dagbok sedan 1976. I början klistrade jag ihop häften av olika färger så att de blev en tjock bok. Då döptes dagboken till Randi.

I januari 2020 fyller Randi 44 år.

Sedan några år tillbaka skriver jag helst i spiralhäften. Innersidorna ska ha ränder, inte rutor och sidorna ska inte heller vara blanka.

Jag skriver så gott som varje dag, för hand. I medeltal blir det ett häfte på tre månader, alltså fyra i året. Ibland skriver jag bara en sida, ibland tre eller fyra sidor, och alla sidor pryds med klistermärken 🙂

Jag har, som ni kan förstå, en ansenlig hög av häften i ett skåp här hemma. En veritabel skatt, åtminstone för mig själv.

Och jag hör inte till dem som kräver att mina dagböcker ska brännas efter min död. Absolut inte! Jag vill att någon tar hand om dem och läser vad jag har skrivit. Jag hoppas att häftena inte glöms bort, eller ännu värre, avsiktligt göms nånstans. Jag måste nog nämna det här i mitt testamente 🙂